Läsresan

en blogg om böcker (mest)

Ja, snart är det vår!

DSC01053 red Ja, snart är det vår!DSC01461 1000 Ja, snart är det vår!DSC01344 1000 Ja, snart är det vår!DSC01315 1000 Ja, snart är det vår!DSC01464 1000 Ja, snart är det vår!DSC01488 1000 Ja, snart är det vår!DSC01379 1000 Ja, snart är det vår!

Det visade sig ju att jag var skitdålig på att hänga på Onekligens fotoutmaning i februari. För vad som kändes som en lång grå månad i början, gick sen väldigt snabbt. Redan nu tycker jag att man kan känna av våren lite, i det förändrade solljuset, i de mjuka gräsmattorna och fåglarnas sång (gässen flög över hustaket häromdagen, förmodligen har de inte ens flyttat). Och även om jag gärna hade stått på skidor åtminstone någon mer gång den här vintern, så blir det ju så skönt sen när våren kommer!

Här är några bilder från förra våren – jag längtar när jag ser dem. Jag ser fram emot att odla lite, när växtligheten kommer igång, när det blir mer stughelger och Malou får gå ut, att vara i stallet i dagsljus. Jag ser fram emot roliga saker som våren kommer innehålla och en och annan av dem dyker säkert upp här.

Snart är det vår!

När schweizisk sagofigur lär ut svenska

heidi 2 När schweizisk sagofigur lär ut svenskaFör precis en vecka sedan var jag på språkcaféet och en av deltagarna hade frågat om vi kunde ses lite mer, så efteråt gick vi tillsammans till caféet på bibblan för att fortsätta prata. Det kom fram att hemma kan hon aldrig titta på svensk tv eftersom hennes familj föredrar tv från deras hemland, men hon brukar titta på svt play på mobilen och hon sa att det fanns ett barnprogram som hon älskade. Hon hade sett alla avsnitt, hon grät när den lilla flickan i serien grät och nu höll hon på att se om alla avsnitt igen.

Det visade sig vara Heidi. Ni kanske känner till barnboken om Heidi skriven av den schweiziska författaren Johanna Spyri redan 1881? Den är som Schweiz nationalbarnbok nästan, som har getts ut om och om igen och filmatiserats i flera omgångar. Jag har själv en utgåva hemma i bokhyllan på tyska. Nu går Heidi alltså som barnprogram på svt play och med Heidis hjälp lär sig den här kvinnan svenska. Jag berättade om boken och hon blev alldeles lyrisk. Jamen, vi får väl gå och se om den finns, sa jag eftersom vi ju ändå befann oss på bibblan. Det visade sig finnas två mycket gamla utgåvor från 1950-talet nere i magasinet och vi lånade en av dem.

Som bibliotekariestudent får ju det här såklart en lite extra dimension. Jag har precis läst lite om bibliotek och integration. För den här kvinnan var det första gången hon på egen hand använde sitt bibliotekskort, tidigare hade hennes son lånat åt henne. Utan min hjälp hade hon förmodligen inte hittat fram till Heidi-boken, att tv-serien ens fanns som bok. Jag tänker att det krävs att folk engagerar sig och är beredda att guida lite, framförallt prata för att komma underfund med att det finns en bok att upptäcka 🙂

Skidor och sagor

DSC05028 red Skidor och sagorDSC05029 red Skidor och sagorDSC05022 red Skidor och sagorDSC05024 red Skidor och sagorDSC05026 red Skidor och sagor

Hej på er, hoppas ni har en lika fin vinterdag som vi har här. Jag var uppe tidigt för att komma iväg och åka skidor. Det var strålande sol och dessutom värmde den som en vårsol – så underbart! Sen blev det rastpaus med gröt och tidningsläsning och på hemvägen fikastopp hos Tant Grön.

Jag tänkte visa barnboksfynden jag gjorde på Myrorna häromdagen. Att gå till Myrornas avdelning för barnböcker slår vilken bokrea som helst. Jag blir alltid så fascinerad över vilka fina fynd jag kan göra där. Det är i princip enda gången jag köper böcker. Nu hittade jag två fina utgåvor av Katitzi av Katarina Taikon. Katitzi var aktuell här i Örebro förra året då biblioteket lyfte fram dessa böcker. Katarina Taikon föddes ju här i Örebro. Sen hittade jag en fin samlingsutgåva med H.C Andersen-sagor som verkar ha gallrats ut från ett skolbibliotek i Hallsberg (eller om någon glömt lämna tillbaka :)).

Ha en skön helg!

Dagens som borde ha börjat med…

Det här är dagen då jag borde ha gått upp tidigare men inte heller behövde det, vilket är så “j-vla underbart”! (flåt det där är ett internskämt men jag bjuder på den). Det är också dagen som jag borde börja med att plocka undan tvätt som stått framme på tork alldeles för länge. Det är dagen jag borde börja med att vattna mina stackars blommor som slokar. Och dagen jag borde sätta igång med nu med detsamma eftersom jag innan lunch behöver ha tittat på en föreläsning och skrivit lite på examinationsuppgiften.

Men det här är morgonen då jag känner mig så långsam. Som börjar med en mjuk vintersol och ett ljus som får mig att inte alls vilja skynda. Det är morgonen då jag låg och drog mig i sängen för att Malou, precis som jag, inte alls hade lust att gå upp, utan låg vid min sida och kurrade. Det är morgonen då min kropp är helt utpumpad och det känns som om benen fortfarande darrar lite. En morgon då jag fortfarande har kvar energin från igår kväll koncentrerat i ett leende.

Det är den eviga hästtjejen som talar. Tänk att jag alltid är hon. Igår kväll hade jag hoppträning med två kompisar och det gick så himla bra för oss alla tre. Det kändes som om vi hade utmaningar på olika vis men lyckades komma en bit på väg. Och efteråt kändes det som att vara ett litet barn som står och hoppar efter att ha åkt karusell och otåligt säger “vi gör det igen! igen! igen!” 🙂

Att inte ta ett nej, utan forcera tills man ligger på gränsen

DSC05009 red Att inte ta ett nej, utan forcera tills man ligger på gränsenDSC05011 red Att inte ta ett nej, utan forcera tills man ligger på gränsenDSC05014 red Att inte ta ett nej, utan forcera tills man ligger på gränsen

Det blir väldigt mycket det här just nu: katt, skrivbord, plugg. Samtidigt så är det väl den delen av mitt liv jag känner platsar här. Ser ni hur Malou forcerar? Grejen är att vi i princip aldrig säger nej till honom. I princip enda absoluta nejet är köksbordet och inte ens det tar han alltid hänsyn till. Det gör att när man väl vill säga nej, i situationer då man sitter framför datorn och det är helt omöjligt att en katt står exakt framför skärmen eller då jag för en gångs skull inte vill ha honom i knäet, då påbörjas en process som kommer sluta med att jag har sagt tusen nej och Malou till sist surt accepterar, men sen forcerar nejet så att han till slut hamnar på gränsen till det tillåtna.

För ser ni på mittenbilden, ni förstår vilken armställning jag får när jag försöker skriva på datorn och armen ska liksom böja sig över en katt. Det är bra roligt också, för måste han verkligen skjuta in sig så himla nära det bara går? Det finns ju plats, men nog tusan ska han in med kroppen sådär i en böj 🙂 I dag var förresten en lite halvbra pluggdag. Jag skriver uppsats och det känns som om jag inte kommer vidare.

Men sen gick jag till språkcaféet och det var kul som vanligt! Jag hade även en liten extra språkträff på bibblan med en av deltagarna efteråt, vilket resulterade i att vi lånade en bok till henne. Mer om det en annan dag (värsta cliffhangern, not!).

Ostångest och lästempo!

DSC04998 red Ostångest och lästempo!DSC05000 red Ostångest och lästempo!DSC05003 red Ostångest och lästempo!

Om man kan vara hög på ost så är det vad jag är just nu. Har ätit fruktansvärt mycket ost det senaste dygnet; gruyère, raclette-middag och nu ikväll rösti med överbliven raclette-ost på. Ja, lite schweiziskt tema på maten som ni ser 🙂 Just nu badar lägenheten i ostångor, dock hanterliga till skillnad från den gången vi brassade på med två racletteugnar och glömde stänga till sovrummet. Jag kunde inte sova ordentligt på tre nätter! Värre ostångest har jag aldrig svettats i.

Hursomhelst, den här lördagen började skönt och långsamt med Maloumys och läsning. Jag har verkligen fått upp lite lästempo och det är så himla kul! Eftersom jag nästa vecka inte kommer få lika mycket pluggtid på grund av lite andra roliga saker (jag ska bl.a. på bibliotekskonferens!) så ägnade jag även några timmar till att pluggläsa ikväll. Kände mig fruktansvärt duktig. Kanske att jag måste belönas med lite schweizisk choklad 🙂

Det här livet inspirerades av boken…

DSC04993 red Det här livet inspirerades av boken...DSC04995 red Det här livet inspirerades av boken...DSC04996 red Det här livet inspirerades av boken...

Det har varit lång kö till Sandra Beijers nya ungdomsbok Allt som blir kvar. Jag hämtade ut den häromdagen, någon har lämnat ett bokmärke och jag undrar om det glömdes eller om föregående läsare inte läste längre än så.

Nu har jag inte börjat läsa än, men jag vet ju att den handlar om ett uppbrott. Om en pojkvän som gör slut och vad som sker i uppbrottets efterskalv.

Vanligtvis brukar det finnas böcker där man kan tänka att “den här inspirerades nog ändå av hens egen kärlekshistoria.” Men i Sandras fall uppstår det här märkliga med att det just nu känns som om hennes liv, skildrat på hennes blogg, “inspirerats” av boken. Som om boken förverkligat sig. Vilket den ju såklart inte har och uppbrott sker hela tiden vare sig man skriver en bok om det eller ej. Men ändå, det är en liten underlig känsla att börja läsa den just nu.

En varierad pluggdag

DSC04980 red En varierad pluggdagDSC04982 red En varierad pluggdagDSC04988 red En varierad pluggdagDSC04989 red En varierad pluggdag

Ibland är det inte lätt att plugga hemma. Det är som om Malou verkligen vill lägga hinder (svansen) i vägen för att jag ska kunna jobba 🙂 Men det var ändå en bra dag igår, en varierad dag (återkommer till det längre ner). Jag kom igång tidigt, men efter bara en halvtimme kröp det i kroppen. Som myror i benen eller överskottsenergi eller jag vet inte, och jag gick ut och joggade. Det här har jag fått på senare år, en svårighet att koncentrera mig och sitta stilla om kroppen inte känns lite uttömd på energi. När jag hade sprungit av mig funkade det bättre och jag kom igång med examinationsuppgiften. Det känns alltid så skönt det där att komma igång med skrivandet, vare sig det gäller jobb- eller pluggrejer eller mitt eget skrivande. Annars växer den mentala tröskeln i takt med ångesten inför att just sätta igång och så blir allt bara en enda pannkaka av otillfredsställelse.

Sen cyklade jag i den mycket efterlängtade februarisolen till medicinska biblioteket där jag mötte upp Kerstin från Skrivarpodden. Jätteroligt att få en uppdatering om vad hon sysslar med och det är skönt att ha en “jobbkompis” då och då även när det är pluggdagar. Är du intresserad av skrivande och inte har upptäckt Skrivarpodden måste du ju såklart göra det!

Efter det passet stack jag vidare till språkcaféet. Och det var där “varierad” kom upp. En av mina deltagare ville förklara att naturen i hennes hemland var olika i olika delar av landet. Efteråt klurade jag lite mer på det, att det finns så många olika sätt att uttrycka att en sak skiljer sig från en annan och hur användbart det är. Något är annorlunda än, skiljer sig, är olika, inte lik, varierad etc. Så nu ska jag skicka lite tips på fraser till “eleverna” jag hade igår 🙂

Läslust!

DSC04978 red Läslust!DSC04977 red Läslust!

Det är så kul att jag fått upp lästempot lite igen och har lust att läsa annat än kurslitteratur! Förmodligen kommer jag inte ha så höga ambitioner kring att skriva om varenda bok, det orkar jag inte riktigt.

Nu har jag läst klart Oktober är den kallaste månaden och jag gillade den. Det var lite kul för stämningen i den påminde mig om Ida Lindes Norrut åker man för att dö. Samma landsbygd noir eller vad man ska kalla det. Sen i slutet framgick det att Springsteens Nebraska funnits med även i denna (i Norrut åker man för att dö var ju albumet inspiration till boken). Lite lustigt att Springsteen tycks framkalla en viss sorts stämning i litteraturen 🙂

En lärare på utbildningen boktipsade om Ich bin ein bibliothekar och den läser jag nu. Än så länge är den småtrevlig och ganska underhållande på ett sparsamt vis.

Sen har jag hämtat hem Anna Arvidssons Ordbrodösen från bibblan och ser jättemycket fram emot att läsa den, som fått så fina recensioner.

När bibliotek och böcker blir filosofi

DSC04975 red När bibliotek och böcker blir filosofi

Jag fastnade djupt i den här meningen:

The librarians of Alexandria gathered books from across the known world.*

Just det där the known world. Världen de kände till och som innebar att det fanns en värld de inte kände till. Det är något oerhört i det, att leva i en tid då inte hela världen är känd för en. Då det pågår parallella skeenden och processer utan kontakt med varandra. Återigen det faktum att européerna inte visste att kineserna tryckt böcker i 1000 år. Det är så svårt för mig som nutidsmänniska att ta in. Det oerhörda i allt kunskapssökande och alla upptäckter som ligger mellan då och nu. Det gör att jag tänker på människans aktivitet på jorden som ett outtröttligt sökande och samlande efter kunskap, efter att avslöja hur det ligger till, upptäcka mer och mer och mer. För att? Det ska bli bättre? Blir det bättre? Kunskap har ju även bidragit till processer som varit förstörande…

Okej, jag känner att det där kan leda in i djupare filosofiska frågor som jag inte riktigt mäktar med just nu.

En positiv grej är att sedan jag skrev att jag har svårt att få till att läsa, så har jag läst massor och är snart klar med Oktober är den kallaste månaden. Det är en tillfredsställande känsla. Som om jag outtröttligt behöver söka och samla på lästa böcker?

*Som står i Fred Lerners The story of Libraries.

« Older posts

© 2017 Läsresan

Theme by Anders NorenUp ↑

© 2010-2017 Läsresan All Rights Reserved -- Copyright notice by Blog Copyright