Läsresan

en blogg om böcker (mest)

Gudarna av Elin Cullhed

Gudarna 150x150 Gudarna av Elin CullhedTitel: Gudarna
Författare: Elin Cullhed
Utgiven: 2016
Förlag: Natur och kultur
Adlibris ¦ Bokus

För ett tag sen var vi på länsfinal i Poetry Slam. Sen läste jag Gudarna och jag märkte att jag ofta föll in i det där Poetry Slam-aktiga att nästan rappa texten. Jag tänkte att det fanns så många delar av Elin Cullheds debut som skulle kunna plockas ut för att bli estradpoesi. Det tycker jag är både bra och dåligt i och för sig. Mycket bra för att det är så himla tonsäkert, pam pam pam, jag som läsare hinner knappt andas. Inte lika bra för att formuleringarna ibland känns lite för mycket, som att det funnits mer kärlek till att hitta på skojsiga metaforer än att bara skriva. Ett exempel är:

Att andas luften var som att bita i en kall skumgummimadrass några ungar kissat lite för många gånger i.

Haha, rolig formulering men vad i hela friden säger den?

Men hursomhelst, jag tycker Gudarna är riktigt bra. Det jag börjar fundera mycket på är om det börjar finnas en tradition av ungdomsböcker där de här tonsäkra tjejerna berättar sina historier; så som i fallet i flera av Jenny Jägerfelds böcker, M varken mer eller mindre, Lollo (kanske inte räknas som ungdomsbok men ändå) etc.

Men när man har läst flera av dessa böcker känns det som att de där tjejerna försöker överrösta varandra i att vara coolast och tonsäkrast. Och där vinner Guden Jane för mig. Kanske för att här finns lite fler nyanser och ett rått ungdomsliv som nästan får mig att sucka lättat över att jag för längesen är förbi den där tiden. Det är ångestfyllt och kampfyllt och hoppfullt. Samtidigt blir jag rejält mätt på just det råa när jag läst klart boken. Jag börjar längta så oerhört efter en ungdomsberättelse som inte är skriven som ett stort utropstecken.

Det jag kan känna mig lite tveksam inför är åldern på Gudarna. Jag tror att de ska vara 16 år och gå första året på gymnasiet. Jag har verkligen ingen aning om hur dagens 16-åringar är, men när vi kom upp på gymnasiet var vi så himla vuxna. På gymnasiet fanns liksom inte de där högstadieaktiga utbrotten och protesterna och aktionerna, då hade vi redan börjat anpassa oss kändes det som. Det kanske låter konstigt för visst finns aktivism efter högstadiet, men min uppfattning är att vi var mer “Felicity-aktiga” och då pratar jag inte bara om mig själv och mina klasskompisar utan hela gymnasieatmosfären. Det skulle inte ha funnits att någon skulle ha stängt in sig på en toalett som en del av en aktion t.ex. Kanske gick aktivisterna på en annan skola helt enkelt :).

Överlag gillar jag Gudarna och det blir superspännande att se vad Elin Cullhed gör av sitt påbörjade författarskap.

2 Comments

  1. Kul att du gillade den ändå! Den står på tur att bli läst i min mobil. 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published.

*

*

© 2017 Läsresan

Theme by Anders NorenUp ↑

© 2010-2017 Läsresan All Rights Reserved -- Copyright notice by Blog Copyright