DSC04171 red Ännu en vardaglig fullträff av Sara Beischer

Titel: Mamma är bara lite trött
Författare: Sara Beischer
Utgiven: 2016
Förlag: Lind&Co
Adlibris | Bokus

Jag läste ut Sara Beischers nya bok på två kvällar, märkte att jag fick lite svårt att andas, så som det var när jag var som mest stressad. Sen blev jag lättad över att stressen fanns på boksidorna och inte i mitt eget liv. Och då läste jag det på ett ångestfyllt sätt i väntan på kollapsen, huvudpersonen Minnas kollaps, blev nästan lite irriterad på henne ibland. Men ser du inte, varför säger du inte nej, varför stannar du inte upp? Meningslösa kommentarer till någon som befinner sig mitt i ett snurrande ekorrhjul. För jag är precis som Minna, jag ställer upp, säger inte nej även om jag blivit bättre på det nu.  Jag tänkte på det Sara sa när hon blev intervjuad på Bokmässan att när hon skrev var det nästan som om hon satt och stampade i golvet för att få upp det där stressade tempot. Och det har hon lyckats med.

Sara Beischer har en fantastisk förmåga att stå mitt i samtidens vardagliga liv. Genom små detaljer får läsaren en känsla av ja det är ju precis så det är. Jag upplevde det starkt med hennes debut Jag ska egentligen inte jobba här. Då var huvudpersonen närmare mig än vad Minna i den nya boken är. Minna är lärare och har två barn och bor i villa. Ändå finns igenkänning från hur det känns att vara mitt i ett stressat arbetsliv, hur det känns när man är trött precis hela tiden, hur det känns när man börjar närma sig en utmattning. Den här boken kommer att vara igenkänning för många. Här finns massor av samtidsmarkörer, mat- och motionstrender, miljöångest och vabbdiskussioner. Och berättelsen går fram som stressade hjärtslag, man kan nästan känna Beischers takt med foten.

Den enda invändning jag kände var att det konstigt nog kändes för typiskt ibland. Livet är kanske typiskt men här upplevde jag ibland att det blev nästan som en stereotypisk variant av en medelålders stressad kvinna. Typiskt att hon ska misstänka att mannen är otrogen, typiskt att hon ska vilja moffa kolatårta och godis medan väninnan håller sig smal och slank, typiskt att kollegorna ska tro att hon är gravid osv osv. Där upplevde jag ibland att det blev…jamen så typiskt att det skulle vara så. Jag vet inte om jag får fram vad jag menar. I det stora hela älskade jag den här boken!