allt blir inget Allt blir inget av Martin KellermanTitel: Allt blir inget
Författare: Martin Kellerman
Utgiven: 2015
Förlag: Albert Bonniers förlag
Adlibris ¦ Bokus

Själva handlingen kan ni läsa om på så många andra ställen så jag tänkte ta upp några grejer som jag tänkte mycket på när jag läste den här boken.

1. Jag kan inte låta bli att tänka att boken känns som en bokhybrid mellan filmerna Trainspotting och Lock, stock and two smoking barrels (två favoritfilmer från min tonårstid). Drogerna, vapnen, skiten (bajset och kräkningarna, den klassiska Trainspotting-scenen där Ewan McGregor dyker ner i den vidrigt äckliga toan kommer till mig om och om igen). Sen de absurt sammanhängande händelserna som leder till det ena som leder till det andra. Och att man dras med utan att tycka att det just är helt absurt, utan sväljer det precis så som det är. Samtidigt kan jag ibland känna lite att författaren tycks ha sett lite för många filmer och fantiserat hej vilt utifrån det. Men hade det varit någon som hade skrivit den här boken som inte hade vågat skildra handlingen lika mörkt och skitigt, hade det förmodligen inte blivit lika trovärdigt.

2. Martin Kellerman skriver uppenbarligen bra, även vad det gäller längre texter. Och precis som i Rocky verkar han vara inne och gräva mitt i sin samtid på ett sätt som jag inte tycker jag ser så ofta i andra böcker. Böcker är oftast avskalade och tillrättalagda versioner av verkligheten, det fula finns inte med, men Kellerman vågar ha med det vilket gör boken lite unik. Sen blir det väl mitt i alla konstigheter lite väl mycket ibland. Stekarna är bara svin, killarna vill bara ha sex, den enda tjejen vill också ha sex, de vill bli fulla och röka. Men mitt i det här virrvarret av såna grejer, skymtar det otroligt sorgliga i det fram, vilket är den känslan jag mest bär med mig när jag slår igen boken. Människan är så jäkla sorglig.

3. Det är fruktansvärt svårt för mig som Rocky-älskare att helt koppla bort Rocky under läsningen. Jag kan ju inte låta bli att fundera på om lantstället där Florian bor är Rockys lantställe, om Kea är inspirerad av Edith osv. Jag vill verkligen inte koppla ihop det, men det är för spännande att göra det för att jag ska lyckas låta bli.

4. Omslaget, alltså vad vi har funderat kring omslaget! Jag skrev om det här. Sen gick jag in på Kellermans instagram och om jag har förstått det rätt så är det verkligen ett misslyckat klassfoto från någon han känner. Senare in i boken får man även svaret på vad bilden föreställer i berättelsen. Jag undrar bara hur samtalet såg ut där Kellerman (om det var han) inför förläggaren presenterade idén om att han ville ha just det här omslaget. Haha, hade gärna velat höra det!

Till sist, det här är en läsvärd bok som jag gillar. Jag kan dock ibland tycka att de tre personernas röster liknar varandra för mycket. Vid ett tillfälle plockar jag upp boken mitt i ett kapitel och läser ett tag utan att veta vem som är berättaren och jag tänker att det kunde har varit precis vem som helst av de tre. En annan grej är att för mig hade boken gärna fått vara kortare. När det är hundra sidor kvar är jag ganska mätt på Florian, Max och Kea. Men det blir spännande att se vad som blir nästa bok av Kellerman, för om jag inte minns fel har han någonstans sagt att det ska bli fler.