eleanor park 199x300 Eleanor & Park   om klass, utsatthet och ung kärlekTitel: Eleanor & Park
Författare: Rainbow Rowell
Översättning: Carla Wiberg
Utgiven: 2013 (på svenska)
Förlag: Berghs förlag
Adlibris ¦ Bokus

Tankarna går till J.K Rowling’s Den tomma stolen när jag läser den omtalade ungdomsromanen Eleanor & Park. Det är lite samma stil och stämning. Så här skrev jag om Den tomma stolen:

Det här är en bok om samhällsklass, utsatthet och fördomar. Vi träffar stolta, fega, inskränkta, rädda, skadeglada, svikna och farliga människor. Vi träffar också människor som längtar […] Framförallt träffar vi utsatta ungdomar. Det kanske mest är deras bok.

Det tycker jag kan överföras direkt till Eleanor & Park. Kärlekshistorien mellan den till det yttra uppseendeväckande och mobbade Eleanor och den halvkoreanske killen Park, verkar ha hyllats här och var. Jag grips inte lika mycket av deras kärlekshistoria, inte förrän mot slutet då det känns som att det bränner till. Jag har lite svårt med de många och korta perspektivbytena mellan de två hela tiden. Ibland blir boken liggandes och jag tänker att jag måste komma vidare, för det känns emellanåt som jag står och stampar med den här berättelsen. Med kärlekshistorian alltså.

För det jag tycker är det som gör boken riktigt bra är den skickliga gestaltningen av att tillhöra en utsatt klass och som i Eleanors fall ha ostabila familjeförhållanden, samtidigt som man ska hantera det stora äventyret att vara ung (och kär). Och jag gillar hur personerna runtikring Eleanor och Park kommer till liv, så som i en bra bok lyckas författaren med små medel ge en tydlig bild av vilka de är – Eleanor’s mamma och styvpappa, Park’s föräldrar, klasskamraterna. 

Det är en bok som berör mig på grund av det. Men kärlekshistorien för sig själv skulle jag inte ha gripits lika intensivt av.