barnmorska i brasilien en modig kvinnas liv En beundransvärd yrkesgärningTitel: Barnmorska i Brasilien
Originaltitel: Als Hebamme in Brasilien
Författare: Angela Gehrke da Silva
Översättning: Dorothea Liebel
Utgiven: 2012 (på svenska)
Förlag: Liebel Litteraturförlag
Adlibris ¦ Bokus

Brasilien är högaktuellt med det stundande fotbolls-VM och som temaland på Bokmässan i Göteborg. Jag hade bestämt mig för att läsa något om/från Brasilien i år och det kunde inte ha passat bättre att jag fick just denna bok i händerna.

Jag har ju läst några av Liebels böcker, översatta från tyska nu och gemensamt för dem är de oerhört starka berättelserna från kvinnor som gjort en insats för sina medmänniskor i andra delar av världen. Jag berördes mycket av både Min väg till Tibet och Ingen väg tillbaka – uppbrott till ett nytt liv. Barnmorska i Brasilien är tyska Angelas egen berättelse om hur hon lämnade Tyskland för ett liv som barnmorska i São Paulos kåkstäder. I Min väg till Tibet hisnade jag över en scen där den blinda Sabriye tog sig fram på icke-existerande vägar med häst. Jag blir lika häpen inför Angelas utmaningar i ett land där det framställs som en mardrömsupplevelse att som gravid kvinna hamna på sjukhus. Förlossningsvården är med Angelas ögon under all kritik och samtidigt som hon försöker hjälpa alla behövande kvinnor och barn i kåkstaden, kämpar hon mot byråkrati och attityder.

Det är eländigt, smutsigt, barnen lider av mask, kvinnor och barn misshandlas, mammor som är barn själva blir gravida, barnadödligheten är hög. Och i allt detta verkar Angela bara stå i med en beundransvärd vilja för att göra livet åtminstone lite bättre för några familjer. Angela berättar år för år om hur arbetet fortskrider, om mammor och barn som korsat hennes väg och gång på gång slås man av alla dessa ofta tuffa människoöden. Man får egentligen inte veta så mycket om Angela vid sidan av hennes yrkesgärning, men även hennes livshistoria är berörande.

Jag vet inte om en sån här bok ska kallas reportagebok eller självbiografi, det kanske inte spelar någon roll. De invändningar jag har är ibland upplägget av boken. Ibland får jag känslan av en uppsats/dagbok som inte vågat ta steget fullt ut att bli en bok. Angela har skrivit allteftersom och med tanke på Angelas dödliga sjukdom, kan man tänka sig att boken gavs ut i princip som den var? Det är jag såklart glad över. Det som förvirrar för mig är blandningen av tempus. I bokens första del får man intryck av att Angela återberättar, men när det sedan kommer in på åren i Brasilien sker sammanfattningarna både i dåtid och nutid och berättelserna som följer i dåtid. Det är ju en följd av dagboksformen, att Angela skrivit det allteftersom, samtidigt som det förvirrar lite för läsaren. Sen tycker jag även att boken hade behövt korrläsas en vända till för att få bort fel och felaktiga avstavningar. Att det inte är en skönlitterär bok gör att jag bortser från felen i läsningen.

Jag hoppas fler tar del av Angelas historia och den här fantastiska inblicken i barnmorskeyrket!