Bli som folk 195x300 Bli som folk av Stina StoorTitel: Bli som folk
Författare: Stina Stoor
Utgiven: 2015
Förlag: Norstedts
Adlibris ¦ Bokus

När jag läser den första novellen (av totalt nio) i Stina Stoors Augustprisnominerade samling, är jag så ovan vid formen, dialekten och meningsbyggnaden att jag undrar hur jag ska kunna ta till mig berättelserna. Det känns som att språket (Stina Stoors pappas språk enligt henne själv i en intervju i Go’kväll) står i vägen för att jag ens ska uppfatta berättelsen. Men så släpper det, ungefär som när jag läste Siddartha och också till en början hade svårt med språket men sen kom in i det. Och det släpper stoort!

Stina Stoor har en alldeles särskild stil som inte alls liknar Rosa Liksoms, ändå drar jag ibland paralleller till Liksoms Sånt är livet där det är olika livsöden i norra Finland som skildras. I Stoors noveller gör formen att det inte blir en lika klar bild som i Liksoms berättelser. Här får man istället nästla sig fram lite grann. Men när man väl hittar fram så framträder livet i Västerbotten på ett nästan ruggigt äkta vis. Ibland har jag känslan av att det ofta handlar om barn som kanske står lite utanför både vuxenvärlden och andra barns världar. I novellen om tjejen som åker på kalas med paddor inslagna i paket och sitter och äter tårta i ett till synes lite mer “normalt hem” än hon är van vid, så både ser och känner jag hennes känsla av att vara felplacerad men ändå ganska obrydd på ett nästan komiskt vis.

Naturen spelar en huvudroll i flera av novellerna. Naturen är nära och sedd och ofta poetiskt beskriven:

Nyponen röda och syrenen tappade bruna löv. Vattendroppar låg och vilade på tussilagobladen. Var silverkulor på gröna fat. Uppdukade under. Pytteänglars ägg.

Det här är en mycket läsvärd novellsamling och det blir spännande att se hur Stina Stoors författarskap utvecklar sig.