hjärterknekt Hjärterknekt av Françoise SaganTitel: Hjärterknekt
Författare: Françoise Sagan
Utgiven: 1968
Förlag: Albert Bonniers förlag

Det var ett tag sen jag läste ut den här nu men den måste omnämnas lite med förhoppning om att någon mer plockar upp den från magasinet inom kort. Det vore trist om den ställdes ner och inte lånades på ytterligare 44 år som ju var fallet när jag lånade den.

Hjärterknekt är en liten snillrik Sagan-roman vars intrig kretsar kring manusförfattaren Dorothy Seymour bosatt i Hollywood. (Hon kallas förresten synopsisförfattare på baksidestexten! Låter inte det lite trist?). När Dorothy och hennes vän (senare älskare) Paul kör på en yngling får de honom helt enkelt på halsen. Den unge Lewis tas om hand av Dorothy och installerar sig i hennes hem utan att ge sken av att vilja något annat än att vara nära henne.

Det här är en utsökt roman på många vis. När dödsfall plötsligt börjar inträffa i Dorothys omgivning blir det lite deckaraktigt, men sen är det ändå mest i Sagan-anda sådär fokuserat på de mänskliga relationerna och spelen. Det här är dessutom den första Sagan-bok jag läser som är riktigt humoristisk ibland:

– Jag struntar i vad han trodde. Den där stollen, den där lilla gangstern är på vippen att ta livet av dig och två dar senare låter du honom bo hos dig, installerar honom i ditt gästrum och serverar honom mat på sängen. Och om han dödar dig en vacker dag för att han tror du är en kyckling eller gud vet vad? Eller sticker med dina smycken?

Jag protesterade:

– Men snälla Paul, ingen har någonsin tagit mig för en kyckling.

De där besynnerliga passionerade farliga mänskliga förhållandena blir egentligen spänning nog, mer spänning än vad dödsfallen i boken framkallar. Och det är ju det som är Sagans storhet, hur hon hårt pulserande framställer just detta. Måste säga att jag älskade den här liknelsen:

Han hoppade över Rolls Roycens kofångare. Han smålog. Hans skönhet och grace var utan konkurrens. Han var klädd i en gammal skjorta och bomullsjeans och hans svarta hår föll ned över ögonen. Jag såg det som jag hade sett det alla andra dagar, men framför allt såg jag det i Louellas blick. Det låter egendomligt, men hon stegrade sig faktiskt. Hon stegrade sig som en häst framför ett hinder. Det kan alltså en kvinna också göra inför en man som inger henne en alltför stark och häftig lust.

Så hämta nu upp den ur landets biblioteksmagasin! Så trist att en sån liten pärla bara står och dammar.