definitionen av liv Definitionen av en bra bokTitel: Definitionen av liv
Originaltitel: A Constellation of Vital Phenomena
Författare: Anthony Marra
Översättning: Anna Strandberg
Utgiven: 2013
Förlag: Damm förlag
Adlibris ¦ Bokus ¦ Bokia

Inte hade jag kunnat föreställa mig att en av de bästa böckerna jag läst i år skulle handla om konflikten i Tjetjenien och vara skriven av en debutant. En av årets bästa böcker är förresten i underkant, det här är en av de bästa böckerna jag har läst någonsin.

Jag har redan skrivit att jag är avundsjuk på Anthony Marra. Människan (författaren) är 28 år gammal! Hur kan man skriva om det här, på det här sättet när man är så ung?! Givetvis ska översättaren ha sin del av uppmärksamheten för omvandlingen till svenska.

”Definitionen av liv” kretsar kring ett mastigt tema – konflikten i Tjetjenien. Vad Marra har lyckats så bra med är att nästla fram de enskilda människornas liv i de här tragiska och misärliknande omständigheterna. Att med en oerhörd känsla och inlevelse relatera deras livsöden till sin omgivning och binda dem samman på ett spännande sätt. Genom hela boken kommer upptäckter kring hur karaktärerna man fått lära känna hör ihop med varandra, vilket hela tiden förvånar, samtidigt som man tänker ”ja, så måste det ha varit”.

På tal om bokens titel har Marra en oerhörd förmåga att beskriva just liv, olika liv. Vi träffar den härdade, men ensamma chefskirurgen Sonja, som lämnade London för att återvända till sin syster, bara för att finna att den relationen aldrig någonsin kommer bli densamma. Med en nödvändig känslolöshet hanterar hon bensågen på det sönderbombade sjukhuset som ständigt fylls på med offer, men saknar personal. Vi möter Chasan, vars son Ramzan fungerar som angivare åt de ryska styrkorna och snart har bidragit till försvinnandet av alla nära vänner i byn, däribland Dokka. Dokkas dotter Chava, slängs i sista stund ut ur huset av sin pappa, när de ryska styrkorna kommer för att föra bort honom. Hon räddas av grannen Achmed. Achmed för Chava till den enda platsen där han kan komma på att gömma henne – på sjukhuset hos Sonja.

Jag vill inte få det att verka rörigt eller krångligt, för det är briljant. Jag vill redan läsa om boken, hur smärtsamt den än må vara stundvis. För mitt i eländet av fattigdom, tortyrläger och avsprängda ben, skildrar Marra de sista spillrorna av värme och humor som dessa utsatta människor lyckas uppbåda. Det inger lite hopp. Som exempel på humorn i allt elände vill jag ge scenen där Chava precis blivit avlämnad på sjukhuset hos Sonja.

“Vad har du gjort?” frågade hon. Det var en märklig syn. Flickan hade häftat fast beigevita latexhandskar på sin tröja, sina byxor, hade dragit dem över fötterna och bar till och med en av dem på huvudet som en femfingrad tuppkam.
“Jag frågar dig igen: Vad har du gjort?”

“Ser du?” frågade flickan och reste sig […]
“Jag ser ett oerhört slöseri med sjukvårdsmaterial […]”
“Ser du vad jag är?” frågade flickan.
“Ett irritationsmoment?”
“Nej, en havsanemon”.

Och ett exempel på det fantastiska bildspråket:

“Tystnaden hemifrån följde honom in i skogen. Tvåhundra meter in höjde han huvudet i ett långt skrik, rev ett hål i tystnaden genom vilket han kunde gå mer befriad.”