Läsresan

en blogg om böcker (mest)

Category: Språk (page 1 of 5)

Upploppet med sikte på Korsika!

DSC05200 red Upploppet med sikte på Korsika!

Det är nu bara en dryg månad kvar av den första terminen och än så länge känns det väldigt bra. De senaste månaderna har jag verkligen kickat igång studiehjärnan, fått upp pluggflåset och insett hur mycket jag saknat att tänka så som man tänker när man pluggar. Det är en stor tillfredsställelse. Sen får det ta den tid det tar, jag har absolut inte bråttom.

Men nu när våren kommer känner jag mig trött. Terminen har varit fullknökad även av andra saker och det är så skönt att det är upploppet nu. Det återstår lite mer att läsa, några föreläsningar och en hemtenta och sen…au revoir, je m’en vais en Corse!

Ja, för typ dan efter hemtentan är inlämnad reser jag till Korsika. Och den resan har, till min stora förtjusning, inneburit att vi har bytt hemspråk till franska här hemma! Vi pratar franska, messar på franska och sjunger ibland fåniga sånger på franska 🙂 I början var det riktigt deppigt. Jag har ju en gång i tiden pratat så pass bra franska att när en kompis, som var lärare i franska som andra språk, träffade mig för första gången, inte förstod att jag inte hade franska som modersmål förrän vi pratat i ungefär en timme. Ah, man får väl skryta lite! 🙂

Närå, jag pratade absolut inte perfekt franska, men jag pratade riktigt bra. Men nu är det många år sen jag använde franskan aktivt och det är så trist att upptäcka allt som glömts bort, hur jag tvekar inför minsta lilla uttryck. Men nu börjar vi bli varma i kläderna och det ser åtminstone ut som vi kommer behärska en hyfsad franska, även om jag verkligen får hålla mig för skratt när sambon pratar ibland, haha!

När schweizisk sagofigur lär ut svenska

heidi 2 När schweizisk sagofigur lär ut svenskaFör precis en vecka sedan var jag på språkcaféet och en av deltagarna hade frågat om vi kunde ses lite mer, så efteråt gick vi tillsammans till caféet på bibblan för att fortsätta prata. Det kom fram att hemma kan hon aldrig titta på svensk tv eftersom hennes familj föredrar tv från deras hemland, men hon brukar titta på svt play på mobilen och hon sa att det fanns ett barnprogram som hon älskade. Hon hade sett alla avsnitt, hon grät när den lilla flickan i serien grät och nu höll hon på att se om alla avsnitt igen.

Det visade sig vara Heidi. Ni kanske känner till barnboken om Heidi skriven av den schweiziska författaren Johanna Spyri redan 1881? Den är som Schweiz nationalbarnbok nästan, som har getts ut om och om igen och filmatiserats i flera omgångar. Jag har själv en utgåva hemma i bokhyllan på tyska. Nu går Heidi alltså som barnprogram på svt play och med Heidis hjälp lär sig den här kvinnan svenska. Jag berättade om boken och hon blev alldeles lyrisk. Jamen, vi får väl gå och se om den finns, sa jag eftersom vi ju ändå befann oss på bibblan. Det visade sig finnas två mycket gamla utgåvor från 1950-talet nere i magasinet och vi lånade en av dem.

Som bibliotekariestudent får ju det här såklart en lite extra dimension. Jag har precis läst lite om bibliotek och integration. För den här kvinnan var det första gången hon på egen hand använde sitt bibliotekskort, tidigare hade hennes son lånat åt henne. Utan min hjälp hade hon förmodligen inte hittat fram till Heidi-boken, att tv-serien ens fanns som bok. Jag tänker att det krävs att folk engagerar sig och är beredda att guida lite, framförallt prata för att komma underfund med att det finns en bok att upptäcka 🙂

Att skriva artigt utan att låta trevlig

bibl Att skriva artigt utan att låta trevlig

Jag har flera gånger reagerat på bibliotekets formulering i deras krav-mejl (ja, jag kan ha varit sen med några böcker på sistone). Ser ni hur de använder både “vänlig” och “tack” utan att det egentligen låter särskilt trevligt? Det låter mer som en ganska barsk auktoritär person som ger mig en tillrättavisning.

Jag kanske förtjänar att få veta att jag minsann ska lämna tillbaka boken, men för mig som i många år jobbat med språk och kommunikation i varumärkesbyggande syfte är den här kommunikationen lite väl korthuggen och hård. Okej om jag vore riktigt sen, då kanske man får höja tonen till slut, men i det första krav-mejlet finns knappast anledning till det. Kanske tänkte man bara inte på hur man skrev, men som bibliotek har man väl också ett intresse av att göra just det? Det kliar i copy-fingrarna, det hade gått att lägga in en liten glimt eller en ton som skulle kunna bidragit till en annan bild av biblioteket. Det här upprätthåller istället bilden som en auktoritär sträng lärare som hytter med pekpinnen 🙂

Amarylissen och språkeleverna

DSC04557 red Amarylissen och språkeleverna

Precis lagom till jul slog amaryllisen ut. Fyra enorma blommor som får mig att stanna upp och titta på den flera gånger per dag. Hur är det möjligt att något kan växa och bli sådär pampigt och vackert. Dessutom har den fler blommor på gång i en knopp. Jag fick den av Röda korset som tack för att jag hjälpt till med språkcaféet under året och även om jag absolut inte hade förväntat mig att få något kändes det kul med en liten gest som visar att ens insats varit uppskattad. Nu har jag inte kunnat vara med på några gånger men efter årsskiftet kan jag igen och jag ser fram emot det massor. Saknar verkligen alla engagerade språkelever och den härliga energi de tillför.

När man ska förklara vad ett spöke är

Igår på språkcaféet skulle jag förklara vad ett spöke är.

“Jaha, en clown”, sa en deltagare.
“Nej, inte riktigt”, sa jag och ritade ett litet spöke i stil med spöket Laban.
“Jaha, snap chat”, sa deltagaren då.

🙂

Till slut förstod vi i alla fall varandra.

Men det är inte alltid lätt och jag blir ständigt påmind om hur svårt det kan vara att förklara begrepp och ord som jag tar för givna. Vi läste en text där några barn plockade blommor i en rabatt.

“Förstår ni vad rabatt är?” frågade jag min grupp.
“Discount!” deklarerade en av deltagarna.

Och vad är egentligen skillnaden på fort och snabbt? Det är sånt jag liksom inte tänker på annars.

Den läsande hjärnans svaghet?

Jag följde Augustprisets livesändning där nomineringarna tillkännagavs och jag kände vid första intervjun att jag kan ha svårt att följa när Daniel Sjölin intervjuar. Jag tänkte även på det när jag lyssnade på Augustpodden. Han pratar lite mer vindlande eller vad man ska säga, letar sig iväg i frågan så att jag ibland glömmer bort vad frågan var.

Det jag kom att tänka på nu i efterhand var hur jag igår såg på Babel och direkt satte på undertext. Trots att jag tycker att Jessika Gedin är väldigt tydlig i sina frågeställningar, trots att jag kan höja volymen hur mycket som helst om jag vill (eller ja kanske inte hur mycket jag vill, jag bor ju ändå inte ensam). Igår när jag slog in 199 på text-tv tänkte jag just på hur konstigt det är att jag ofta sätter på textning direkt. Jag hör ju inte dåligt. Sambon protesterade första tiden vi var tillsammans men gör det inte längre.

Är det så att jag lättare kan ta in vad folk säger om jag samtidigt kan läsa det? Att jag inte på samma sätt kan följa ett resonemang jag lyssnar till? Eller är det bara en ovana som blivit en vana jag inte kan vara utan? Eller om man ska säga en vana som blivit en ovana jag inte kan vara utan.

Jag kanske behöver lyssna på fler poddar.

Utmaningar på språkcaféet

En av alla saker jag älskar med att vara språkledare på Röda korsets språkcafé är att mina egna språkkunskaper sätts på prov och att det även är en övning i “kulturgrammatik”. Man kan ibland förstå varandra språkligt men det är inte säkert att man lägger samma innebörd eller betydelse i orden.

Jag blir också mer och mer taggad till att vara pedagogisk för jag vill så gärna att deltagarna ska förstå och lära sig. Det är inte alltid lätt, men det är kul! Ibland får man sätta sig och bara öva uttal med någon, ibland kan man ha ett samtal men behöver vara den som hittar sätt att få det att gå vidare i riktningar där deltagaren kan lära sig nya saker. Ibland får man gestikulera eller rita. Igår ritade jag t.ex. en mycket ful dromedar eftersom vi läste en text som innehöll det ordet. Jag ritade även berg och svamp 🙂

Sen tog det helt stopp när vi kom till en mening som var “Har du varit i öknen?” Deltagaren visste vad öknen var och sa att han varit där. Jag försökte fråga vilken öken och i vilket land. Han förstod ingenting och jag trodde att han inte förstod ordet öknen. Men det hävdade han att han gjorde så jag undrade igen, vilken öken? Han förstod inte min fråga. Sen med lite översättarhjälp från en annan deltagare kom vi fram till varför vi inte lyckades kommunicera. Han hade besökt öknen, i princip hela hans hemland var ju öken!

Efteråt funderade jag på om han tänkte på öknen på ett annorlunda vis än jag. Typ som jag tänker på skogen. För mig är öknen specifika platser som kännetecknas av ett ökenklimat och som bär namn som Gobi-öknen eller Sahara-öknen. För honom är det kanske inte sådana specifika platser. Tänk om någon skulle fråga mig har du varit i skogen? Och sedan envisas med att få ett namn på den skogen. Jag skulle bli lika förvirrad och svara jamen skogen!

Utebliven svamplycka, författarsamtal och gula gloshäften

DSC04076 red Utebliven svamplycka, författarsamtal och gula gloshäften

Vi hade ingen svamplycka i helgen. Hittade typ en sopp, tre trattisar och tre taggsvampar. Det känns fortfarande så himla torrt i skogen. Det behövs lite regn så kanske det kommer igång eller så blir det helt enkelt inte mer än så här i år. I skogen lyser det i alla fall av höstiga färger. Och i helgen var det riktigt rått ute! Jag hade på mig min tjockaste vinterhalsduk och tänkte att om jag behöver den här nu, hur ska jag då någonsin kunna klä mig tillräckligt varmt när det är -20 grader? Men man vänjer sig väl på något vis.

Läsningen av Ferrante har saktat av lite men det betyder inte att boken blivit sämre, den började bara med en sån jäkla rivstart.

I morgon ska jag på författarsamtal med Mikael Bergstrand som bl.a. skrivit Delhis vackraste händer. Jag har inte läst något av honom men risken när man lyssnar på en författare är alltid att man sedan genast vill läsa dennes böcker.

Annars ser jag fram emot språkcaféet på torsdag. Förra torsdagen hade jag tre tjejer att prata med och det var så himla kul (det är alltid kul!). På torsdag ska vi dela ut lite glosböcker. Sådana där små gula man hade i skolan och som jag faktiskt fortfarande använder till att plugga glosor. Jag har noterat att deltagarna skriver upp glosor lite här och var och tänkte att det kanske kan vara schyst med gloshäften men vi får se vad de säger 🙂

Detta är väl värt att missa en mässdag för

En av anledningarna till att jag valde bort torsdagens mässdag var att då är det språkcafé. Och just nu ger det och hästarna som ger mest energi. En av ledarna sa igår, innan deltagarna hade stormat in, att man går därifrån lite gladare. Och så är det alltid. Det är stimmigt, högljutt, skrattigt och fullkomligt osar av ambition när deltagarna försöker suga ut så mycket språk som möjligt ur den tid de har med oss. Jag blir ofta rörd över deras ambition, vissa är så envetet bestämda över att de ta mig tusan ska ta sig över den där jäkla språkbarriären. Ibland lider jag med deras svårigheter för jag vet hur det kan kännas när man nästan kokar inombords för att man inte får till uttalet rätt eller blir vansinnig över ännu en språkregel som sätter allt man har lärt sig i gungning.

Igår hade jag tre unga killar vid mitt bord. Jösses alltså, den tonårsenergin i kombination med många fniss och koncentrationssvårigheter. Ändå fick vi en hel del pratat, läst och frågat. En av killarna har svårt med uttalet särskilt av ‘i’ och ‘y’ och ‘u’ och ‘o’. Jamen tänk om jag skulle lära mig arabiska eller kinesiska, tänker jag. Jag skulle bli helt nedslagen till en början inför alla nya ljud. Han fick i läxa att säga “ägg, ägg, ägg”.

Sen mitt i allt språkstim fick en av deltagarna ett samtal med besked om att han fått uppehållstillstånd. Han blev så tagen att han var tvungen att resa sig, sätta sig, resa sig igen medan vi andra applåderade. Till slut var han tvungen att gå, han kunde inte längre koncentrera sig. Det är rörande att se en människas framtid förändras så.

Ledsen bokmässan, men det är väl värt att missa en av dina dagar för allt detta.

Mord im Grand Hotel

DSC03731 red Mord im Grand HotelDSC03735 red Mord im Grand HotelDSC03737 red Mord im Grand HotelDSC03738 red Mord im Grand Hotel

Okej, jag gör ett ryck med tyskan igen. Jag gör väl det…

Till min glädje hittade jag de här små lättlästa böckerna på bibblan och till skillnad från så många andra språkböcker kändes de ju faktiskt fräscha och uppdaterade. Det blir lite roligare då. De har cd för att öva hörförståelse och övningar. Igår körde jag de två första kapitlen och hade till och med lust att fortsätta! Tänk att jag skulle ha lust att plugga tyska, helt otroligt, haha!

Nej, jag överdriver. I mig finns en språknörd som förtjust klappar händerna när jag måste gå till grammatikboken för att ta reda på något. Men till skillnad från franskan blir jag ofta upprörd över tyskan vilket jag antar har att göra med att mitt tålamod inte är som det en gång var. Jag minns aldrig att det var några problem med att lära sig franska, jag bara sög i mig det språket, men tyskan gör ett jäkla motstånd ibland.

I mig ringer fortfarande orden från min tyskalärare på gymnasiet:
“Tänk känslan när ni en dag plötsligt behärskar språket.”
När hon sa det tänkte jag att det aldrig kommer att hända mig eftersom jag aldrig mer kommer befatta mig med tyska efter studenten.
Kanske får hon rätt trots allt.

Older posts

© 2017 Läsresan

Theme by Anders NorenUp ↑

© 2010-2017 Läsresan All Rights Reserved -- Copyright notice by Blog Copyright