De dödas fjärilar Detektivarbete i det gamla och nya KinaTitel: De dödas fjärilar
Originaltitel: Paper Butterfly
Författare: Diane Wei Liang
Översättning: Åsa Jonason och Hans-Jacob Nilsson
Utgiven: 2009 (på svenska)
Förlag: Alfabeta
Bokus

De dödas fjärilar är en fristående uppföljare till Jadeögat som gavs ut på svenska 2007. Det jag gillade med Jadeögat var hur Wei Liang bjöd på ett mysterium som rörde sig mellan det gamla och nya Kina, i det fallet kretsade fallet kring kulturrevolutionen. Det är även uppföljarens styrka tycker jag. Vi träffar återigen privatdetektiven Mei Wang som får ett fall med en försvunnen popstjärna på sitt bord. Det leder tillbaka till en tragisk kärlekshistoria och en berättelse om de ungdomar som befann sig på Himmelska fridens torg 1989.

Eftersom jag är intresserad både av historia och Kina gillar jag oerhört mycket hur det historiska skeendet 1989 tas med in i nutiden. Det startar många tankar och känslor. Det är 25 år sen, hur gamla är ungdomarna som befann sig där idag? Hur lever dem och vad tänker och känner dem? Speglas motsättningarna mellan det gamla och nya Kina i generationerna? Jag vet att det delvis är så eftersom jag har träffat dem som berättat.

Jag vill inte gå in så mycket mer på berättelsen, det är så lätt att röja saker om handlingen som man inte bör veta om man ska läsa. Wei Liang skriver på ett oerhört lättsmält vis. Det här är absolut inte en bok som är tung bara för att den har historisk förankring, kanske är även det dess styrka, att den är så pass lätt att ta till sig. Samtidigt kan jag mot slutet känna att det blir lite för lätt. När jag har ca 30 sidor kvar tänker jag att hur ska det här hinna knytas ihop på bara några sidor. Det knyts såklart ihop och ganska bra, men lite väl “snipp snapp snut, nu var sagan slut.” Då kan jag känna att berättelsen inte ges tillräcklig rättvisa i bredd och djup. Det är på många vis ett sorgligt slut, vilket blir så oerhört mycket sorgligare för att man vet att många människor lider av orättvisor av samma slag som romanpersonerna.

Det här är något så ovanligt som en lättsmält deckare som har en stark och angelägen berättelse att förmedla.