Läsresan

en blogg om böcker (mest)

Du av Caroline Kepnes

DSC02847 red Du av Caroline Kepnes

Titel: Du
Författare: Caroline Kepnes
Utgiven: 2015 (på svenska)
Förlag: Bokförlaget Forum
Adlibris ¦ Bokus

Vilken bok det här är, det är knappt att man får utrymme att andas när Joe i Du-form berättar sin psykopatiska historia för objektet för hans besatthet, studenten Beck. Det är sällan jag läser en bok i Du-form, sist var Sandra Beijers Det handlar om dig och liksom i den tycker jag att det funkar mycket bra i Du. Berättarrösten är tvärsäker, rå och jag har nog aldrig läst en bok med så många “knulla” och “fitta” vilket jag ärligt talat får lite nog av, haha!

I början tänker jag att jag inte får syn på Beck, att hon inte blir en verklig person, men till slut blir hon det och då funkar det bättre. Det här är på många sätt en skrämmande berättelse, en inblick i en sjuk människas resonemang. Samtidigt är det ju ibland även som en vanlig kärleksrelation med inslag av misstänksamhet och avundsjuka, med skillnaden att det går över gränsen. Min lillasyster sa att man ändå gillar Joe, ärligt talat så gör jag inte det, men jag kan stå ut med honom.

DSC02848 red Du av Caroline Kepnes

Jag tycker att Kepnes skriver fruktansvärt bra och att det liksom inte finns några tveksamheter i språket, det är så självsäkert. Hon lyckas framställa Joe som den förklädda psykopat han är vilket jag tycker är häftigt. Sen finns det en del saker jag har svårt för. Jag har jättesvårt att se Joe framför mig. En kille som jobbar i bokhandel och har läst massor av böcker och som är ung och uppenbarligen hyfsat attraktiv men ändå så sjuk i huvudet. Han kommer till liv i berättelsen men jag kan inte se honom i verkligheten vilket kan vara positivt eftersom det kan innebära att jag aldrig har kommit i kontakt med en så sjuk människa 🙂

Sen är det svårt att köpa att det är så lätt för Joe att komma undan med alla sina stalker-grejer, han mördar ju för tusan folk och forslar runt på lik och inte en människa märker något! Och sen, mot slutet är jag faktiskt rejält mätt på honom och tänker att det hade varit bättre om boken hade kortats ner lite, att den hade avslutats när mitt intresse var på topp.

Hursomhelst, den här boken rekommenderas tillsammans med regelbundna andetag!

Den bästa sortens sommarkväll

DSC02830 red Den bästa sortens sommarkvällDSC02838 red Den bästa sortens sommarkvällDSC02841 red Den bästa sortens sommarkväll

Stallkvällar är den bästa sortens sommarkvällar. Och igår var det äntligen lite svalare ute. Det känns som om hästarna nu i slutet av sommaren, när de gått och skrotat en hel del, längtar efter lite kontakt. De tittar nyfiket på mig när jag kommer till hagen, funderar på om de kan stjäla till sig en hand som kliar. Och så är de sommarstinna om magen och har pannlugg och svans full av tistelblommor. När jag hämtar Utopia i hagen och går helt utan problem till stallplanen kommer jag på att det var just det jag inte kunde göra förra året. Hon vägrade att lämna flocken, men nu verkar hon ha vant sig, blivit mer medgörlig, kanske lite mer självständig. Eller så har förändringen skett hos mig, kanske framstår jag mer som någon hon kan lita på.

Vi red en stund i paddocken och sen ut i skogen. När vi kom till galoppbacken laddade hon rejält, hon vet ju vad som gäller. Som tur var fanns två kompisar framför som bromsade upp för jisses vad den här damen kan springa! Och själva starten, när hästen går från nästan stillastående via en explosion av kraft till full galopp, kanske kommer det ett extra språng, en bakutspark också, det är då man får vara med 🙂 Jag reagerar nog annorlunda än många andra i de där lägena, jag blir helt glad och skrattar ibland när jag känner den enorma ivern i hästen. Jag blir inte rädd, tänker inte på vad farligt det skulle kunna vara, jag tycker bara att det är den bästa sortens sommarkväll.

Beyoncé’s Beyoncé

Skärmklipp Beyoncés Beyoncé

Det var en besynnerlig, kvav sommar…

DSC02811 red Det var en besynnerlig, kvav sommar...DSC02807 red Det var en besynnerlig, kvav sommar...DSC02812 red Det var en besynnerlig, kvav sommar...DSC02809 red Det var en besynnerlig, kvav sommar...DSC02815 red Det var en besynnerlig, kvav sommar...DSC02759 red Det var en besynnerlig, kvav sommar...

Det var en besynnerlig, kvav sommar…

Så börjar Glaskupan av Sylvia Plath som jag precis har börjat läsa (äntligen är jag av med Du-boken!) och dessa dagar är det precis så det känns. Besynnerligt och kvavt. Det vimlar av fjärilar och humlor bland oreganon i stugan och getingar i massor inne i stugan och fläckflugor i lillstugan. Malou stapplar runt på trötta ben för han får ingen ro att vila när han måste hålla koll i trädgården hela tiden. Och värmen trycker och till slut åker vi och badar och jag som vanligtvis är fegast är först i och det är nog det skönaste som finns att bli svalkad av en svensk sjö. När vi kör till badet ligger en död katt på vägen. Vi kör först förbi men stannar för det känns så hemskt att den ska ligga där. Sen springer sambon ut och lyfter av den till vägkanten, kroppen dinglar tungt i hans händer och det känns så sorgligt att någon ska ropa och vänta på sin katt och inte veta att den ligger död vid vägkanten.

DSC02776 red 200x300 Det var en besynnerlig, kvav sommar...

Den ena zucchiniplantan i stugan har fått storhetsvansinne och jag skördade en bautazucchini.

Jag äter Calippo och Piggelin vilket jag nog inte gjort sen jag var barn eftersom jag vanligtvis inte gillar isglass. Och så sitter jag och värmer Calippon i evigheter och säger “hur länge ska man få vänta på den här glassen egentligen?” och så plötsligt skjuter den upp utan förvarning och jag hinner precis förhindra att den far över kanten som den brukade göra när man var liten.

Jag har ingen tillgång till internet i några dagar, ingen mobil att scrolla på och plötsligt sluter sig världen och blir mindre. Och det är så skönt att för en stund vara så bortkopplad även om det även ger mig dåligt samvete, som om jag tycker det är skönt att för en stund glömma vad som händer runtom i världen.

Jag sover med dörren öppen till lillstugan men vaknar tidigt och kan inte somna om pga en fågel som har ett envetet rop. Det är svalt ändå och ibland hör jag getingar som försöker ta sig in men de hindras av den tunna gardinen. Hemma i lägenheten är det dock kokande varmt och luften står helt still. Jag försöker skapa korsdrag men det kommer bara en liten pust då och då och så mer värme. Men så till slut hörs ett svagt muller på himlen som har blivit lite mörk. Jag äter en glass och hoppas att det blir en rejäl urladdning med en häftig sommarskur. Det börjar röra sig i trädkronorna och det fläktar genom fönstren. Jag tänker igen att det kan omöjligt vara jag som i början av sommaren längtade efter Andalusiens 42-gradiga värme. Det kan det inte ha varit.

Härifrån till verkligheten

DSC02742 red Härifrån till verkligheten

Titel: Härifrån till verkligheten
Författare: Eva Rydinger
Utgiven: 2016
Förlag: Ordberoende förlag
Adlibris ¦ Bokus

Härifrån till verkligheten tillhör den slags av vardagsnära bok som jag tycker är skönt att läsa ibland. För mig är det inte en bok som sticker ut i form av språk och form men jag dras med i änkan Mariannes och dottern Karins livssituationer. De delar som handlar om Marianne känns lite “tant-lit”. Det är sådär lite småtrevligt utan att kännas banalt och jag gillar att det handlar om hur problematiskt det kan vara att vara mamma till vuxna barn, samtidigt som det är kul att läsa om en änka som bestämmer sig för att fortsätta leva livet. Karins situation fångar mig till stor del pga att hon jobbar på ett förlag och man där får följa med henne i relationerna på jobbet. Sånt gillar jag! Jag skulle förmodligen älska en tjock roman som endast handlade om relationerna på en reklambyrå eller typ ett förlag, en anledning till att jag ju gillar Mad Men.

DSC02553 red 1 Härifrån till verkligheten

Jag tycker Eva Rydinger är bra på att upprätthålla en viss spänning och intresse för att läsa vidare. Omständigheter och familjehemligheter som man vill veta mer om. Däremot kan jag tycka att det blir lite “för mycket”. Jag har skrivit om det många gånger förut, hur det är en fin balans i fiktionen att upprätthålla en trovärdighet när det gäller saker som drabbar huvudkaraktärerna. Det spelar ingen roll att det kan ske i verkligheten, på boksidorna blir det verkliga inte alltid trovärdigt. Därför ryggar jag tillbaka lite när det är både dödsfall, svårigheter på jobbet, svårigheter med relationen mamma-dotter och att dottern dessutom 15 år efter sin pappas död har svårt för att mamman träffar någon ny. Men visst det ena kan utlösa det andra och vissa personlighetstyper har svårare med flera delar av livet, ibland samlas de svårigheterna. Jag tycker egentligen inte att det här stör läsningen, det är bara något jag ibland reflekterar över. En liten detalj är att jag inte alls tyckte att dag och datum-angivelserna behövdes, de tittade jag inte ens på.

I övrigt tycker jag om den här boken och kan rekommendera den för stranden eller hängmattan!

Sommardagarna går och kommer aldrig mer tillbaka

DSC02738 red Sommardagarna går och kommer aldrig mer tillbaka

Ja, så har ännu några sommardagar passerat för att aldrig mer komma tillbaka. Okej, förlåt, lite väl deppigt men vilka sommardagar! Det jag tänker just nu är:

  • Det kan omöjligt ha varit jag som i början av juli uttryckte en saknad efter Andalusiens 42-gradiga värme. Det kan inte ha varit jag!
  • Det är något beundransvärt och mysigt över människor som är dedikerade till en liten nisch, som det här med fjordhästar. Igår besökte jag fjordhäst-SM vilket är en grej man som hästtokig gör när man har hästabstinens. Och vilka fina och duktiga fjordisar som tävlade i dressyr och brukskörning! Det var något nästan rörande över att se den 22-åriga fjordingen som överlägset kammade hem vinsten i körningen och som hade en lång karriär med många vinster bakom sig. När han fick springa sitt ärevarv syntes det på honom att det var det där han älskade, fullfölja sin uppgift och sen få uppmärksamhet för att ha gjort det bra.
  • På tal om hästar, herregud vilken värme i stallet häromdagen! Jag var helt svett bara efter att ha hämtat hästen i hagen. Sen bjöd hon mig på en liten bocka sparka bakut-grej i paddocken och jag tror det var för att jag plötsligt fick så bra känsla och hon kände att jäklar nu måste jag börja jobba i galoppen också, inte bara springa 🙂
  • Häromdagen var jag nere i bibliotekets magasin och hämtade upp böcker av Sylvia Plath. Jag vill bli av med Du-boken nu, den tar liksom aldrig slut och nu känner jag mig färdig med Joe och hans stalker-beteende.
  • Den här bloggen börjar verkligen spreta, men det är för att det är sommar och jag är spretig och ofokuserad och vill just nu bara traska ner i en kall liten sjö och därefter äta kall vattenmelon och sen sova i ett svalt rum.
  • Men det ska jag förmodligen inte göra. Istället ska jag ställa mig och göra en blåbärspaj, sen traska med stor ryggsäck exponerad under solen till en busshållsplats, sen sitta på en dammig och varm buss och må illa för att det är det jag brukar göra på äckligt varma bussar när jag samtidigt läser vilket jag inte kan låta bli att göra.  Och nu orkar jag inte skriva mer! 🙂

Jason Bourne

Och på tal om film. Den 27 juli samma dag som Ghostbusters har premiär har även den nya Bourne-filmen premiär. Och jag är en outtröttlig Bourne-tittare. Man skulle kunna tro att jag älskar lugna drama-filmer och sånt (varför man nu skulle tro det men jag är ju en lugn person kanske därför), men jag är verkligen ett hopplöst fan av Bourne, Batman, Mission Impossible etc. Det är garanterat de filmer jag har sett flest gånger och kan se om och om igen. Och Matt Damon är tillbaka tack och lov. Jag gillade visserligen The Bourne Legacy men det var ändå inte samma sak. Sen tycker jag egentligen att slutet i The Bourne Ultimatum och Matt Damons sorti är för bra för att göra en uppföljare på, samtidigt vill jag ha mer 🙂 Och kul att svenska Alicia Vikander är med i den nya.

Kanske är det dags att läsa Robert Ludlums böcker förresten, skulle vara spännande att se hur hans Bourne ser ut.

Ghostbusters och skrattattack

ghostb2 Ghostbusters och skrattattack

Det var längesen jag skrattade så mycket som igår när jag såg Ghostbusters. För det första, vilken nostalgikick! Slimer var ju liksom min generations…ja, spöke. Men humorn, så många roliga scener som jag är osäker på var roliga även då eller bara har blivit det med tidens gång. Eller tyckte man att det var coolt? Jag har så svårt att tro det men kanske gjorde man det.

ghostb Ghostbusters och skrattattack

Hursomhelst, när det riktigt brast för mig var när Murray kommer hem till Weaver och hon har blivit intagen av det där spöket och Murray bara “Åh, du ser lite annorlunda ut” och hon bara “Are you the Keymaster?” och han bara “Not that I know of” och så smäller hon igen dörren. Alltså, jag skrattade så att magen krampade, sådär så att man kvider “Sluta, sluta, jag pallar inte mer!” Sambon satt bredvid som ett stort frågetecken och fattade inte alls vad som var så kul. Jag började skratta förut för mig själv bara jag tänkte på den scenen, haha!

Och nu kommer Ghostbusters III och jag kommer se den och kanske kommer jag även gilla den, men inte som detta 80-talsunderbara original!

Men kan vara värt att se bara för att Melissa McCarthy är en av “Ghostbustrarna”. Hon som spelar Sookie i Gilmore girls.  Och sen kan det vara kul att se lite mer trovärdiga spökanimationer än i originalet där det känns som om de typ har modellerat en stövel och man inte direkt trycker sig bakåt av skräck. På tal om det förresten tycker jag dock att början till första filmen är riktigt läskig, sådär skräckfilmsläbbig när bibliotekarien vandrar omkring i magasinet. Perfekt upptakt till rysande men sen kommer Ghostbusters-musiken och man liksom “Jahapp, det var inte så farligt” 🙂

Balkongnjutaren och spretiga sommartankar

DSC02719 red Balkongnjutaren och spretiga sommartankar

Malou njuter på balkongen men det är ovanligt att vi vistas där samtidigt och han sitter i en egen stol. Han ska ju alltid klänga på mig annars. Lite sommarvärme lägger sig och vi äter glass med varma hallon. Sen äter jag ungspannkaka med varma hallon och tänker att varma hallon kan vara bland det godaste som finns. Jag skriver och läser. Jag och sambon blir lite KB-mannen-fixerade och lyssnar även på SR:s dokumentär om honom. Att lyssna på dokumentär känns så somrigt. Kanske för att jag en sommar när jag bodde i Stockholm låg på balkongen och sträcklyssnade P3 dokumentärer och lyssnade på Lars Winnerbäck och drack rosévin. Det är typ det enda jag minns av den sommaren.

Jag har lust att ta stora steg framåt i boken jag läser för jag är otåligt att börja med nästa bok men det är som om det inte går att ta sig fram fort bland dessa creepy sidor. “Men man tycker ändå om honom lite”, säger min lillasyster om jag-personen och jag undrar exakt när det är man börjar tycka om honom för hittills är han bara läbbig. Okej han skruvar ju till sig själv ibland på ett roligt vis men mest är han skum.

Juli går alldeles för snabbt men jag vet inte vad jag kan göra annorlunda för att det ska kännas som om tiden stannar upp lite. Gå upp tidigare, vara vaken längre? Stallet är bra, där känner jag mig som mest i nuet eller att gå långa skogspromenader, yoga eller bara ligga och stirra någonstans. Äta mer varma hallon.

Creepy bok, läskiga soptunnor och smaklösa grönsaker

DSC02688 red Creepy bok, läskiga soptunnor och smaklösa grönsakerDSC02691 red Creepy bok, läskiga soptunnor och smaklösa grönsaker

Hej!

Det är verkligen lite sommarsegt här men här kommer några spretiga punkter för den som har lust att läsa.

Häromdagen satt jag och läste bland pelargoner i alla färger. Läser Du av Caroline Kepnes efter ett tips av min lillasyster. Jag-personen är än så länge mycket creepy! Och hur normalt är det att en bokhandel har någon slags av bur nere i källaren? Känns som upplagt för ännu mer creepy!

Ibland har vi möjlighet att köpa grönsaker som odlats inte långt från där vi bor så igår åt jag sallad gjord på tomater och gurka därifrån och egenodlad sallad och zucchini. Man är så ovan vid att grönsaker och frukt smakar något så när det väl gör det blir det en smakchock. Jag kunde inte sluta dofta på de där tomaterna som luktade som när jag var liten, tomat på riktigt. Och gurkan, herregud, minns ni hur riktig gurka smakar? Det smakar ju faktiskt något! Lite deppigt att tänka på allt smaklöst man äter annars.

Jag red ut med några ridkompisar för några dagar sen. Det var en sån där ridsommarkväll som man sen har svårt att minnas när man står utanför ridhuset och håller på att frysa fingrarna av sig i januari. Vi skrittade genom skogen, travade över ett fält och galopperade i galoppbacken. På vägen hem passerade vi en fårhage och då blev två av tre hästar nojjiga (vilket de alltid blir inför så fruktansvärt hotfulla djur som får och kor). Det gick ändå bra och vi kunde pusta ut. Sista biten kunde till och med jag vara ledarhäst vilket jag aldrig kan annars eftersom min häst bara blir tillräckligt modig för att gå först när man är på väg hem. Och så plötsligt hör jag världens tumult och sen en smäll bakom mig! Vågade knappt vända mig om för att se vad som hänt. Då hade pållen bakom fått för sig att en soptunna var himla läskig eller dum och sparkat omkull den! Alltså, haha! Fast visst, är man tillräckligt nojjig hade det ju kunnat gömma sig något livshotande i den där tunnan 🙂

Jag och sambon har kollat på SVT:s dramaserie Bibliotekstjuven från 2010. Sambon har vridit sig av feel bad-känslor i soffan, stönat och våndats. Och visst är det riktigt feel bad men också väldigt bra. Jag gillade den och kan inte undgå att bli lite fascinerad av hela grejen med KB-mannen. Framförallt, hur dålig säkerhet hade de på KB egentligen?

Av sommarpratarna jag lyssnat på håller jag just nu Emil Jensen som favorit. Han var så himla varm och hoppfull trots allvaret och rolig och fyndig. Han finns porträtterad i Musik special här och det är sevärt särskilt för hans diktuppläsningar.

« Older posts

© 2016 Läsresan

Theme by Anders NorenUp ↑

© 2010-2016 Läsresan All Rights Reserved -- Copyright notice by Blog Copyright