francesca 185x300 Francesca av Melina MarchettaTitel: Francesca
Originaltitel: Saving Francesca
Författare: Melina Marchetta
Översättare: Malin Strååth
Utgiven: 2013 på svenska (utgiven första gången 2003)
Förlag: Gilla förlag (X publishing)
Adlibris ¦ Bokus

Det är möjligt att jag har för höga förväntningar på en bok av Marchetta som gjort sån succé med Jellicoe Road. Jag tycker till en början att berättelsen om Francesca har ett spännande upplägg. Hon är 16 år gammal och börjar på en pojkskola som öppnat upp för flickor. Det innebär 30 tjejer bland drygt 700 killar. Det är upplagt för överlevnad i en fullkomligt killcentrerad tonårsvärld. Bland upprorsmakarna finns Tara Finke som försöker mobilisera tjejerna. I början tror jag att det kommer att handla om det här, hur tjejerna hittar vägar för att överleva, men jag tycker det spåret ganska snart bleknar.

Mer i fokus blir Francescas relation till sin tidigare så driftiga mamma som nu inte ens lämnar sängen pga. en depression, samt Francescas relationer med sina nya tjejkompisar (och så småningom killkompisar) samtidigt som hon försöker hantera kontakten med de gamla. Och så lite annat som hör tonåren till, en förälskelse, besvikelse, fester. Sen plötsligt känns det som att det där att överleva i pojkskolan är löst utan att jag som läsare riktigt hängde med hur det gick från den svåra situation som det beskrevs som i början till att allt bara är bra.

Någonstans runt s. 150 släpper jag dock det där och dras med i den berättelse som blir. Den är bra på många vis, jag gillar flera av karaktärerna samtidigt som jag har svårt att få en bild av flera av dem. Jag tycker det är kul dialog emellanåt, ibland tycker jag det blir lite väl svulstigt som när Francesca gör världens utläggning för sin pappa eller Will gör sin för Francesca. Det går inte hem hos mig, det känns så himla präktigt på nåt vis. Så det är hela tiden lite både och för mig med den här boken. Jag gillar, gillar lite mindre, gillar igen…

Jag skrev ju att jag längtade efter en mer pratig bok och här var det ju så. Men jag vet inte, jag hade förmodligen uppskattat det här betydligt mer i tonåren. Vissa ungdomsböcker tycks det inte spela någon roll när man läser dem, vilken ålder man är i, men här kände jag plötsligt att jag inte lyckades hålla intressenivån på topp hela tiden.