DSC03116 red Den andra kvinnan

Titel: Den andra kvinnan
Författare: Therese Bohman
Utgiven: 2014
Förlag: Norstedts
Adlibris ¦ Bokus

Jag läser gärna vidare och jag vill veta hur det går för Therese Bohmans andra kvinna, den unga Norrköpings-tjejen som jobbar extra i sjukhusrestaurangen och inleder ett förhållande med en av läkarna. Det är intressant att följa hennes tankar och inre liv. Hur hon har svårt för de feministiska akademikerna som hon upplever som låsta i en särskild norm, hur hon ser sig bära på en helt annan styrka som vågar stå utanför den, som vågar vara fri i att välja ett kärleksliv som i deras ögon är ett uttryck för svek.

DSC03120 red Den andra kvinnan

Hon vill vara som den manliga flanören och hon flanerar i Norrköping där miljöerna, särskilt kring hamnen, beskrivs stämningsfullt. Överhuvudtaget är det välskrivet. För mig som gillar och är intresserad av författares språkhantering är det en behållning i sig i den här boken. Däremot känns historien igen. Den känns igen så mycket att jag tänker att det måste finnas ett nytt perspektiv gömt här som jag missar. Det känns så typiskt att han ska vara läkare och hon en vilsen timanställd som hoppas att räddningen ligger i hans välsignelser. Det känns så typiskt att jag tänker att jag verkligen måste missa något. Men jag vet fortfarande inte vad. Är det inblicken i hennes tankesätt, vad hennes drivkrafter är, att hon anser sig vara stark men i slutändan ändå framstår som underkastad och förminskad av de manliga behoven?

Vilket sorgligt sätt att nöja sig med gränser satta av könet kvinna, samtidigt som man är övertygad om att man gör precis motsatsen. Jag skulle aldrig kunna hålla tillgodo med att fylla min tillvaro med sådant, eller med att läsa vad nu medvetna kvinnor läser, i alla fall inget av det jag har läst, eftersom det anses för typiskt manligt, självupptaget, normativt, jag har alltid undrat varför jag aldrig har träffat någon annan kvinna som tycker att de där böckerna jag älskar är bra, att livet de beskriver verkar kul, eftersträvansvärt.

I delarna som utspelar sig på sjukhuset går tankarna lite till Sara Beischers Jag ska egentligen inte jobba här. Men den berättelsen är mer tydligt fokuserad kring just hur man förhåller sig till ett jobb som man anser sig förmer inför. Bohmans unga kvinna har jag svårt att följa ibland, hon verkar inte tycka det är något fel med jobbet, men det verkar ändå viktigt för henne att för sig själv framhäva att hon står över sina kollegor kulturellt och intellektuellt.

Ja, jag tror att det jag har svårast för att följa hennes tankegångar. Jag har svårt att förstå vem hon är. Jag gillar boken och jag tycker om språket, tankarna och idéerna men jag kan inte undgå att ibland ha svårt att verkligen känna att det är verklighet. Jag menar inte att det här inte finns, men det känns inte riktigt nära på det viset, det blir nästan som känslan i Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande, att det verkar viktigare att få fram en idé eller struktur framför att levandegöra en människa. Och det kanske är det som är tanken.