DSC04808 red Baserad på en sann historia   fiktionen och verkligheten

Titel: Baserad på en sann historia
Författare: Delphine de Vigan
Utgiven: 2016 (på svenska)
Förlag: Sekwa förlag
Adlibris ¦ Bokus

På senare tid verkar det i kulturvärlden ha uppstått en allt vanligare diskussion om verklighet kontra fiktion. I DN den 14 januari skrev Kristofer Ahlström om detta och menade att “I autofiktionens tidevarv föredrar vi verklighet framför påhitt, biografi framför konstruktion.” Så sent som häromdagen läste jag ytterligare en krönika på temat och Delphine de Vigan’s Baserad på en sann historia är om något ytterligare ett bidrag till den diskussionen.

I de Vigan’s bok är en författare baserad på de Vigan själv huvudperson. Hon har haft stor succé med en bok om hennes mamma, vilket jag självklart tolkar det som att vara Ingenting kan hindra natten (där min rubrik var Verkligheten berör mer än fiktionen) och som är den bok av de Vigan som jag fullkomligt älskar. Utav de fyra de Vigan-böcker jag läst, är det den enda som jag verkligen upplevt som “äkta”, vilket jag flera gånger tänkt på. Och det är just kring detta Baserad på en sann historia handlar om.

Författaren i boken har svårt att komma igen efter sin succé och hävdar bestämt att det är möjligt att göra det genom att skriva fiktion. Men så dyker L. upp i hennes liv. En kvinna som nästlar sig in, utan att man egentligen blir klar över hennes avsikter, och hon förespråkar istället verkligheten. Att det inte finns någon annan väg att gå.

DSC04810 red Baserad på en sann historia   fiktionen och verkligheten

Just det här temat är oerhört intressant, särskilt om man som jag själv är intresserad av skrivande. Jag inser ju att jag själv hör till de där läsarna som har fallit för verklighetsbaserade historier. Som älskade att googla Hemingway efter att ha läst Åren i Paris, eller lära mig mer om Siri von Essen efter att ha läst Siri.

“…men förläggaren pratade om något annat. Han ville att jag skulle göra texten till något Sant. han ville att jag skulle förklara för läsaren att nu, madame, monsieur, ska jag berätta något som är helt autentisk, här är en bok med en doft av något Upplevt, en hundraprocentig självbiografisk bok, varsågoda, här kommer den Riktiga Sanningen, det råa Livet, garanterat utan tillsatser, något verkligt som inte över huvud taget har genomgått någon förvandling, framförallt inte litterär.”

Det är också en märklig känsla när de Vigan i formen av sin nya bok konstaterar det som jag som läsare själv har känt, att Ingenting kan hindra natten är en bok svår att slå. För mig handlade det mycket om hur hon lyckades framföra den berättelsen. Sen om den i själva verket var helt verklighetsbaserad eller ej hade kanske mindre betydelse. För mig är känslan av trovärdighet i en text viktig – vare sig det är fiktion eller baserad på verkligheten.

“Men vet du, jag är inte säker på att verkligheten räcker. Verkligheten, om den nu finns, om det går att återskapa den, verkligheten, som du pratar om, måste förkroppsligas, omvandlas, tolkas. Utan att bearbetas eller utan perspektiv är döden i bästa fall för jävlig, i värsta fall fruktansvärt ångestskapande. Och det arbetet, oavsett vilket material man utgår ifrån, är alltid en sorts fiktion..”

Bortanför detta är historien mellan författaren och L. något som inte alls griper tag i mig. Det blir nästan konstigt, för här handlar boken om hur en bok ska göra just det och så gör den inte det…Det känns ofta som om drivet saknas, som om långa stunder bara handlar om att beskriva L. Jag tappar flera gånger intresset. Det är först mot slutet som det händer något med berättelsen, något som för mig hade behövt komma tidigare. Där övergår romanen plötsligt till att bli något obehagligt och jag som läsare blir engagerad på ett helt annat sätt. Den sista delen av boken tycker jag är riktigt bra.

Kanske är Baserad på en sann historia just baserad på en sann historia. Det är ju lätt att föreställa sig att just skrivandet och dess våndor är det. I övrigt känns boken konstigt oäkta. I slutet dock, känns det väldigt mycket fiktion, men på ett vis som jag älskar – som får mig indragen och engagerad.

“Fanns det inte alltid i fiktionen en del av oss själva, av våra minnen, av vårt inre?”