DSC04203 En tunn Augustnominerad bok

Titel: Välkommen till Amerika
Författare: Linda Boström Knausgård
Utgiven: 2016
Förlag: Modernista
Adlibris | Bokus

Man får såklart vissa förväntningar på en roman som nominerats till Augustpriset. Och när den är så tunn, endast 92 sidor, tänker man att det här måste vara något alldeles speciellt. Därför att jag inbillar mig att det är jädra svårt att skriva kort och bra. I Välkommen till Amerika är berättarrösten 11-åriga Ellen som inte längre pratar. Hon skildrar livet i hennes familj, bestående av hennes skådespelande mamma och hennes bror som hon inte riktigt vet var hon har, efter att hennes pappa dött. En död hon har önskat och tror sig gett upphov till.

Det finns en laddning i den här skildringen. Det komplicerade förhållandet till pappan som skymtar till ibland, det spända förhållandet till brodern och hur hon ska relatera till mamman som ändå finns där för henne. Den här laddningen blir som mest laddad på slutet och det är då jag tycker det blir riktigt bra. Ett exempel är när Ellen och hennes mamma blivit kallade till ett möte hos rektorn. Där tycker jag det glimtar till något mellan mor och dotter som hade varit spännande att få mer av.DSC04205 red En tunn Augustnominerad bok

För i övrigt har jag svårt att ta mig igenom den här boken. Nästan omärkligt svårt med tanke på de få sidorna. I Håkan Nesseras nya roman som jag läser just nu rinner 90 sidor bara förbi. Här får jag kämpa och kämpa. Berättelsen drar inte in mig, får mig inte riktigt att vända blad och det gör att jag har en lite tvetydig känsla inför den här boken. Den är bra skriven, den känns laddad ibland som bra böcker gör men den fastnar inte. Jag förstår att den här boken blir omskriven och hyllad, jag förstår att recensenter analyserar och gillar, men för mig kvarstår känslan av att den känns ganska tunn.

Jag som brukar älska böcker skrivna med barnets blick men här står det och stampar för mycket. Det känns som att sitta i en våg som drar sig tillbaka och kommer igen. Till slut blir jag trött på att sitta där och går upp, tänker att jag måste ändå tillbaka igen för jag måste läsa ut och så kämpar jag mig till slutet.

Sen måste jag tillägga att den här boken har ett av de snyggaste omslagen jag sett på länge. Det är så enkelt men så himla snyggt.