Effekten av Susan 4 194x300 Effekten av SusanTitel: Effekten av Susan
Författare: Peter Hoeg
Utgiven: 2015
Förlag: Norstedts
Adlibris ¦ Bokus

Känslan som Effekten av Susan försätter mig som läsare i upplevde jag även när jag läste José Saramagos Blindheten. Känslan av att befinna sig i vår värld men mycket närmare någon slags av domedag, där man skakar av sig obehaget varje gång man lägger ifrån sig boken.

Bokens huvudperson Susan har förmågan (effekten) att framkalla uppriktighet av sin omgivning. När Peter Hoeg intervjuades i Babel beskrev han att det är både en välsignelse och förbannelse för Susan. Han sa även att hon är en komplex karaktär med många inre motsättningar. Susan är en slags av huvudkaraktär som jag sällan träffar på. Så himla rå, handlingskraftig och emellanåt farlig, men samtidigt sympatisk eftersom hon försöker försvara sig och sin familj och stå upp emot de krafter som försöker styra henne. Men som sagt, hon är komplex, för samtidigt har hon svikit sin familj som är i upplösning. Susan är någon slags av person jag både ryggar tillbaka inför och hejar på, hon planterar även någon slags av inre motsättning i mig själv.

Naturvetenskapen spelar en viktig roll. Susan är framgångsrik fysiker och de naturvetenskapliga beskrivningarna är ständigt närvarande. Jag tycker det är fascinerande och spännande, samtidigt kan jag känna att jag tappar bort mig ibland. Berättelsen suger tag i mig från allra första början, familjeintrigen, de starka och mystiska karaktärerna, det mörka ödet för civilisationen som man anar. Det är bara någon gång mitt i boken eller ännu lite längre in som berättelsen tappar mig för en stund för att sen dra med mig igen. Det är underhållning på smart och hög nivå. Den slags av känsla som jag kan känna när jag ser en riktigt bra actionfilm (och där avslöjade jag min faibless för såna i stil med Bourne, Mission Impossible och Batman :)).

Jag tycker nog att det här är en av de bästa böckerna jag har läst i år. Det enda som jag är lite kritisk mot är kanske betydelsen av Effekten. Jag kan känna att den inte riktigt spelar den stora roll som den tillskrivs i början. Jag tänker flera gånger att berättelsen nästintill skulle kunna löpa på utan den.

Nu har jag lämnat tillbaka boken till bibblan, men jag hade markerat några avsnitt där beskrivningen av mat (jag tror det var pizza) var något alldeles extra. Herregud vad Peter Hoeg kan skriva bra!