Kiffe kiffe i morgon 187x300 Faïza Guène x 2Titel: Kiffe Kiffe imorgon
Originaltitel: Kiffe Kiffe demain
Författare: Faïza Guène
Översättning: Lotta Riad
Utgiven: 2006 (på svenska)
Förlag: Norstedts
Adlibris ¦ Bokus

Berättarrösten, den 15 åriga Doria, får mig genast att tänka på lilla Momo i en av mina absoluta favoritböcker La vie devant soi av Romain Gary. Det ger mig blandade känslor. Jag blir upprymd över att få möta något liknande, samtidigt är det inte lätt att leva upp till en favoritbok. Det finns många beröringspunkter med Romain Gary’s prisbelönta roman. Även där skildrar Momo sitt oprivilegierade liv i Frankrikes underklass med en stor dos av värme och humor. På ett sätt som får en att förstå att det alltid är på allvar.

Jag gillar Dorias krassa blick på sitt liv i Parisförorten Paradiset. Hennes kommentarer om människorna där, klasskamraterna, socialassistenten, psykologen. Trots att hennes berättelse är fylld av elände och hopplöshet, har hon en attityd som gör att man känner att hon kommer att klara sig. Hon är tillräckligt förbannad. Hon mjuknar lite genom bokens gång, om än inte mycket.

Något som jag tänker mycket på är hanteringen av tempus. Det här är såklart lite nörderi, men Dorias liv utspelar sig i presens samtidigt som allting är hennes tillbakablickar på händelser i stil med “häromdagen”, “i söndags”, “en gång”. Det gör att det egentligen är svårt att veta hur vi rör oss i tiden. Under vilken tidsperiod berättar hon det här? Det är en sån grej de flesta läsare inte tänker på, men jag börjar till och med störa mig lite på det. Kanske har jag blivit tråkig, jag vill veta var vi började och var vi är på väg.

I övrigt. Mycket bra bok, med en berättarröst som får fullpott (fast ändå inte samma status som Momo såklart).

 

drommar for darar 150 Faïza Guène x 2Titel: Drömmar för dårar
Originaltitel: Du rêve pour les oufs
Författare: Faïza Guène
Översättning: Lotta Riad
Utgiven: 2008 (på svenska)
Förlag: Norstedts
Adlibris ¦ Bokus

Det här är alltså uppföljaren till boken ovan. Eftersom Guènes debut blev hyllad kan jag tänka mig att det låg en hel del press på den här andra boken. Drömmar för dårar går i samma stil. Man känner igen mycket. Miljön är även här Parisförort, huvudpersonen är denna gång av algeriskt ursprung (Doria var från Marocko), hon heter Alhème och är 24 år. Hon har en pappa som har skadat sig i en arbetsplatsolycka och lever hemma smått förvirrad och en yngre bror som ger henne bekymmer.

Just bekymmer finns det gott om även i den här boken, men liksom Doria har Alhème en så krass och humoristisk syn på tillvaron, sådär street smart, att det ändå blir uthärdligt. Lite tydligare i den här boken framträder relationen till hemlandet som de lämnat bakom sig och som Alhème inte besökt på 10 år. Vem är hon mellan dessa två länder? Det finns ett ständigt hot om utvisning och hon försöker klamra sig fast vid de små trådar det franska samhället kan erbjuda henne. De tillfälliga anställningarna och personerna som finns i hennes förortsvärld.

Även här funderar jag ibland på hanteringen av tempus. Jag vet inte om det ligger i översättningen eller om det bara är så boken är skriven. Ett exempel är när Alhème återberättar ett möte med skolkuratorn. Stycket börjar: “Obetänksamt frågade jag skolkuratorn om det inte var lite väl extremt…
Men sen plötsligt: “Äntligen får jag gå ut ur det där hemska kontoret…”
Samma övergång mellan dåtid och nutid finns på fler ställen. Det förvirrar lite.

Även den här boken är bra och läsvärd. Att läsa båda efter varandra är dock inte att rekommendera. Det blev lite för mycket av samma röst och stil.