Läsresan

en blogg om böcker (mest)

Category: Annat här i livet (page 1 of 23)

Få växterna att överleva semestern

DSC05488 red Få växterna att överleva semesternDSC05477 red Få växterna att överleva semesternDSC05474 Red Få växterna att överleva semesternDSC05483 red Få växterna att överleva semesternDSC05478 red Få växterna att överleva semesternDSC05475 red Få växterna att överleva semesternDSC05472 red Få växterna att överleva semestern

Just nu börjar tomaterna blomma, liksom potatisträdet och min Blomma för dagen! Jag har kämpat så med just Blomman för dagen som inte trivts så bra på vår blåsiga balkong. Och så såg jag att den var full i knopp häromdagen och blev lite deppig att jag inte skulle få se den blomma. Men det fick jag! 🙂 Och precis när alla blommor och växter ger en förvissning om att de kan tänka sig att må ganska bra den kommande sommaren, då ska jag resa bort i två veckor.

Sedan några år tillbaka har jag dock hittat ett system som funkar alldeles utmärkt för att få växterna att överleva i min frånvaro. Det finns ju olika hjälpmedel för sådant här, Sandra Beijer tipsade häromdagen om ett självbevattningglas från Lagerhaus t.ex. Jag har själv testat en variant av dessa, men ärligt talat räcker det inte särskilt långt om man har vattenkrävande växter, stora växter och ska vara borta lite längre (om man inte är så noga med utseendet funkar en upp-och-nedvänd pet-flaska alldeles utmärkt förresten).

Jag gör inget konstigare än att ställa alla växter så att de själva kan dricka vatten. Det behövs dock lite passande saker att ställa i. Ska man vara iväg en kortare period eller har växter som inte behöver så mycket vatten räcker det långt med en djup ugnsplåt. Annars använder jag tomma blomlådor, kattlådor(!), ugnsformar, stora grytor, plastbunkar, stora zinkbaljor etc. Det är verkligen inte svårare än så. Jag har som sagt gjort på det här viset många gånger och växterna har aldrig “övervattnat” sig själva. I själva verket har de sett finare ut när jag kommit hem, än vad de brukar göra när jag sköter vattningen! Sen ser jag till så att inga växter står alltför utsatt för ev. långa soliga dagar.

Är jag borta länge kanske jag ber någon gå förbi en gång för att se så att det fortfarande finns vatten överallt. Sen kräver ju det här att alla växter är planterade i krukor med hål i botten. Mina balkonglådor får t.ex. följa med ner till stugan där de förhoppningsvis får lite regnvatten.

Hasselnötsglass, badutflykt och läsning!

DSC05449 red Hasselnötsglass, badutflykt och läsning!

Uteritt i skogen följt av hasselnötsglass i Nora och badutflykt vid klarblå skogssjö – en somrig majdag kan nästan inte bli bättre än så. Dessutom, ganska mycket läsning blev det på den där badutflykten, trots stundtals obekväm och stel läsställning 🙂 Men boken, vad hände med den mycket bra boken som lyckades trigga min läslust? Är lite besviken att författaren inte tog tillvara på den starka inledningen. Mer om det en annan gång!

Finns det sportiga bibliotekarier?

Kom ni ihåg hur det var på högstadiet och gymnasiet när i princip alla omkring en var indelade i någon av existerande tydlig kategori? De som idrottade, fotbolls- och hockeykillarna som var tillsammans med tjejerna som gick på spinning (när spinning var något man aldrig hört talas om). Datanördarna, som knappt pratade, men när de pratade sa obegripliga saker, de motionerade definitivt inga fler kroppsdelar än fingrarna. Esteterna som var kulturella och gick och nynnade på ett irriterande vis och när de var med på gympan såg fullkomligt vilsna ut.  Ni tycker säkert jag generaliserar, men nej, jag baserar på hur det var i skolorna där jag gick och bland människorna jag umgicks med 🙂

Jag har ibland tänkt på de där uppdelningarna och hur fånigt det var. För i min omgivning var det nästan otänkbart att en sportkille skulle kunna visa något som helst kulturellt intresse. Och som sagt, en estet som utövade sport var som en Bambi på hal is. Jag har också tänkt att de här kategorierna vi tillhörde löstes upp någonstans när vi blev vuxna och blev människor bortom kategorier. Komplexa, mångsidiga, varierade människor.

Men så när jag var på campusträff med alla andra blivande bibliotekarier så var det någon som under en busstur in till stan sa något i stil med (lite på skoj, men också lite allvar): “Tror ni det finns bibliotekarier som gillar att träna?” Det fanns ingen som sa “ja”, istället intygade alla hur de inte gillade att träna. Och jag tänkte först att det är enklast att hålla med, men så reste jag en liten hand och pep “Fast jag gillar att träna.”

Plötsligt var det som att flyttas tillbaka till den där tiden då det var svårt att säga att man gillade något som inte riktigt hörde hemma i kategorin där man vistades. Plötsligt tänkte jag, men är det fortfarande så, tillhör bibliotekarier en viss kategori och tränar man inte i den kategorin?

Gäller det samma för den så kallade kulturtanten? Tränar inte heller hon?

För mig är det märkligt att upptäcka att det skulle kunna vara så. Finns det alltså inga sportiga bibliotekarier undrar jag nu? Har ni några exempel i er närhet som kan hjälpa mig slå hål på känslan att vi fortfarande är uppdelade? Och när jag tänker efter, kan det varit så att jag egentligen aldrig hörde hemma i någon kategori utan rörde mig lite mellan alla? Jag hade min idrott, ridningen, utanför skoltid, jag var bok- och kulturintresserad, men hängde med datanördar, jag var duktig på idrotten i skolan fram till gymnasiet då det inte längre ansågs coolt. Är jag fortfarande mittemellan kategorier?

Glad Påsk!

DSC05218 red Glad Påsk!

Glad Påsk på er!

Men vilket jädra påskväder, snön öser ner här. Igår borde jag haft pluggdag men jag sköt upp det och får ta igen på måndag istället. Istället var vi i Wadköping och såg massor av söta påskkärringar och påskgubbar. Sen var vi i stallet i flera timmar, tittade på två fölungar, varav det ena hade fötts bara några timmar tidigare. Jag hade lite ridlektion för min systerdotter och så tog vi en hästpromenad i skogen. Vi lyckades kanske pricka in helgens enda solstrålar.

På kvällen däckade vi allihop framför filmen Insidan ut. Sen kan man väl säga att barnen i sällskapet slängde en och annan suktande blick på påskägget jag vann på jobbet, bestående av 1,6 kg godis. Det är dock fortfarande oöppnat 🙂

Hoppas ni får en trevlig påsk vad det än är för väder hos er!

Verklighetsflykt

Jag flyr verkligheten genom att vara i stallet, titta på en nyfödd fölunge som med ostadiga steg går bredvid sin mamma och prata med barn som precis har ridit och lyser av något, kanske stolthet, mod eller glädje. Jag verklighetsflyr genom att gå på konsert med Emil Jensen som säger kloka ord på just temat flykt. Jag verklighetsflyr till någon annans verklighet när jag dyker ner i Elena Ferrantes Neapel-värld.

Men så sitter jag hemma i mitt trygga kök, äter risgrynsgröt med apelsin, och funderar på hur jag ska spendera kvällen. Det är några dagar efter dådet i Stockholm och då känns det plötsligt som om verklighetsflykten inte är de där sakerna ovan. Det känns mer som om det är min tillvaro, så som den ser ut mest hela tiden. Fast då skulle verkligheten definieras som något hemskt, en mer drabbad och tragisk tillvaro än min. Och jag vill inte att det ska vara definitionen av verkligheten.

Fast vad är verkligheten då? Den formas och definieras väl utefter den som upplever den? Har jag, med den slags verklighet jag lever i, rätt att känna sorg när andra drabbas? Med tanke på att jag några dagar senare just kan sitta i mitt trygga kök och egentligen inte vara drabbad av större bekymmer än att det ska bli snöblandat regn i påsk? Jag känner mig falsk, jag har inget att vara ledsen för. Samtidigt, som medmänniska måste jag få känna mig nedslagen. Hur skulle världen annars bli? Jag måste få känna sorg när saker händer i Stockholm eller i Syrien eller på andra platser i världen.

Och då är vi tillbaka till de där sakerna jag inledde med. Då behöver jag de sakerna för att fly mitt bekymrade, oroliga, medmänskliga inre – hur hemskt det än kan låta. Jag skulle annars ätas upp, bli som paralyserad i tillvaron, inte kunna ta ett steg, utan varenda dag, precis hela tiden hitta omständigheter att känna oro inför.

Så när jag tänkt på de som drabbades i Stockholm flera gånger under en dag, då behöver jag det här; en fölunge som tar sina första staplande steg bredvid sin mamma och en bok som erbjuder en annan verklighet.

Ja, snart är det vår!

DSC01053 red Ja, snart är det vår!DSC01461 1000 Ja, snart är det vår!DSC01344 1000 Ja, snart är det vår!DSC01315 1000 Ja, snart är det vår!DSC01464 1000 Ja, snart är det vår!DSC01488 1000 Ja, snart är det vår!DSC01379 1000 Ja, snart är det vår!

Det visade sig ju att jag var skitdålig på att hänga på Onekligens fotoutmaning i februari. För vad som kändes som en lång grå månad i början, gick sen väldigt snabbt. Redan nu tycker jag att man kan känna av våren lite, i det förändrade solljuset, i de mjuka gräsmattorna och fåglarnas sång (gässen flög över hustaket häromdagen, förmodligen har de inte ens flyttat). Och även om jag gärna hade stått på skidor åtminstone någon mer gång den här vintern, så blir det ju så skönt sen när våren kommer!

Här är några bilder från förra våren – jag längtar när jag ser dem. Jag ser fram emot att odla lite, när växtligheten kommer igång, när det blir mer stughelger och Malou får gå ut, att vara i stallet i dagsljus. Jag ser fram emot roliga saker som våren kommer innehålla och en och annan av dem dyker säkert upp här.

Snart är det vår!

Skidor och sagor

DSC05028 red Skidor och sagorDSC05029 red Skidor och sagorDSC05022 red Skidor och sagorDSC05024 red Skidor och sagorDSC05026 red Skidor och sagor

Hej på er, hoppas ni har en lika fin vinterdag som vi har här. Jag var uppe tidigt för att komma iväg och åka skidor. Det var strålande sol och dessutom värmde den som en vårsol – så underbart! Sen blev det rastpaus med gröt och tidningsläsning och på hemvägen fikastopp hos Tant Grön.

Jag tänkte visa barnboksfynden jag gjorde på Myrorna häromdagen. Att gå till Myrornas avdelning för barnböcker slår vilken bokrea som helst. Jag blir alltid så fascinerad över vilka fina fynd jag kan göra där. Det är i princip enda gången jag köper böcker. Nu hittade jag två fina utgåvor av Katitzi av Katarina Taikon. Katitzi var aktuell här i Örebro förra året då biblioteket lyfte fram dessa böcker. Katarina Taikon föddes ju här i Örebro. Sen hittade jag en fin samlingsutgåva med H.C Andersen-sagor som verkar ha gallrats ut från ett skolbibliotek i Hallsberg (eller om någon glömt lämna tillbaka :)).

Ha en skön helg!

Dagens som borde ha börjat med…

Det här är dagen då jag borde ha gått upp tidigare men inte heller behövde det, vilket är så “j-vla underbart”! (flåt det där är ett internskämt men jag bjuder på den). Det är också dagen som jag borde börja med att plocka undan tvätt som stått framme på tork alldeles för länge. Det är dagen jag borde börja med att vattna mina stackars blommor som slokar. Och dagen jag borde sätta igång med nu med detsamma eftersom jag innan lunch behöver ha tittat på en föreläsning och skrivit lite på examinationsuppgiften.

Men det här är morgonen då jag känner mig så långsam. Som börjar med en mjuk vintersol och ett ljus som får mig att inte alls vilja skynda. Det är morgonen då jag låg och drog mig i sängen för att Malou, precis som jag, inte alls hade lust att gå upp, utan låg vid min sida och kurrade. Det är morgonen då min kropp är helt utpumpad och det känns som om benen fortfarande darrar lite. En morgon då jag fortfarande har kvar energin från igår kväll koncentrerat i ett leende.

Det är den eviga hästtjejen som talar. Tänk att jag alltid är hon. Igår kväll hade jag hoppträning med två kompisar och det gick så himla bra för oss alla tre. Det kändes som om vi hade utmaningar på olika vis men lyckades komma en bit på väg. Och efteråt kändes det som att vara ett litet barn som står och hoppar efter att ha åkt karusell och otåligt säger “vi gör det igen! igen! igen!” 🙂

Det här är jag!

DSC03023 red Det här är jag!

Jag upplever just nu brist på sol, värme, blå himmel, inspiration, läsork, skrivork, blogginspiration, något surt (typ sur napp), skog, snö, skidfärder etc etc. Februari inleds med brist helt enkelt! Kollar man väderprognosen är det ett järngrått moln i oöverskådlig tid framöver och det finns mer bekymmersamma saker att bekymra sig över men det påverkar banne mig mitt tillstånd.

För att åtminstone hålla igång bloggen och instagram tänkte jag hänga på Onekligens februarifoton lite.

Så här kommer mitt första bidrag som är på temat “Det här är jag” och det här är väl en typisk bild. För där jag är, när jag är hemma, är också oftast Malou.

Jaha, det var det. Jag längtar efter att vara sådär brunbränd och nyklippt som på bilden, på väg ut i en ljus sommarkväll. Istället ska jag snart dra på mig leriga ridskor och cykla till stallet i det trista februarimörkret.

Rapport från studielyan

Idag var min första pluggdag. Terminen drog ju igång igår redan men jag jobbar fortfarande halvtid, ett upplägg som jag tror jag kommer stortrivas med. Halva tiden socialt kontorsliv, halva tiden läsning och plugg i ensamhet. Här kommer en liten rapport från den första studiedagen 🙂

DSC04835 red Rapport från studielyan

Jag unnade mig att starta dagen med lite yoga, som illustreras av den här askonstiga bilden. Det här kan väl motsvara tiden jag annars cyklar till jobbet, eftersom jag tänkte strukturera studiedagarna som arbetsdagarna för att få in en rutin. Dock med den stora brasklappen att under studiedagarna får jag känna frihet utifrån kroppskänsla, humör och väder!

DSC04847 red Rapport från studielyan

Sen drog jag igång med att sätta mig in i upplägget för den första terminen, gå igenom allt introduktionsmaterial och filmer, försöka lära mig det digitala klassrum där allt ligger eftersom det är på distans. Malou installerade sig bredvid och var på nyfiket och gosigt humör.

DSC04853 red Rapport från studielyan

Jag kände mig så himla nöjd över att jag har lyckats låna all kurslitteratur. När jag hämtade ut dem igår gick jag helt lysande från biblioteket. Förutom de här böckerna tillkommer kursmaterial som laddas ner.

DSC04855 red Rapport från studielyan

Jag började även gå igenom materialet som skulle läsas om akademiskt skrivande och det var med blandade känslor. Jag har verkligen en slags av hatkärlek till det. Här hamnar två tydliga personlighetsdrag i mig på kollision med varandra. Å ena sidan den oerhört strukturerade, faktanoggranna, nitiska och språkpolisaktiga personen. Å andra sidan den kreativa, skönlitterära, känslomässigt drivna.

Jag minns känslan när jag för ganska många år sen satt med min C-uppsats och det till slut kändes som om det bara handlade om att få ihop ett pussel enligt en fastlagd mall. Jag minns att jag vid något tillfälle pratade med min handledare om det där med att vara personlig i en vetenskaplig text och till slut tror jag att jag fick lov att ange ett personligt skäl till val av studieområde men jag kan minnas fel. För man får ju absolut inte vara personlig, jag som person ska synas så lite som möjligt. Och jag som älskar att vara personlig i det jag skriver!

Självklart har jag stor förståelse för kravet på struktur, form och formalia för vetenskapliga texter. Jag bara undrar hur jag ska lyckas ta mig tillbaka till det tänket efter att under ganska lång tid haft friheten att skriva fritt, kreativt och skapande, både i min yrkesroll och i mitt eget skrivande.

DSC04859 red Rapport från studielyan

Malou hängde kvar som sällskap fram till elvasnåret då jag gick ut för att en kort löptur. Det är en av de stora fördelarna och friheterna med att jobba hemifrån. Att kunna anpassa dagen efter dagsljuset. Nu kanske det verkar som jag är värsta träningstoken som klämmer in både yoga och löpning inom några timmar, men dessa träningspass är helt enkelt för att försöka undvika det som sen hände efter lunch, nämligen att jag fick ont i ryggen. Fördelen med att vara hemma är att man kan lägga sig ner och sträcka ut sig, stretcha, röra lite på sig vilket jag fick göra innan jag drog igång med eftermiddagens pass.

enunderbar 1 Rapport från studielyan

När jag lagade lunch passade jag förresten på att lyssna på En underbar pod och blev impad av att Clara vågar göra dubbel-fuckyou när hon blir upprörd på bilister, haha! Det skulle jag också vilja våga!

DSC04862 red Rapport från studielyan

Sen bytte jag skrivbord (och Malou flyttade såklart med) och började läsa i den första kursboken. Hade jättesvårt att hitta en bra ställning pga. ryggontet så till slut fick jag sätta mig i soffan en stund.

Jag var så himla glad över att ingen av kursböckerna var stora tegelstenar, det känns ärligt talat mer inspirerande. Och när jag läst en bit in i den här första boken insåg jag vad många beröringspunkter den här utbildningen förmodligen kommer att ha med vad jag har jobbat med, som en påfyllning av nya perspektiv där min arbetslivserfarenhet kommer hjälpa mig att verklighetsförankra studierna. Det känns jättebra och kul!  Jag längtar redan till torsdag som blir en ren läsdag för mig.

Older posts

© 2017 Läsresan

Theme by Anders NorenUp ↑

© 2010-2017 Läsresan All Rights Reserved -- Copyright notice by Blog Copyright