Ett avgörande år Ett avgörande år träffar precis rätt!Titel: Ett avgörande år
Originaltitel: Une anné studieuse
Författare: Anne Wiazemsky
Översättare: Ragna Essén
Utgiven: 2013 (på svenska)
Förlag: Elisabeth Grate Förlag
Adlibris ¦ Bokus ¦ Bokia

Den här boken träffar helt rätt hos mig. Som frankofil och som älskare av verklighetsbaserade, mer eller mindre historiska romaner, är det här näring för själen.

Ni som följt mig vet säkert att jag är svag för romaner som involverar verkliga personer – utan att det alls behöver vara helt verklighetstroget (om nu en roman någonsin kan vara det helt). Jag har många gånger upprepat exempel jag gillar; ”Livläkarens besök”, ”Siri”, ”Det förflutnas ständiga närvaro”, ”Åren i Paris” mfl. Det är en häftig känsla när man som i ”Åren i Paris” har läst om Hadley och Hemingway, hur de sitter tillsammans med några vänner, och sen googlar och får fram ett foto på dem. Jag älskar sånt!

”Ett avgörande år” är Anne Wiazemskys berättelse om hennes första år tillsammans med den kände franska regissören Godard. Ni som precis som jag är lite av en frankofil, vet säkert att Godard tillsammans med bl.a. Truffaut, var representanter för den franska nya vågen. Miljön är 1960-tal i Paris, södra Frankrike och Schweiz. Det är uppladdningen inför studentrevolten 1968. Det är ett politiskt klimat och kulturliv som kokar. 

Att få Annes skildring av Godard under den här tiden är onekligen spännande. För henne framträder han som en passionerad, ibland svartsjuk förälskad man, helt annorlunda från den auktoritära ledaren hon senare lär känna i hans roll som framgångsrik regissör. Det är också intressant med konflikten mellan Godard och de traditionella värderingarna hos Anne’s familj (Anne är förresten barnbarn till Nobelpristagaren Francois Mauriac som givetvis finns med i boken). Godard får riktigt kämpa för familjens godkännande.

Det här är en bok där jag har svårt att tycka något om språk, handling, miljöbeskrivning m.m. Den rinner nämligen mellan fingrarna. Den är lätt att ta till sig, lätt att gilla, den väcker min nyfikenhet på flera av personerna som omnämns. Och den är som en dusch av fransk kultur; André Breton, Apollinaire, Cournot, Cocteau…under läsningens gång har jag antecknat alla filmreferenser som ges och att sedan se någon av dessa, särskilt Godard’s filmer som nämns, kommer vara himla spännande.

Jag älskade att läsa den här lilla boken. Det enda jag blev himla besviken på var att man inte fick veta hur det går. Berättelsen utspelar sig ju som sagt bara under det första avgörande året. Men googlar man får man såklart svaret, slutet på Anne’s och Godards berättelse får ni upptäcka själva.