Läsresan

en blogg om böcker (mest)

Den hemliga historien

denhemligahistorien Den hemliga historienTitel: Den hemliga historien
Författare: Donna Tartt
Utgiven: 1992
Förlag: Bonnier pocket (denna utgåva)
Adlibris ¦ Bokus

Den hemliga historien är på många vis en kultbok som jag omöjligen kan läsa utan att känna vissa förväntningar och vara påverkad av vad jag har hört om den. Precis innan jag läste hade sambon läst och jag fick höra att den var “varken bättre eller sämre än Steglitsan”. Dessutom sa min syster att “den är ju skitdålig”.

Hm, det är inte lätt att få sig en helt egen läsupplevelse. Det finns några saker jag kan konstatera dock:

  • Jag läste de drygt 700 sidorna på bara några dagar. Jag är inte någon särskilt snabb läsare, detta tyder alltså på att historien för mig var en “bladvändare” som hela tiden lockade mig vidare.
  • Jag har länge suktat efter en bok som inte är för stram och sparsam i form och språk. Jag har läst många riktigt bra såna böcker på sistone men har längtat efter mycket text. Det här var definitivt en bok som motsvarade det behovet.
  • När jag ibland frågade sambon under hans läsning vad som hände kunde han säga “det händer inte så mycket”. Det här fascinerar mig, hur Donna Tartt kan mjölka ut så mycket kring denna historia. Egentligen skulle man ju kunna göra det ur vilken historia som helst, det är bara det att de flesta författare sätter en gräns vilket kan vara bra. Men i det här fallet ville jag gärna ha mer och mer.
  • Jag tycker det finns likheter mellan Theo i Steglitsan och Richard Papen i Den hemliga historien. Även om de är berättarrösterna förblir de märkligt anonyma. Istället är det karaktärerna runtomkring dem som verkligen kommer till liv. Sen tycker jag att Richard och Theo har samma sätt att glida med i skeendet utan att gå till botten med vad som verkligen håller på att hända. Jag blev ju till och med lite irriterad på att Theo inte skärpte till sig mot slutet och satte sig emot Boris grejer. På samma sätt tycker jag att Richard aldrig på allvar ställer Henry till svars.
  • Jag gillade persongalleriet mer i Steglitsan. Av naturliga skäl var det mer nyanserat, i Den hemliga historien är ju studenterna i fokus. Men karaktärerna i Steglitsan berörde mig mer.
  • Vad jag verkligen gillar med Den hemliga historien och där jag tycker den är som bäst, det är hur Tartt undersöker vad som händer i gruppen efteråt (kanske finns det någon som inte läst så jag ska väl inte avslöja för mycket). Visst kan man tycka att det blir mycket alkohol och droger, men jag tycker att Tartt skildrar det trovärdigt.
  • Kanske blev jag lite besviken på att läraren Julian tillskrivs så stor betydelse till en början, men sen spelar en ganska undanskymd roll. Jag hade gärna läst mer om honom.
  • Slutligen tycker jag att slutet i den här boken är bättre balanserat än vad det var i Steglitsan.

Så, jag tror inte jag skriver mer. Jag gillade den mycket, kanske att jag gillade Steglitsan snäppet bättre ändå – om man nu måste hålla på att jämföra :).

8 Comments

  1. Jag gillade verkligen Den hemliga historien 🙂 Men är väldigt tveksam till att läsa Steglitsan.

  2. Vad kul att läsa din recension av Den hemliga historien. Har läst Steglitsan och gillade. Är liten sugen på att läsa något mer av Tartt men har inte kunnat bestämma vad. Får kanske bli Den hemliga historien.

  3. Jag håller med din sambo om att det inte händer speciellt mycket och jag tycker den var snäppet bättre än vad din syster tyckte 🙂 Kul att läsa dina tankar!

  4. Jag läste Den hemliga historien för 20 år sedan och minns att jag gillade den men också att det var något som störde mig och som jag tyckte var obehagligt. Jag har tänkt att läsa om den ända sedan jag läste Steglitsan förra året, men inte kommit mig för ännu. Jag tror att jag kommer ha betydligt större behållning av Den hemliga historien nu, än vad jag hade som tonåring. Du sätter verkligen fingret på vad jag uppskattar hos Donna Tartt, nämligen hur hon mjölkar ur så mycket ur en berättelse. Det är fascinerande.

    • Kristin

      February 24, 2016 at 5:43 pm

      Vad spännande att se hur du uppfattar den nu om du läser om den. Ja visst är hon så bra på det och hon gör det på ett sätt som får mig att tycka att det inte heller är onödigt utmålande av historien, det gör det bara mer intressant att läsa.

Leave a Reply

Your email address will not be published.

*

*

© 2017 Läsresan

Theme by Anders NorenUp ↑

© 2010-2017 Läsresan All Rights Reserved -- Copyright notice by Blog Copyright