DSC02980 red Glaskupan av Sylvia Plath

Titel: Glaskupan
Författare: Sylvia Plath
Utgiven: 1974
Förlag: Bokförlaget Trevi
Adlibris ¦ Bokus

Jag tycker att Glaskupan är en speciell bok. Först det där skimret från New Yorks medievärld på 50-talet, nästan lite vibbar av Mad Men. Den häftiga känslan av kvinnor som börjar ta sig fram bland männen däribland 19-åriga Esther. Sedan fallet ner i Esthers Boston-liv med självmordsförsök och psykisk ohälsa.

Boken känns inte lika tidlös som många andra klassiker jag gillar. Visst finns det flera teman som är tidlösa som jämställdhet, psykisk ohälsa och jag kan absolut identifiera mig med Esthers oro inför framtiden. Men det finns en naivitet hos Esther som jag inte kan avgöra om det är tidsandan eller tillhörande hennes personlighet. Det finns en jobbig människosyn där kineser har ful hy, feta endast kan älskas av sina mödrar och när N-ordet används blir det verkligen använt. Uttryck som fina flickor, dumma pundhuvuden och kräk får också boken att kännas knuten till sin tid.

DSC02983 red Glaskupan av Sylvia Plath

Men så småningom fångas jag av Esthers värld och öde alltmer. När hon lämnar New York och återkommer till Boston och hamnar i en ångestfull situation där hon inte kommer in på den förväntade skrivarkursen samtidigt som hon blir alltmer rädd för att framtiden för henne är att gifta sig och träda in i en traditionell kvinnoroll. Plötsligt känns Esther mycket modern. Hon har en önskan om att helt gå emot dåtidens kvinnoroll.

DSC02986 red Glaskupan av Sylvia Plath

Om jag själv föreställer mig att vara så låst i samhällets förväntningar och normer förstår jag den panik och ångest Esther måste känna. Samtidigt tycker jag boken är lite hastig när den går från New York-livet till att Esther gör sitt självmordsförsök, där får jag inte riktigt tid att följa med som läsare. Överhuvudtaget tycker jag att boken hade kunnat vara längre för det blir bara bättre och mer intressant.

DSC02988 red Glaskupan av Sylvia Plath

Jag blir berörd av Esthers historia och öde och på något vis lättad över att jag lever i den tid jag lever. Det måste ha funnits så många Esther som inom sig känt en sådan motvilja mot att bli placerad som kvinna, att inte få vara fri. Och det måste ha krävts så många Esther för att vi ska ha kommit dit vi är idag. Och det kommer krävas många Esther för att fortsätta utveckla ett jämlikt samhälle.