Läsresan

en blogg om böcker (mest)

De fina vinterdagarna

DSC04815 red De fina vinterdagarnaDSC04826 red De fina vinterdagarna DSC04825 red De fina vinterdagarna DSC04830 red De fina vinterdagarnaDSC04828 red De fina vinterdagarna

Det har varit så dåligt med vackra snöiga vinterdagar här i år. Skidorna bars upp ur källaren men har stått oanvända. Det är något som fattas en när årstiden hakar upp sig och inte fullt ut blir vad den brukar vara.

Men så idag, äntligen, var det sol och snön sades ligga kvar uppe i Kilsbergen. Picknick gjordes i ordning och skidorna packades in och visst, där uppe i de blå bergen fanns den – den där härliga fina vinterdagen. Så välbehövligt och vackert. Problemet var väl bara att jag hade föreställt mig att jag skulle glida fram genom den snöiga skogen helt ensam. Kanske någon gång ibland möta en ensam skidåkare. Nä, så blev inte fallet. Det var fullt av folk i spåret på just sträckan jag åkte, jag fick känslan av att jag hela tiden hade någon flåsandes i nacken och när jag mötte upp sambon i Gårdsjötorp (en så otroligt vackert renoverad gård och raststuga) var jag smått besviken och sur. Men en stund inne i stugan med fika och lite läsning hjälpte 🙂

Hoppas verkligen att vintern håller i sig lite till, jag ska i alla fall försöka ta mig ut i skidspåret igen någonstans eller någon gång då inte alla andra tänker samma sak.

Att bryta läskontraktet

DSC04813 Att bryta läskontraktet

När jag börjar läsa en bok är det som om jag ingår ett kontrakt, jag måste slutföra uppgiften vare sig jag gillar boken eller ej. Och så har man kanske några sköna dagar med möjlighet till läsning, säg julhelgen, och så sitter man där med en bok som man läser och läser i och kanske inte ens gillar särskilt. Jag avverkar ord efter ord, mening efter mening för att så snabbt som möjligt komma till slutet då jag avklarat uppgiften.

Jag är jättedålig på att sluta läsa när jag inte längre vill, gillar, känner mig motiverad för just en viss bok. Men nu ska jag bli lite bättre på det. Självklart måste man ibland ge böcker en chans, hålla ut lite, men ibland måste det också få vara så att man bara lägger den ifrån sig och går vidare till något annat som känns mer lockande.

Jag lägger nu ifrån mig Ormbunkslandet. Jag kommer inte vidare hur gärna jag än vill. Boken var augustnominerad och har fått en del fina recensioner. DN skrev t.ex. att “texten glöder” och vidare att “Bengtssons språk är rikt och explosivt och gör vad riktigt bra litteratur kan: tar en med, bortom gränser man själv aldrig trodde sig kunna överskrida.”

Jag slutar läsa på sida 112. Kanske kommer det där DN menar senare i boken, kanske har vi bara helt olika uppfattningar. Jag lyckas inte bli indragen och berörd på det viset som krävs för att jag ska vilja veta hur det går. EnligtO skrev att storyn delvis känns konstlad och det är lite den känslan jag också får. Och jag känner mig inte heller riktigt övertygad.

Briljant start på karriären som bibliotekarie…not so much!

Min bibliotekariekarriär har inletts just lysande. Kände plötsligt en viss stress över att fixa kurslitteraturen och började söka hejvilt överallt, kollade med två personer som gått utbildningen om de möjligtvis hade böckerna jag sökte, såg att en bok fanns på bibblan i min hemstad och skickade fråga till pappa om han kunde hämta, sökte flera gånger på universitetsbibblan, gick till stadsbiblioteket och frågade om jag kunde fjärrlåna en av böckerna vilket de med inte så stor entusiasm gjorde…

Ja, sen kom jag hem och upptäckte att resten av böckerna jag jagat runt som en tok efter ju fanns på stadsbiblioteket, inne och färdiga att hämta.

Herregud, verkar åtminstone som om jag behöver utbildningen.

Bibliotekariestudenten som vill åka skidor…jag menar studera

DSC04802 red Bibliotekariestudenten som vill åka skidor...jag menar studeraDSC04800 red Bibliotekariestudenten som vill åka skidor...jag menar studeraDSC04799 red Bibliotekariestudenten som vill åka skidor...jag menar studeraDSC04795 red Bibliotekariestudenten som vill åka skidor...jag menar studeraDSC04784 red Bibliotekariestudenten som vill åka skidor...jag menar studera

Jag har varit i ett vintrigt Uppsala i helgen. Vi kollade in silverbibeln och strosade runt i bibliotekssalarna på Carolina Rediviva. Som blivande bibliotekariestudent kan man ju tänka sig att jag översköljdes av en himla lust att slå mig ner bland de flitiga studenterna, kasta mig in bland pågående grupparbeten eller ställa mig framför en dator och söka massa information….eh nä, fick ingen sån lust överhuvudtaget. För det första sa sambon sa åt mig att inte väsnas så där inne i biblioteket eftersom jag störde(!) Men då svarade jag att studenterna minsann måste härdas om de ska kunna utstå verkligheten och arbetslivet sen som knappast kommer i formen av en tyst bibliotekssal. Då fick jag en knuff som svar. Sen fällde jag några fler dissiga kommentarer innan jag återgick till att längta efter att åka skidor…

Jag överdriver lite men inte jättemycket. Jag fick verkligen en liten chockaktig insikt när jag förstod att jag om en vecka själv ska återgå till studier. Och min spontana reaktion var att längta efter att vara ute och åka skidor.

Det löser sig säkert. Känslor kommer pendla. Jag rapporterar mer senare.

Sambon brukar för övrigt aldrig vara mottaglig för mina boktips och standardsvaret är: “Nej, jag måste läsa på tyska.” Så när vi kom till den tyska litteraturhistorien sa jag att det bara var att sätta igång. Lite deprimerande det där att stå inför en sån väldig massa av litteraturhistoria och känna att man aldrig någonsin kommer kunna nudda ens vid en bråkdel.

Hursomhelst, det var en fin helg och jag hann läsa lite i de Vigan’s bok som jag känner lite sådär inför.

Följ mig på Instagram

instagram Följ mig på Instagram

Mitt halvår utan smartphone har varit så skönt. Jag har märkt stor skillnad på min koncentration, uppmärksamhet och närvaro. Nästan så att det är sjukligt hur negativt mobilen tycks ha påverkat mig.

Men nu var jag tvungen att skaffa en ny mobil till slut och jag har bestämt mig för att använda den begränsat. Jag har installerat instagram men så mycket mer än så blir det inte. Inget Facebook, inget Twitter, inget onödigt scrollande på nätet.

Men jag vill gärna träffas på instagram, så följ mig där om du har lust!

När nyårslöftet ska infrias måste mytologin läsas!

Mitt nyårslöfte är ju att få bättre allmänbildning och projektet har redan påbörjats genom att det sker spontana förhör här hemma på allt möjligt, ofta med hjälp av frågekort från olika spel 🙂 Och jag har insett att en sån där allmänkunskapsgrej som alltid kommer upp i just frågesporter är mytologi. Så det tänkte jag göra ett ryck med under året. Jag skulle vilja ha hyfsat lättsmälta böcker som introducerar till nordisk och grekisk mytologi och lite spontansökning på bibblan gav några tänkbara alternativ.

Hör gärna av er om ni har andra tips!

grekiskmyt När nyårslöftet ska infrias måste mytologin läsas!

nordiskmyt När nyårslöftet ska infrias måste mytologin läsas!

Årets gröna start

DSC04767 RED Årets gröna startDSC04761 RED Årets gröna startDSC04765 RED Årets gröna start

Förra året var första januari som tagen ur en vintersaga. Vi gick i skogen omgivna av snötyngda granar, pulsade genom nyfallen snö. Idag var det istället som en dag i mars. När jag öppnade balkongen sjöng talgoxen vårsång och i skogen var det grönt och blött som när snön precis har lämnat.

Det var skönt att börja året med en skogspromenad. Jag hade världens huvudvärk och var allmänt seg vilket kan ha varit en effekt av nyårsfestens smått urballade frågesportstävling där det blev väldigt mycket den som skriker högst och först vinner. Och även om det gick hyfsat bra för mitt lag kom jag och sambon idag överens om det gemensamma nyårslöftet skaffa bättre allmänbildning 🙂

När jag blev tillfrågad om min läsplanering för 2017 svarade jag att jag inte planerar alls. Jag orkar inte. Det enda är som vanligt att jag vill försöka anstränga mig så att det inte blir som förra året (och många år innan det) att jag mest läser svenskt och europeiskt.

En förhoppning för 2017 handlar om mitt eget skrivande. Jag hoppas slutföra ett manus, låta det gå en vända till hos testläsare och sen helt enkelt skicka in det. Känslan pendlar, ibland tycker jag det är så jädrans bra, ibland för jäkla dåligt, haha! Men jag har gett mig tusan på att slutföra det oavsett den opålitliga känslokurvan 🙂

Årets bästa bok gick inte att välja

Jag gjorde ett försök att utifrån böckerna jag läst under året sammanställa en Topp 5. De böcker jag tyckte var bäst, stack ut mest, berörde mig mest etc. Men det gick fasen mig inte! Jag har skrivit om 44 böcker här på bloggen i år och så himla många har varit bra. Jag klarar inte av att välja vilken som varit bättre framför en annan så här kommer en salig blandning av några av dem jag gillade bäst.

DSC02980 red Årets bästa bok gick inte att välja

Jag läste klassikern Glaskupan av Sylvia Plath som sedan har funnits med mig hela året känns det som. Jag har läst en biografi över Plath och är nu på väg att läsa om Glaskupan igen.

DSC04057 red Årets bästa bok gick inte att välja

Både första och andra delen i Ferrantes Neapel-kvartett fångade mig. Hennes nya namn var dock snäppet bättre. En bok som gör det som de bästa berättelserna gör, drar mig och placerar mig som publik till en teaterföreställning där allt utspelar sig mitt framför mina ögon.

DSC03947 red Årets bästa bok gick inte att välja

Jag läste både Den andra kvinnan och Aftonland av Therese Bohman och föll snäppet mer för Aftonland. Jag kände att jag ville ha mer av de här stämningsfulla Bohman-världarna.

Tripprapporter Årets bästa bok gick inte att välja

En bok som verkligen stack ut var Tone Schunnessons Tripprapporter. Själv bad författaren om ursäkt för att hon inte var ett geni när hon gästade Babel, men vissa av formuleringarna i boken tyckte jag var just geniala.

DSC02847 red Årets bästa bok gick inte att välja

Jag läste stalker-berättelsen Du av Caroline Kepnes och fick knappt rum att andas under läsningens gång.

de fördrivna 2 Årets bästa bok gick inte att välja

Negar Naseh’s nya bok hade samma kvava sommarkänsla, samma loja rörelser som en Sagan- eller Duras-roman. Jag gillade hur karaktärernas lilla tillvaro utsattes för tryck, från solen, andra människor och omvärlden.

DSC02548 red Årets bästa bok gick inte att välja

Flickorna av Emma Cline var väl årets mest omtalade debut? Trots att jag upplevde vissa svagheter var helhetsintrycket att jag var sjukt imponerad av den här 27-åriga debutanten.

DSC02317 red Årets bästa bok gick inte att välja

Jag läste en del ungdomsböcker och den här var den bästa. Den var gåtfull och spännande och så oerhört välskriven.

DSC01365 1000 Årets bästa bok gick inte att välja

Om jag ska välja den bok som berörde mig mest så är valet enkelt, det är utan tvekan Tom Malmquists berättelse om sin fru och dotter. En märkligt gripande sorgebok som lugnade mig.

DSC01252 900 Årets bästa bok gick inte att välja

En bok som var som gjord för sköna sommardagar var Den sommaren av Véronique Olmi. Jag gillade känslan av sommar, pustarna av franskt liv och hur språket var okomplicerat, samtidigt som jag verkligen drogs in i vännernas liv och tillvaro under semestern i Normandie.

DSC00710 900 Årets bästa bok gick inte att välja

En av böckerna jag hämtade upp ur magasinet var den här som jag tyckte var en liten snillrik Sagan-roman. En liten pärla som borde hämtas upp ur fler biblioteksmagasin!

Stoner 1 Årets bästa bok gick inte att välja

En annan äldre bok som dock blivit återupptäckt på senaste var Stoner av John Williams. Och historien om Stoner påverkade mig. Jag kände en slags av sorgsenhet över de människoöden som kapslats in och levts utan att sticka iväg åt varken det ena eller andra hållet.

DSC00317 900 Årets bästa bok gick inte att välja

På tågresa genom Europa och under en sjukvecka med halsfluss i Alperna plöjde jag Den hemliga historien av Donna Tartt. Underbar bok!

DSC04464 red Årets bästa bok gick inte att välja

Och så avslutades året med Lina Wolffs fantastiska roman. Läsåret kunde inte ha fått ett bättre slut.

Årets bästa bok?

DSC04539 red Årets bästa bok?

Titel: De polyglotta älskarna
Författare: Lina Wolff
Utgiven: 2016
Förlag: Albert Bonniers förlag
Adlibris ¦ Bokus

Jag funderar just nu på om det här kan vara den bästa bok jag läst i år. Det är i vilket fall en av de bästa och en värdig Augustvinnare. Jag tycker att Lina Wolff har komponerat en berättelse som känns så där enkel på ytan men som är allt annat än just det. Det är en av de där berättelserna där språket flyter så friktionsfritt, utan att stjäla uppmärksamhet, samtidigt som det hela tiden fyller sin funktion att steg för steg bygga berättelsen vidare. Det är sånt som kännetecknar riktigt bra romaner. Jag älskar när författare lyckas med det Lina gör här. Fläta ihop en berättelse på ett vis som i efterhand får mig att fundera över hur de olika personerna hängde ihop. Vissa scener växer sig riktigt starka, jag tänker bland annat på när Ellinor för första gången träffar den blinda Mildred.

DSC04465 red Årets bästa bok?

Det är fascinerande hur Lina har hittat de här karaktärerna. Gemensamt för flera av dem är att jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om dem, de balanserar hela tiden mellan att framkalla mitt ogillande och min förståelse. Gemensamt är att de med sina livshistorier får mig att tänka ett steg längre, hur kunde de bli så här, hur kunde det hela bli så här?

Jag tänker inte skriva något mer än att det här som sagt kan vara den bästa romanen jag läst i år.

Snart tillbaka

På återseende mycket snart. Just nu har jag gått in i ett mellandagsjobblunk där jag känner mig helt luddig i huvudet på kvällarna. Har börjat läsa de Vigan’s senaste bok i alla fall och bestämt mig för att, efter ett halvår, återgå till en smartphone. Vi ses därmed även på Instagram inom kort 🙂

« Older posts

© 2017 Läsresan

Theme by Anders NorenUp ↑

© 2010-2017 Läsresan All Rights Reserved -- Copyright notice by Blog Copyright