Amala Amala   mitt liv från Ostpreussen till TibetTitel: Amala – Mitt liv från Ostpreussen till Tibet
Författare: Irmtraut Wäger
Översättning: Dorothea Liebel
Utgiven: 2014 (2011 på tyska)
Förlag: Liebel Litteraturförlag
Adlibris ¦ Bokus

Jag har läst två tidigare böcker också utgivna av Liebel som handlar om kvinnor som har engagerat sig för tibetanernas situation i exil. Både Min väg till Tibet. De blinda barnen i Lhasa och Ingen väg tillbaka – uppbrott till ett nytt liv var oerhört fascinerande berättelser och kvinnoporträtt. Den här boken är ytterligare en sådan bok. Det som skiljer den från de andra är att Irmtraut Wäger på allvar började engagera sig efter sin pension. I boken får vi dock även hennes berättelse från barndomen fram till dess och det är som en bok i sig. Hennes liv har verkligen varit kantat av personliga tragedier och svåra situationer.

Det är alltid svårt att tycka till om en sån här bok, för det handlar om någons liv. Jag har svårt att sluta läsa för det är så intressant, men man får vara beredd på att en ganska stor del av boken inte handlar om Tibet. För mig gör det inget, det som känns lite obalans är att när berättelsen väl kommer till Tibet så blir det så hastigt berättat i slutet av boken. Överhuvudtaget har jag känslan av att den här berättelsen hade kunnat fått bre ut sig och gå lite långsammare fram.

Irmtraut Wäger har drivits av hennes fars motto “Tänk först på de andra”. Genom otaliga resor till Indien och genom att driva den Tyska Tibethjälpen från sin egen lilla lägenhet i München har hon uträttat beundransvärda saker och även skapat en nära relation till Dalai Lama som sagt att hon känner till situationen ute i anläggningarna bättre än de tibetanska ministrarna.

Men man kanske inte är så intresserad av Tibet som jag och vill läsa en av dessa tre “Tibetböcker”, vilken ska man välja? Jättesvårt att säga. Är man intresserad av tysk historia och ett levnadsöde under krigsåren så ger Amala en inblick även i det. Jag tyckte själv att den delen av den här boken var oerhört intressant. Men den bok som gjorde mest intryck på mig (vilket ju även beror på hur berättelsen är upplagd) är ändå Min väg till Tibet. De blinda barnen i Lhasa.

Ett litet Ps: Jag hade inte lockats så mycket av omslaget till boken om jag hade sett den i bokhandeln. Det är lite synd eftersom det är en så bra berättelse. Men nu har jag sagt det så om det finns andra med grafiskt jobbskadade ögon ska ni inte avskräckas av detta!