allt jag inte minns Allt jag inte minnsTitel: Allt jag inte minns
Författare: Jonas Hassen Khemiri
Utgiven: 2015
Förlag: Albert Bonniers förlag
Adlibris ¦ Bokus

Jag får en positiv känsla av den här boken från första början av en enda anledning: det är den första boken någonsin där jag stöter på min pappas namn. Det skulle faktiskt kunna vara den enda svenska boken någonsin där min pappas namn figurerar. Min pappas namn har liksom inte figurerat i Sverige tidigare.  Och nu har namnet alltså tagit plats i den svenska litteraturen.

Det är inte helt oviktigt. Det säger något om hur Sverige har förändrats och det säger något om Khemiris betydelse för att skildra de nya verkligheterna och erfarenheterna som finns här, nyanserna av det svenska.

När Khemiri intervjuades på bokmässan (eller om det var i Babel) pratade dem om att i den här boken har han låtit berättelsen gå först och inte formen. Jag minns inte exakt diskussionen, men något i stil med det. Kanske är det så, men jag tycker ändå att boken känns väldigt khemirisk. Den är inte berättad som vilken bok som helst, den har en särskild form som är lite speciell och som lyfter upp berättelsen på ett särskilt vis. Jag vänjer mig ganska snabbt vid de korta minnesfragmenten från olika personer, men någon gång ibland tappar jag bort mig och undrar vem det är som minns och pratar.

Som så många andra gillar jag Allt jag inte minns. Jag uppskattar särskilt de olika rum jag som läsare bjuds in i där saker pågår som känns väldigt aktuella. Den enda gången jag känner tveksamhet är när Samuel plötsligt själv återger ett händelseförlopp i presens. Det greppet kommer jag inte riktigt överens med. För en person som inte längre finns kan ju inte berätta i dåtid i presens och en person som är på väg att dö kan ju överhuvudtaget inte återberätta ett händelseförlopp…rörigt, men typ sådär gick mina tankar.

Men största behållningen är ändå: min pappas namn fanns med! 🙂