gånglåt Gånglåt av Elin OlofssonTitel: Gånglåt
Författare: Elin Olofsson
Utgiven: 2016
Förlag: Wahlström & Widstrand
Adlibris ¦ Bokus

Jag tyckte mycket om Olofssons Till flickorna i sjön. Där fanns outtalade spänningar, en berättelse som nystades fram och flera teman att fundera kring. Det kändes välskrivet, balanserat och trovärdigt.

Jag faller faktiskt inte lika mycket för Gånglåt. Jag gillar återigen hur berättelsen placeras i Jämtland och temat landsbygd-stad som hela tiden finns i bakgrunden. Det är också fint att miljön får ta plats och att karaktärerna relaterar till den. Men själva storyn fastnar inte riktigt. Jag tror att det delvis handlar om att jag tror mig förstå vad boken ska gå ut på, men det sker inte en tillräckligt gradvis förändring i karaktärernas förhållande till varandra. Istället känns det som om Gun-Britt och Sonia står och stampar och är frustrerade och arga på varandra på varsitt håll och så plötsligt smäller det till i slutet. I början trodde jag att Sonias självbiografi verkligen skulle skrivas under bokens gång, att vi skulle få komma djupare in i hennes barndom och systerskap med Gun-Britt, men när det inte blir så landar dessa två systrar inte riktigt hos mig. För mig hade Jenny, Harpan och Nancybeth inte behövt ta den plats de gör. Det känns som om deras stories ska hinnas med men att det sker på bekostnad av fördjupning av Gun-Britt och Sonia. Sen har jag lite svårt att förhålla mig till tonen, jag har svårt att veta var jag har den. För den är allvarlig ibland men ibland är scenerna nästan humoristiska, som en fars där alla rumlar omkring och är lite tokiga.

Jag hämtade hem Olofssons debut Då tänker jag på Sigrid från ett bokskåp för ett tag sen. Jag ser fram emot att läsa den för även om Gånglåt inte var min typ av bok så fångar Elins författarskap mitt intresse.