05/26/14

Några Munro-noveller

nära hem 2 Några Munro novellerTitel: Nära hem
Författare: Alice Munro
Översättning: Karin Benecke
Utgiven: 2010 (denna utgåva)
Förlag: Pocketförlaget
Adlibris ¦ Bokus

Nu har jag läst Munro-novellerna Dulse, Kalkonsäsongen, Labor Day-middagen, Jupiters månar och Kärlekens vägar. Det är inte helt oproblematiskt för mig att läsa noveller på rad sådär. Ibland när jag plockar upp boken blir jag förvirrad. I vilken berättelse befinner jag mig, vilka är de här nu igen?

Jag gillar novellerna väldigt mycket, samtidigt som jag har lite svårt för det som många verkar hylla med Alice Munro – att hon får in hela liv i en enda novell. För min skull behöver man inte få in hela liv i en novell och jag kan ibland känna att det blir lite väl hög densitet (eller hur man nu ska beskriva det). Den känslan förstärks av att jag har väldigt svårt för när det blir många personer och namn att hålla reda på, och generationer! Det är något som försvårar läsningen jättemycket för mig, jag verkar helt enkelt inte ta till mig och hålla isär olika personer i den utsträckning som krävs i vissa av dessa noveller. Svårast för det har jag i novellen Labor Day-middagen.

Annars gillar jag oerhört mycket sättet på vilket jag direkt blir indragen i novellerna. Kanske fyller den där densiteten den funktionen att det bidrar med trovärdighet? Jag gillar hur berättelsen konstrueras i Dulse, hur den rör sig in och ut från olika personer som man direkt fattar intresse för. Och jag gillar känslan som planteras i Kalkonsäsongen, smått absurd, bisarr, komisk, ändå tragisk.

Jag ser fram emot fortsättningen!

02/8/14

Var går gränsen mellan ung och vuxen litteratur?

crossover 199x300 Var går gränsen mellan ung och vuxen litteratur?Jag har läst fyra noveller i “Het” som jag tänkte skulle inspirera mig under tiden jag ska skriva min egna ungdomsnovell. Jag tycker man ska inspireras av läsning när man skriver! Men nu börjar jag ändå bli tveksam. Jag känner mest bara kortslutning.

Jag vet att jag tidigare har trott mig skriva en text för unga och så har någon fått läsa och kommenterat att det har känts som en vuxentext. Vad är skillnaden? Ligger det i berättelsen eller i språket eller både och? Det är säkert svårt att dra en gräns. Men när jag tänker tillbaka på tonåren känns det som att jag läste en hel del vuxenlitteratur då och att de riktade ungdomsböckerna inte alltid lockade. Det där är säkert väldigt olika.

Ska man bara skriva och upptäcka sen om det är en text för unga eller vuxna? Eller ska man bara skita i att avgöra och låta läsaren läsa vad den läser oavsett ålder? I slutändan blir det ju ändå så.

07/6/13

Tips klassiska noveller

Den här helgens fråga kickade igång min inspiration lite igen (inte så att frågorna inte har gjort det, det är mer min inspiration i stort som har lyst med sin frånvaro).

Brukar du läsa noveller och/eller andra ”short stories”, vilken/vilka är din favorit/dina favoriter i så fall.

För några månader sen läste jag flera klassiska noveller ur “Noveller för världens barn” (2007). Där hittade jag flera favoriter!

- Hissen som gick ner i helvete av Pär Lagerkvist
- Pälsen av Hjalmar Söderberg
- Min debut hos fotografen av Frans G. Bengtsson

Ni kan läsa mer utförligt om dessa noveller här och här.

03/21/13

Vart fan är fördjupningen?

Att döda ett barn Vart fan är fördjupningen?Ni som bloggar vet vilken högklassig humor det kan vara att se vad folk har googlat för att hamna på ens blogg. Idag när jag kollade detta hittade jag en fras som definitivt kvalar in på roligaste topp 3. Men först några andra höjdare genom åren.

Innan jag började fokusera bloggen mer på böcker drogs jag länge med tant-sökningar. I stil med tant, bilder på tant, bilder på roliga tanter, ritad tant, tant+träning, tanter gå ner i vikt, tanter med skidor, trött tant. De var mycket återkommande och kom av ett inlägg jag skrev om att jag kände mig som en tant. Det jag undrar är om den som söker på tant själv är tant? Är det kanske till och med samma person som söker svar på hur hon ska hantera sig själv? Idag är tant trött, jag googlar. Idag är tant rolig, jag googlar osv.

Jag fick också en hel del djursökningar tidigare. I stil med fiskmås mördarsniglar, insekt platt huvud gunnebo slott, katten jamar och sätter sig i hörnen, kuddar med insekter, vinglig tupp. Att fiskmås och mördarsniglar googlats tillsammans gör mig onekligen nyfiken. Har man tänkt träna fiskmåsar att jaga mördarsniglar eller sett dem käka mördarsniglar? Jag har tidigare skrivit om min insektsfobi, så vad är det för läbbig grej med platt huvud som huserar på Gunnebo slott? Och vadå kuddar med insekter, fy vad läskigt! Undra vad som hände med katten som jamade och satte sig i hörnen förresten, liksom den vingliga tuppen. Jag vet inte om sökningen översocial sambo kan sållas till djurkategorin, men den är en av mina absoluta favoriter. Tänk att man grunnar över sin översociala sambo till den grad att man googlar fenomenet. Hos mig hittade man ett inlägg om en katt jag tyckte var lite översocial.

Sen finns det sökningar som sticker ut, t.ex. foto mina ben på vintern 70-talet (vore läskigt om google vore så intelligent att det kunde definiera dina ben), hur skriver man ett vykort på resande fot (bara skriv!), gestalta läskig röst i en barnbok (kul med entusiastiska läsarföräldrar), gå in i ladan en gång till så blir det jätteroligt (jag antar att den sökningen handlar om Loranga-boken).

Nu så. Vad var det nya roliga frasen som förgyllde min sjukdag med skratt?
Jo, den var: vart fan är fördjupningen i novellen ”att döda ett barn’‘.

Haha, underbart! Kan ni se den frustrationen hos låt oss anta en elev eller student som ska analysera Dagermans novell. En frustration som liksom inte tillåter att bara googla fördjupning “att döda ett barn” eller analys “att döda ett barn” utan det där vansinnigt utförliga direkt från tankarna vart fan är fördjupningen?

Tyvärr antar jag att personen inte riktigt hittade svaret här. Jag har visserligen skrivit om novellen, men inte särskilt djupt. Så svaret på frågan är att jag inte vet vart fan fördjupningen är, men hör gärna av dig om du hittar den icon smile Vart fan är fördjupningen?

03/18/13

Umeå novellpris

Umeå novellpris1 Umeå novellprisMedan vissa inte kan skriva noveller (jag) gör andra det avundsvärt galant. Elisabeth Mannerfeldt från Stockholm t.ex. Eller det får man i alla fall anta med tanke på att hon kammade hem Umeå novellpris med sin novell “I den kalla rymden finns en gul sol”. Juryns motivering gör mig onekligen nyfiken:

”För konststycket att med sina ord få oss att ana rymdens stora ensamhet såväl som människans. Läsaren får tillträde till ett mänskligt universum och erbjuds möjligheten att öva sig i medkännandets svåra konst”

Undra hur det känns det där. Att skriva en grym novell som reser sig högst upp i högen av 654 andra noveller. Inget jag varit i närheten av att uppleva i alla fall. Tillåt mig vara lite bitter. Jag har skrivit på en novell till tidningen Skrivas novelltävling de senaste veckorna och levt med känslan att den nog inte är så dum ändå. Sen häromdan slog det ner som en självklarhet från klar himmel: “Det här är så j-vla dåligt!”

Men kul att andra kan icon smile Umeå novellpris

Kolla in nästa omgång av Umeå novellpris om du råkar vara en av dem:
Umeå novellpris delades ut för sjätte året i rad som en del av satsningen på Umeå kulturhuvudstad 2014, och arrangeras av Umeå stadsbibliotek. I samband med prisutdelningen utlystes den sjunde tävlingsomgången, Umeå novellpris 2014.
För mer information om tävlingen:
www.minabibliotek.se/umeanovellpris

Bildkälla.

03/17/13

Noveller: Ännu fler klassiker

Noveller för världens barn Noveller: Ännu fler klassiker

Jag betar av de klassiska novellerna lite då och då. Nu har jag även läst förordet där jag lärt mig att noveller i Kina kallas för “Kortare småprat”. Författaren William Trevor kallade novellkonsten för “The Art of the Glimpse”. Träffande beskrivningar. Vägledande för urvalet i boken har förresten SR:s lyssnaromröstning varit (året boken gavs ut antar jag). Där ombads lyssnarna rösta fram världshistoriens bästa novell och placeringen blev:

1. Ett halvt ark papper av August Strindberg
2. Att döda ett barn av Stig Dagerman
3. Pälsen av Hjalmar Söderberg
4. Damen med hunden av Anton Tjechov

Pälsen har jag skrivit om tidigare. Nu har jag läst följande noveller:

Ett halvt ark papper av August Strindberg
Världshistoriens bästa novell alltså. Tveksamt enligt min smak. Jag faller inte helt för den här otroligt korta och koncisa berättelsen av två år i en ung mans liv. Från stolpar på ett halvt ark papper noterar han saker som har passerat i stil med namnet på hans avlidna fru, hans arbete, möbelhandlarn, operans biljettkontor, kryddbon, slaktarn, begravningsbyrån…Det är ju rörande hur så stora skeenden i en människas liv framträder där i de korta notiserna och det är också ett spännande sätt att berätta en tragedi på. Men på min lista över världshistoriens bästa noveller skulle denna inte hamna högst upp.

Min debut hos fotografen av Frans G. Bengtsson
Det här är av det betydligare muntrare slaget! Det handlar om en pojke som för första gången ska fotograferas i en tid då man kan anta att fotograferandet är ganska så nytt. På ett nostalgiskt och mycket humoristiskt sätt framträder barnets tankar och skräck inför denna väntande upplevelsen. Jag störtgillar denna!  Den är så roligt skriven. Pojken har t.ex. hört att fotografen använder en apparat och den enda apparat han har sett är en stor mangel. I fantasin skenar han därför iväg och börjar jämföra fotograferandet med att bli manglad. Det måste ju vara så, morfar sitter ju helt platt bakom ett glas på väggen! icon smile Noveller: Ännu fler klassiker

Att döda ett barn av Stig Dagerman
Ja, detta är väl en klassiker om någon, som säkert många har läst i skolan. Det är något beundransvärt över den här novellen, för jag gillar egentligen inte själv upplägget som känns så övertydligt och överdramatiskt. Men ändå läser jag från början till slut med en stor klump i magen. Det beundransvärda ligger även i hur Dagerman nästan lyckas göra någon form av poesi av den sträva blandningen av idyll och tragedi. Självklart borde man läsa denna någon gång!

Knapparna av Moa Martinson
Martinsons novell om knapparna känns lite mer klassisk i sitt berättande (vad nu det är, men min egen definition :)). Här ligger fokus på betydelsen av knappar i ett fattigt hem i Sverige. Mor och söner ska på avslutningsfest där den 8-åriga sonen ska göra teaterdebut samtidigt som modern har skrivit en av pjäserna. Men det saknas ett par byxor och knappar till en av sönerna.  Modern vill sy om sin kjol till ett par byxor, men då kommer hon själv sakna kläder, till slut gör hon det ändå och färgar om en annan kjol, då saknas bara knappar till de nya byxorna…Jag gillar fokuset på den här detaljen och hur den säger så mycket om familjen.

03/6/13

Noveller: Fler klassiker

Noveller för världens barn Noveller: Fler klassikerIgår läste jag fyra av novellklassikerna, alla intressanta läsupplevelser på sitt sätt. Något som jag funderar över är om vissa av novellerna i den här samlingen endast är utdrag. Jag har fått den känslan några gånger. Nedan kommer några rader om de jag läste igår.

Pensionatet av James Joyce
Här befinner vi oss i Dublin och berättelsen kretsar kring en splittrad familj, där pappan blivit alkoholist och mamman börjat driva ett pensionat. Hon har två barn, varav dottern ofta underhåller pensionatets manliga gäster. När en flört ägt rum mellan dottern och en av gästerna börjar tankarna gå hos mamman, den unge mannen och dottern. Alla har de olika sätt att se på saken, trots att alla är underkastade tidens norm att giftermål måste ske. Det här är en av novellerna som jag tycker känns avhuggen, kanske är det bara början på den? Jag gillade inte hur den gick otroligt snabbt fram i början, som bara för att avverka bakgrunden. Det blev dock intressant i slutet när just de involverade personernas tankar skildrades.

Skeppsgossens historia av Karen Blixen
Den här berättelsen handlar om skeppsgossen Simon som i början av novellen räddar en falk som har fastnat i masten. Sedan flyttar sig handlingen till sillmarknaden i Bodö i Norge och sjömanslivet där. Simon springer på Nora, som han blir förälskad i. Men kvällen då han åter ska träffa henne sker en olycka. Han blir fasthållen av en matros från ett ryskt skepp och i stundens hetta skär han ryssen till döds. Sen börjar ett gatlopp genom den norska byn, där Simon försöker undkomma de ryska sjömännen.

Jag har oerhört lätt att förflyttas till den här miljön och ta till mig skeppstermerna och stämningen då jag ju har befunnit mig med Ostindiefararen i små, norska byar. Och jag gillar till stora delar novellen. Till skillnad från flera andra av klassikerna tycker jag den här är mer berättande och inte har lika bråttom. Det jag inte gillar är hur den trovärdiga berättelsen bryts av med ett overkligt inslag. Det gjorde sig inte riktigt och banaliserade berättelsen.

Hissen som gick ner i helvete av Pär Lagerkvist
Åh, vad jag gillade den här! Till skillnad från “Skeppsgossen” tyckte jag det övernaturliga inslaget fungerade alldeles utmärkt här. Berättelsen börjar med att skildra en dialog mellan ett förälskat par som färdas nedåt i en hiss. Av dialogen förstår man att kvinnan egentligen lever med en annan man och hon beklagar sig över det inför sin älskare, kamrer Jönsson. Plötsligt utbrister kamrer Jönsson: “Men vad är det med hissen!”. Det som är med hissen är att den tar dem till helvetet. Där möter de några olika djävular och blir hänvisade till ett rum på tu man hand. Paret är fortfarande så löjligt upptagna av varandra att de bara accepterar den bisarra miljön tills det går upp för dem vem som betjänar dem och varför de hänvisats ner i helvetet. Men trots den insikten bäddar dem i slutet åter in sig i sin egen förälskade bubbla. Den här novellen är briljant tycker jag. Den är tragikomisk och jag skrattar åt Jönssons dubbeltydiga utrop i hissen på vägen ner: “Det här går åt helvete!” “Ja, vad fan ska man göra” etc.

Pälsen av Hjalmar Söderberg
På samma sätt som Lagerkvists novell finns här ett psykologiskt tema som skickligt gestaltas och som får sin upplösning tack vare en päls. Det handlar om den magre doktor Henck, som till skillnad från sin vän häradshövding Richardt, är fattig och mager. När Henck är på väg hem till Richardt för att låna pengar blir han påkörd av en hästdroska. Den sliter hål i hans rock. Richardt låter honom låna sin päls och så skiljs dem åt för att senare ses för julaftonsmiddag hemma hos Henck. Men genom att han misstas för att vara Richardt när han möter sin fru hemma, uppdagas en för Henck tragisk omständighet. Och det blir desto mer sorgligt när man blir varse om hur Henck uppfattar det hela. Jag gillar den här mycket. Söderbergs enkla, fina språk och alltid med inramning av Stockholmsmiljön kring sekelskiftet.

03/5/13

Novell: Halmfläterskan av Guy de Maupassant

Noveller för världens barn Novell: Halmfläterskan av Guy de MaupassantI den klassikertunga novellsamlingen Noveller för världens barn 2007, kastade jag mig först över Halmfläterskan av Maupassant. Den här novellen berör ett intressant tema: kan man älska bara en eller fler gånger?

Det är en diskussion som uppstår vid en middag hos markisen av Bertrans. Runt bordet finns elva jägare, åtta kvinnor och traktens läkare. Männen hävdar bestämt att passionen kan drabba en flera gånger, medan kvinnorna framhäver (mest med stöd i lyriken) att det endast är möjligt att älska sant och stort en gång. I den här diskussionen utses läkaren till skiljedomare, varpå han till kvinnornas förtjusning berättar ett exempel på en passion som varade i femtiofem år och som inte slutade förrän vid döden.

Det är historien om halmfläterskan läkaren berättar. Och man anar från början att det inte alls handlar om en lycklig kärlek som kvinnorna runt bordet naivt verkar tro. Det handlar tvärtom om en obesvarad kärlek, som halmfläterskan håller fast vid från barnsben till sin död. Och ett intressant samband uppstår. Halmfläterskan uppfattar jag som just naiv och oerhört godtrogen, vilket målet för hennes kärlek, apotekaren Chouquet, kommer att få nytta av rent ekonomiskt. Och trots det förödande livsödet Halmfläterskan går till mötes, mottas läkarens berättelse just naivt av kvinnorna runt bordet. Det här är såklart inte bara en historia om naiva kvinnor som tror på den stora kärleken. Det är ju även en sorglig historia om en kvinna som vill känna sig älskad och blir besatt av den man som hon som barn fått uppmärksamhet av. När läkaren har berättat klart berättelsen för sällskapet kommer markisinnans slutreplik, som är både naiv, komisk och tragisk på en och samma gång.