Den sista kejsarinnan av Kina 200x300 Gripande om CixiTitel: Den sista kejsarinnan av Kina
Originaltitel: Empress Dowager Cixi
Författare: Jung Chang
Översättning: Ulf Gyllenhak
Utgiven: 2014 (på svenska)
Förlag: Norstedts
Adlibris ¦ Bokus

Det florerade orättvisa rykten om Cixi redan under hennes levnadstid. Så starka har ryktena och svartmålningen av Cixi sedan hållit sig fast att de lagts till historien. Jag skäms lite när jag läser Den sista kejsarinnan av Kina. Över 100 år senare har jag vid föredrag om Kina bidragit till bilden av Cixi som en grym kejsarinna och inget mer än så. Anledningen är att det är den information jag hade läst tidigare eller fått berättad för mig.

Vad lätt det är att förenkla och förvanska historieskrivningen. Vad många felaktiga uppfattningar vi måste ha om historiska personer och händelser.

I Jung Changs ambitiösa porträtt av änkekejsarinnan Cixi utmanas den förenklade bilden av henne. Ett porträtt av en nyckelperson i Kinas historia tar form. En kvinna som är förvånansvärt stark för sin samtid. Som från att ha varit en konkubin kom att styra en tredjedel av världens befolkning under 40 års tid.

Bilden av Cixi är inte svart eller vit. Man kan inte placera in henne i de där facken man gärna vill – ond eller god? Hon är en person av sin samtid, samtidigt oerhört framåtsträvande och modern i sina tankar. Jag slås gång på gång av hur införstådd hon verkar vara med framtiden och den utveckling som måste ske för att klara av att möta den. Många gånger framstår hon som betydligt modernare än efterföljande kinesiska styren. Hon framstår som en avgörande kraft för att öppna det eftersatta och medeltida Kina mot omvärlden. Hon hade full förståelse för betydelsen av internationella relationer och att dessa spelade roll för att öka Kinas välstånd. Cixi var, till skillnad från andra kinesiska grupperingar, intresserad av västvärlden och utlänningar och var nära vän med flera utländska kvinnor som hon bjöd in i palatsområdet (Cixi räknades som en betydande maktfaktor av omvärlden, en fransman ska ha uttalat orden “C’est le seul homme de la Chine” om henne).

Cixi skapade grunden för det moderna Kina i form av järnvägar, el, telefoner m.m. Hon reformerade på en rad viktiga områden, som utbildningssystemet och kvinnors rättigheter (hon avskaffade t.ex. sedvänjan att kvinnor skulle ha bundna fötter). Hennes storhet tycker jag även ligger i att hon inte höll fast vid kejsardynastin, hon verkar ha förstått att den tiden närmade sig sitt slut och ville inkludera kineserna mer. Hennes målsättning, som hon aldrig hann genomföra, var att introducera en konstitutionell monarki.  Hon var en förespråkare av oliktänkande och mån om att respektera sina politiska motståndare (förutom de som hotade lönnmörda henne!) samtidigt som hon inte var rädd för kritik i pressen (som för övrigt skildras som mer fri än vad som varit fallet efter kejsardynastins fall).

Det går att räkna upp många många saker Cixi bidrog till. Jag slås även av hennes enorma förmåga att föra sig i kejsardömet. Hon riskerade sitt liv när hon tillsammans med den dåvarande änkekejsarinnan tog över makten genom en kupp. Därefter tycks hon ha varit en geni på att hantera intrigerna bakom murarna på Förbjudna staden. Det är det som ger henne framgång i att styra det enorma riket. Det innebär även användandet av för oss obeskrivligt grymma bestraffningsmetoder, men medlen togs till för Kinas överlevnad och även för manchuernas, den folkgrupp som utgjorde denna sista dynasti (Qingdynastin). Chang konstaterar att Cixi stod för humanitet, vidsynthet och frihet och att hon hade ett samvete.

Jag måste avgränsa mig i allt jag vill återberätta om Cixi, men det är svårt för det här porträttet är oerhört gripande. Med det ständiga hotet från västvärlden och japanerna om krig och fråntagande av land, blir jag tagen av denna kvinnas styrka. Hon framstår som listig och förutseende ända in i döden.

Jung Chang vilar sitt porträtt på en gedigen samling av fakta. Jag blir helt häpen av att bläddra igenom alla sidor med noter och källor. Det är imponerande och på så vis även en historisk bok som i mina ögon får hög trovärdighet. Men ändå får man inte glömma att även detta är resultatet av många personers tolkningar. Aldrig kan väl bilden förmedlas objektivt. Jag upplever att boken, trots sin “faktadensitet”, är enkel att ta till sig. Den är väl strukturerad och förmedlar en levande berättelse. Som alltid blir jag helt fascinerad av fotona och målningarna som finns med, kan titta på dem länge länge och tänka att det där var hon, hon fanns på riktigt.