honsomalskadehonom 192x300 Hon som älskade honomTitel: Hon som älskade honom
Författare: Sara Kadefors
Utgivningsår: 2014
Förlag: piratförlaget
Adlibris ¦ Bokus

När jag nyligen lyssnade på Sara Kadefors när hon besökte Adolfsbergs bibliotek sa hon att hon tidigare inte vågat skriva om kärlek för vuxna. Hon hade varit rädd för att det skulle bli patetiskt. Men nu bryr hon sig inte längre och körde bara på. Det tycker jag låter så befriande och härligt. Hon sa vidare att hon genom att skriva boken hade fått kontakt med en mindre förnuftig sida av sig själv.

När jag läser Hon som älskade honom tänker jag ibland att det märks att Sara inte riktigt har brytt sig, utan bara skrivit på. Berättelsen om den neurotiska stockholmaren Malena som tar sin tillflykt till ett ensligt liv på den sörmländska landsbygden, engagerar mig inte riktigt, trots att det finns många intressanta delar i berättelsen. Kanske är det för klyschigt och övertydligt.

Som att hon ska inleda en affär med Nathan, den amerikanska pappan i familjen hon hyr sitt torp av. Och att hon först ska bli skräckslagen inför naturen, sen lite vän med den för att sen inte alls vara van vid storstaden. Och språket känns ofta lite lamt. Ett exempel är när Malena bott i torpet några månader och kommer tillbaka till Stockholm: “Det var så länge sedan hon var i stan att allting kändes som nytt. Hon trampade folk på tårna och vinglade i rulltrappan.”
Det känns så obekvämt övertydligt, liksom: “Hon gick strax bakom Nathan, kunde se på hans nacke hur spänd han var.” Kan man verkligen se hur spänd en människa är genom att betrakta människans nacke? Och för mig känns följande mening obegriplig: “En grupp ungdomar stod utanför och väntade snällt.” Det finns med all säkerhet skolklasser där eleverna helt enkelt står snällt och väntar utanför klassrummet, men att skriva det? Jag ser framför mig 25 änglalikande ungdomar som ler förväntansfullt mot läraren – inte så realistiskt och återigen ganska lamt beskrivet.

Sara berättade en del under sitt författarebesök om sitt sociala engagemang och det är en varm del även av den här boken, där Nathan och hans fru Pia tar emot fosterbarn och ensamkommande flyktingbarn, något som så småningom Malena också blir en del av. I de delarna tycker jag boken är intressant. Men så faller det hela tiden tillbaka till kärlekshistorien och Malenas kamp med sig själv och där blir allt så platt. En annan intressant del är Malenas relation till sin mamma, men även detta hamnar i skuggan av Malenas klichéartade tankar inför Nathan.

Ändå är ju Malena intressant. Hon har ett komplicerat förhållande till relationer och har ställt sig utanför normen vad det gäller familjebildning. Hon representerar också säkert många vilsna storstadssjälar som drömmer om en mer balanserad tillvaro. Men berättelsen är inte tillräckligt bra skildrad för att jag ska ta henne till mig.