Läsresan

en blogg om böcker (mest)

Då tänker jag på Sigrid av Elin Olofsson

DSC 0400 red Då tänker jag på Sigrid av Elin OlofssonTitel: Då tänker jag på Sigrid
Författare: Elin Olofsson
Utgiven: 2013
Förlag: Wahlström & Widstrand
Adlibris ¦ Bokus

Temat i Elin Olofssons debutroman känns igen, den unga kvinnan som återvänder till sin hembygd efter några år i storstaden. Så var även fallet i hennes bok Gånglåt och jag tänker även på Linda Olssons, Nu vill jag sjunga dig milda sånger.  Men att temat har skildrats förut innebär inte att det i Då tänker jag på Sigrid blir en helt egen berättelse som jag gärna läser. För om Gånglåt inte riktigt fastnade, så känns debuten som en träffsäkert placerad historia. Här känns inte bara berättelsen, språket har sin alldeles egna gång, jag fascineras över trovärdigheten just språket och dialogen framkallar.

DSC 0401 red Då tänker jag på Sigrid av Elin Olofsson

Ibland har jag lite svårt att hitta ett flyt i övergångarna mellan perspektiven, tillbakablickarna från Sigrids liv, tillbakablickarna utifrån Åkes perspektiv och så Hannas historia i Stockholm och det som sker sedan hon har återvänt till sin jämtländska hemby. Men så småningom hittar jag takten i de här skiftena. Ibland tycker jag nästan det är som poesi:

Snödansen, den som måste sno sig några varv över dansgolvet och pröva sig mot jorden, jag kände igen den, gång på gång föll den och snurrade, för att slutligen stanna kvar på marken, täcka den. Vinna över torrbackar och våta myrar. Och ännu var det bara början av november.

Precis som i Gånglåt tycker jag om hur naturen skildras med ett varsamt öga. Med tanke på var berättelsen utspelar sig känns det nästan som nödvändigt, som om naturen behöver vara en egen karaktär. Och om jag saknade lite mer balans i skildringen av karaktärerna i Gånglåt, tycker jag att det här är jättefint gjort, hur Sigrids, Bosses, Åkes och Hannas liv skildras var för sig och tillsammans.

Slutligen, är man det minsta svag för mandelkubb kan det mycket väl bli så att man går raka vägen till affären och köper en påse när man har läst boken. Det gjorde jag 🙂

Elin Olofsson har också skrivit Till flickorna i sjön och är aktuell med boken Krokas.

Samtal med vänner av Sally Rooney

samtal med vanner Samtal med vänner av Sally RooneyTitel: Samtal med vänner
Författare: Sally Rooney
Utgiven: 2017
Förlag: Albert Bonniers förlag
Adlibris ¦ Bokus

Det är alltid spännande med unga debutanter som hyllas till skyarna och som kritikerna förutspår kommer ha ett lovande författarskap framför sig.  Ta bara Emma Cline, 27 år som skriver Flickorna så där bara pang på. Men samtidigt som jag kan avundas dessa unga förmågor kan jag också känna; stackars dem och hoppas de inte är en nytänd författarstjärna som snabbt kommer att slockna på grund av de skyhöga förväntningarna.

För man får såklart förväntningar. Jag har gigantiska förväntningar när jag börjar läsa Samtal med vänner, irländska Sally Rooney’s debutroman (hon är för övrigt ännu yngre än Emma Cline, bara 26 år). Bland annat DN har hyllat den i en recension, där den beskrivits som “en ovanligt smart och uppdaterad kärleksroman” med ett “suveränt språkligt gehör”.  Åsa Beckman tycker även att det är en roman för dem som tycker det finns för få smarta och engagerande kärleksromaner.

Jag håller med, helt klart, jag tycker jättemycket om Rooneys debut. Jag älskar språket, dialogerna och hur huvudkaraktären, den unga Frances’ tillvaro engagerar mig allt mer.

Men ändå kan jag inte låta bli att vända mig mot den där “upptäckten av något väldigt smart och uppdaterat” som DN-recensionen uttrycker. För mig känns det här inte alls nytt, intrikata attraktionskluster bortom tvåsamhetsnormen, har jag inte upplevt det i många böcker? Hos Sagan och Duras och Cline och många fler (och att en ung tjej har en grej med en gift man, känns väl extremt uråldrigt och uttjatat). Sms- och Facebook-konversationer som känns trovärdiga, har inte det funnits väldigt länge i ungdomsböckerna? Har det för övrigt inte funnits väldigt många smarta och engagerande kärleksromaner i ungdomslitteraturen?

Ja, ja, det var inte DN-recensionen jag skulle haka upp mig på. Såklart ska man läsa Sally Rooney om man vill ha en skön kärleksroman som inte gör det enkelt för sig. Jag gillar den och jag beundrar Rooney som är så förbaskat ung och ändå har skrivit den!

Bokhögen jag vann

DSC 0375 red Bokhögen jag vann

Jag lyckades ju kamma hem en delad andra plats i Pocketförlagets sommartävling och som pris kom en månads utgivning på posten. När man går runt och vadar i kurslitteratur upp till knäna är det alltid lite extra att få några romaner placerade under näsan. Dock har min läskö växt till sig från att ha varit helt utan väntande till att ha minst tre på tur. Den här bokhögen som jag vann har just nu större chans att bli föremål för katalogiseringsövningarna jag behöver göra än att bli lästa. Kanske även att jag utsätter dem för lite Dewey-klassifikation, men det beror på hur mycket tålamod jag har.

Tack för vinsten i alla fall Pocketförlaget!

Psykologisk paus

1200px Melvil Dewey 224x300 Psykologisk paus

Melvil Dewey är alltså upphovsman till det klassifikationssystem som används på bibliotek världen över och den här bilden är tagen från wikipedia.

Och så är det här mannen som är anledningen till att jag nu sitter och försöker hålla ordning på schema, tabeller, anmärkningar och notationer. Anledningen till att jag på bibblan säger “Ska jag ta och sätta upp Dewey?”. Anledningen till att jag idag lärde mig det mycket användbara begreppet psykologisk paus.

För i Dewey Decimalklassifikation används kommat som en psykologisk paus, för att psykologer har sagt att vi har lättare att minnas långa sifferkombinationer på det viset.

Jag tycker att psykologisk paus låter mycket skönt. Antingen kan man ju se det som en paus där man avskärmar allt, går in lite i sig själv och lite sådär meditativt hämtar hem psyket (låter flummigt, ja). Eller så skulle man ju kunna se det som en paus från just ens psyke eller en paus från sitt psykologiserande över tillvaron (om man är lagd åt det hållet, vilket jag är).

Hur man än väljer att tolka det, tycker jag att den här terminen och hösten ska innehålla många psykologiska pauser, vare sig det gäller bokhänvisningar på bibblan eller för min egen skull.

Lästempen

Det spelar såklart ingen roll hur många böcker jag läser – eller? Är antalet lästa böcker ett sätt att ta tempen på typ mitt liv? Vad betyder det då om jag läst mycket, att jag haft balans nog i livet att kunna ta mig tid? Och vad betyder det om jag läst lite, att allt är kaos?

Faktum är att vid den här tiden förra året hade jag läst 28 böcker. I år har jag läst 12. Det är inte ens hälften! Det säger helt klart att något har kommit in och stört mitt vanliga lästempo och det krävs inga djupare analyser för att förstå att det är kurslitteraturen som bär skulden. Eller nu ska jag inte vara sån, det är såklart superintressant att läsa kurslitteratur, men det är knappast samma sak som att läsa en bok. Jag menar stannar en bra vetenskaplig rapport kvar i en som en bra bok?

Som student måste man ju gå in med inställningen att kurslitteraturen stannar kvar, annars vore det ju rätt poänglöst, men jag menar stannar det verkligen kvar som en bra bok? Det kanske skramlar ner i något kunskapsarkiv inom en, men det gör väl sällan en tur runt hela kroppen, förbi hjärtat och berör några känslor på vägen. Eller jag har kanske fel nu, kurslitteratur kanske visst har berört mina känslor, jag kan ha blivit irriterad, arg och frustrerad. Det kanske beror på vilket ämne man studerar förresten och vilka rapporter man läser. Kanske att jag blivit lite småglad någon gång när jag läst om bokens historia, bara för att det är så nördigt intressant.

Jag svamlar, ville bara ta tempen på mitt läsår och den är uppenbarligen ganska ljum.

Skräck i bok skrämmer inte lika mycket som verkligheten

DSC 0358 red Skräck i bok skrämmer inte lika mycket som verkligheten

Titel: Färjan
Författare: Mats Strandberg
Utgiven: 2015
Förlag: Norstedts
Adlibris ¦ Bokus

Jag är ingen van skräckläsare och det har väl sin logiska förklaring i att skräck (på film) skrämmer skiten ur mig (blundar när jag ser Morden i Midsomer!). Sen har jag egentligen aldrig lockats till att läsa skräck, förutom en och annan Stephen King.

Jag tycker Färjan börjar riktigt starkt i form av en grundlig fördjupning i ett antal karaktärer som ska med på båten. Jag blir engagerad i samtligas liv och situationer, börjar bry mig om dem så som man gör när en bok är bra, vrider mig inför den Cinderella-aktiga känslan jag får av Baltic Charisma (jag ogillar starkt att åka Finlandsfärja). Jag tycker helt enkelt att början är väldigt välskriven.

Och det är väl just för att jag blir så indragen i karaktärernas liv som jag får en smärre chock när de bokstavligt talat börjar slitas sönder! Just det, det här var en skräckroman, fan också, jag som ville veta mer om deras liv… Lite så känner jag och har svårt att smälta vändningen det hela tar. Kontrasten mellan det så realistiskt skildrade och det där plötsliga inslaget av varelser, uppslitet kött och begär efter blod.

Till slut ställer väl läsarjaget om, jag går med på de nya förutsättningarna och blir då indragen återigen. Blir engagerad i karaktärernas nu mycket mer basala behov av överlevnad. Det hela går från att bli engagerande till att bli underhållande. Men blundar jag eller värjer jag mig inför att läsa? Nej, inte ens jag som är lättskrämd tycker att det är särskilt skrämmande konstigt nog. Skräck i bok skrämmer mig helt enkelt inte lika mycket som verklighet i bok ibland kan göra.

Sommarens böcker

Om jag skulle lyckas skriva ett inlägg om böcker på den här så kallade bokbloggen vore det ju fantastiskt. Okej, kom igen, jag klarar det, jag bara gör det!
DSC 0259 1 Sommarens böcker

Jag har läst ovanligt lite i sommar, men det är för att själva sommaren varit där och distraherat och det känns ju helt okej. Lite sommarens uppgift kan jag tycka. Med på resan till Korsika hade jag i alla fall Den lille vännen av Donna Tartt och nu kan jag verkligen konstatera att ha med Tartt på resande fot är alldeles perfekt! Den hemliga historien var med till Schweiz och Steglitsan till Kina.

Jag lutar åt att Den lilla vännen är min favorit av de tre nämnda böckerna. Den sticker inte ut på samma vis, men i sin helhet tycker jag den är mer jämn. Först tror man visserligen att det ska handla om mysteriet kring Harriets mördade bror Robin. När jag börjar få aningar om att det inte alls kommer att handla om det känner jag lite besvikelse, men sen sveps jag med i det som finns bortom det. Harriets uppväxt, barnen och de vuxna som finns runtomkring henne, en hel del karaktärer som hamrar sig fast på det där sättet som Tartt är så skicklig på att åstadkomma. Det är verkligen en historia att uppslukas av och gå in i, en uppväxtskildring som hela tiden darrar lite i utkanterna av någonting, vare sig det är Robins död eller bara de vuxnas ibland obegripliga värld.

DSC 0257 Sommarens böcker
Sen då, dags för det ofrivilliga slutet i Neapel-kvartetten av Elena Ferrante. Jag ville verkligen inte komma till slutet!  Hittills har jag överhuvudtaget inte tänkt på språket i de tre första böckerna, men i den fjärde reagerade jag faktiskt på att det till en början kändes lite väl torftigt på sina ställen. Nästan lite för redovisande, det här och det här hände, som för att beta av. Men så småningom släpper den känslan och jag är helt inne i Elenas och Lilas Neapel igen, deras vänskap, familjer och liv. Jag har inte så mycket mer att säga om den här boken än att det var jäkligt trist när den var slut.

DSC 0260 Sommarens böcker

Sen läste jag ju en fransk bok inhandlad i ett kokhett Ajaccio. Blev så jäkla nöjd att jag förstod så mycket! Jag tyckte den här boken var lite småtrevlig, men kanske beror det just på att jag var så nöjd att jag förstod så mycket 🙂 Hursomhelst, bortsett från att den var helt okej tyckte jag också att den var mycket märklig. Det kvinnliga berättarjaget talar till sin bortgångna mamma och det hela utspelar sig till stora delar under en sommarsemester i mammans hus i en by vid havet, där kvinnan samlar familj och vänner, älskare, ex.män och barn.

Det obegripliga för mig är att ibland kommer det där direkta tilltalet till mamman inbäddat i något slags av nostalgiskt skimmer kring en tid som inte längre finns. Men allt oftare känns det mer som en genomgång av hennes diverse kärleksrelationer, vad hon tycker om dessa män och vilken man hon ska försöka stjäla lite tid med härnäst. Det blir en så märklig blandning, först lite “jo, jag hade sex med den här och han ser ju ut så men jag önskar jag kunde vara tillsammans med den där istället” och så raskt över till “åh, när du levde gjorde hon så och så och vi brukade…”

Jag förstår det inte riktigt eller så har jag uppfattat det helt fel, jag kanske inte alls förstod franskan så bra som jag trodde! 😀

Se där, jag bloggade just utan att vara ett dugg inspirerad

Göra eller inte göra konstgjord andning på den här bloggen? Nej, den här gången gör jag det inte eller jo förresten! Nu kände jag visst en millisekunds inspiration, jag gör det!

Typ lite så känner jag inför bloggandet just nu. Har tänkt i flera veckor att jo men nu, nu kommer den! Blogglusten rullar in, nu ska jag fånga den och så viftar jag lite lealöst med armarna och lyckas bara fånga luft.

Men så träffade jag Kerstin på Skrivarpodden och pratade lite med henne och fick lite nyinspiration kring hela den här bok- och skrivgrejen. Hon lade fram några biljetter till Bokmässan som lockbete utifall jag skulle ångra mig och välja att åka. Och då kände jag ännu mer hur kul det är och hur det hänger samman med den här bloggen ändå.

Och se där! Har just skrivit ett inlägg helt utan att vara inspirerad! Det går tydligen det med.

Fyndat, bokhösten och jobb på bibblan

DSC 0300 red Fyndat, bokhösten och jobb på bibblanDSC 0301 red Fyndat, bokhösten och jobb på bibblan

De här och några till fyndade vi på bibblan häromdagen bland utgallrade böcker. Trots att de senaste sommarveckorna har varit fyllda med så mycket annat, har jag haft en del läsflyt. Jag är så nöjd att jag fick till att läsa den franska boken och ska definitivt läsa mer franskt i höst. Det är så kul när man märker att språket finns kvar, att man behärskar mer än vad man trodde!

Sen är det väl många som börjar känna att Bokmässan närmar sig. Förra året hade jag en himla rolig mässa som lite assistent till Kerstin på Skrivarpodden. Många mässbesök har det blivit de senaste åren, men i år kommer jag inte att åka. Jag behöver den där helgen till att hämta andan mellan två jobb och pluggandet. Om bara några veckor börjar jag vid sidan av mitt andra jobb att jobba extra på universitetsbibblan. Det ska bli så himla kul! 🙂 Hur ser er bokhöst ut?

Julis sista dagar

DSC 0233 red2 Julis sista dagar

Nu slår det snart om, från högsommar till en känsla av höst i luften. Det går alltid alldeles för fort. Jag har läst en hel del de senaste dagarna, ska snart visa mina hittills lästa sommarböcker. Annars har jag umgåtts med katterna och hönorna och det känns väl som ett ganska bra sätt att spendera julis sista dagar på 🙂

« Older posts

© 2017 Läsresan

Theme by Anders NorenUp ↑

© 2010-2017 Läsresan All Rights Reserved -- Copyright notice by Blog Copyright