utrota varenda javel Tyvärr alltid aktuell: Utrota varenda jävelTitel: Utrota varenda jävel
Författare: Sven Lindqvist
Utgiven: 1992
Förlag: A.B Bonniers
Adlibris ¦ Bokus

Det var exakt tio år sen jag läste Utrota varenda jävel sist. När jag nu plockade upp den hade bladen åldrats och blivit skörare, innehållet är dock tyvärr lika aktuellt. Kanske t.o.m mer aktuellt än för tio år sedan? I helgen publicerade DN en stor artikel om det Karolinska institutets samling av skallar i rasbiologiskt syfte samtidigt som ärkebiskopen skrev om Sveriges fortsatta tvivelaktiga behandling av samerna.

Med den här boken visar Sven Lindqvist att Förintelesen var en långt ifrån unik företeelse, utan istället en modern och industriell variant av de utrotningar som det europeiska herraväldet vilade på. Frasen “exterminate all the brutes” uttalas av huvudpersonen Kurtz i Joseph Conrads roman Mörkrets hjärta. Men det är långt ifrån en fiktiv tanke. Lindqvist färdas genom Sahara och går tillbaka till händelser under den europeiska kolonisationen av Afrika, Latinamerika, Nordamerika och Asien för att hela tiden landa i den ohyggliga vetskapen om att denna expansion legitimerade tanken “utrota varenda jävel”. Han visar hur dåtidens rasbiologi och Darwins teorier stödde tanken om att vissa raser måste utrotas för att skapa livsrum för den europeiska. 

Lika lite som sina samtida kunde Conrad undgå att höra talas om det oupphörliga folkmord som präglade hela hans århundrade. Det är vi som har förträngt det. Vi vill inte minnas. Vi vill att folkmorden började och slutade med nazismen. Det är lugnast så. […] Det var en övertygelse som redan kostat miljoner människor livet, innan Hitler gav den sin högst personliga tillämpning.

Det är fruktansvärt jobbigt att läsa Utrota varenda jävel. Man tvingas möta den jobbiga tanken om att de som idag lever på Kanarieöarna, i Australien, i Argentina eller USA, gör det för att urbefolkningar delvis eller helt har utrotats (vilket är fallet med Kanarieöarnas urbefolkning Guancherna och vem tänker på det idag?). Samtidigt är det ju det här man önskar att folk idag förankrade sig i. Den viktiga historiska förankringen. Att veta vad som har varit bidragande orsaker till att världen ser ut som den gör och vad som har varit med och byggt vårt europeiska välstånd. Landa i en ödmjukhet gentemot människor på andra platser i världen. Hela tiden påminnas för att avskräckas inför framtiden. Inte vilja gå dit igen. Och ändå känns det som att saker faller i glömska mer och mer. I morgon är det Förintelsens minnesdag, men vilka dagar är avsatta för att minnas alla andra utrotningar?