det handlar om dig1 Det handlar om digTitel: Det handlar om dig
Författare: Sandra Beijer
Utgiven: 2014
Förlag: Rabén&Sjögren
Adlibris ¦ Bokus

Ibland känns det som att när alla har läst en bok och alla har skrivit om den, då kommer jag insnubblandes med ett inlägg om samma bok. Som typ nu. Det här har ju sina orsaker. Jag har alltid sagt att jag inte klarar av när alla läser samma bok. Då måste jag vänta lite.

Så det mesta har säkert redan tyckts av någon annan vad det gäller Sandra Beijiers debut (vilket vore tråkigt för det betyder ju att jag inte tycker något helt eget). Du-perspektivet är speciellt, jag vet inte ens om jag någonsin har läst en bok med det. Kanske är Vi-perspektiv ännu mer sällsynt? Det funkade dock alldeles utmärkt i den fina Vi kom över havet. Och Du funkar alldeles utmärkt i den här boken. Även tempuset tåls att fundera över (jag är heeelt insnöad på tempus just nu för att jag har stora bekymmer att bestämma mig för ETT tempus i en text jag skriver). Här är texten skriven i presens, men en sån där presens där man ändå förstår att det är dåtid. Fattar ni? Vad heter det? Du-perspektivet förstärker givetvis hela bokens handling. Det blir så bra eftersom det är i den här ålderns egoistiska virrvarr av prova-på och identitetssökande ett sånt där nästan farligt starkt Du kan träda in. De flesta har säkert upplevt det. På det sättet får den här boken en att minnas den pinsamma och många gånger smärtsamma tid som de yngre tonåren var. På ett sätt som får mig att undra om det är fint eller bara sorgligt, den där perioden. Vad det skapade och vad det förstörde. 

Sandra Beijer har ett eget språk och de som följer hennes blogg kanske känner igen det därifrån? Jag har inte följt hennes blogg, däremot följer jag sen några år tillbaka Elsa Billgrens och jag kan tycka att hennes inlägg där hon återberättar episoder från sitt liv påminner om stämningen i den här boken. Det är ett bra språk. Enkelt men med luft emellan som läsaren kan fylla ut. Vad jag kan känna ibland är att det blir lite kallt. Det är ganska sparsamma betraktelser och konstateranden som inte skapar så mycket närhet till vare sig Jaget eller Duet. Det är lite samma känsla som i Allt det där jag sa till dig var sant, Fågelhuset och Nattsagor för sömnlösa som jag läst nyligen. Lite distanserat språk, inte så vardagligt och nära. Jag gillar när det görs bra som här, men efter alla de här böckerna längtar jag lite efter en mer varm och pratig bok.

Jag tycker mycket om Beijers debut. Ibland kan jag känna att nu har det handlat så mycket om dig, kan det handla om något annat nu. Men det är såklart en omöjlig grej att påpeka eftersom det bara ska handla om Dig. Jag vet. Sen kan jag tycka att det ibland känns som att huvudpersonen råkar träffa folk så himla ofta. Jag har ju bott i Stockholm, jag tyckte aldrig jag bara råkade träffa någon! Ändå råkar hon träffa hans syster i en klädaffär, stå i samma provrumskö som tjejen han blir tillsammans med, råkar sitta på samma biovisning etc. Det tycks hända hela tiden genom hela boken och det känns lite osannolikt. Om det nu inte är så att hon ser till att finnas på de här platserna, men det är först efteråt jag tänker på det.