DSC03947 red Hur var det i Aftonland?

Titel: Aftonland
Författare: Therese Bohman
Utgiven: 2016
Förlag: Norstedts
Adlibris | Bokus

I Den andra kvinnan uppskattade jag särskilt när den unga Norrköpingskvinnan flanerade och stämningen som skapades kring miljöerna. Däremot hade jag lite svårt att förstå den kvinnan, att verkligen få syn på henne. I Aftonland känner man ekon från Den andra kvinnan. Handlar inte även det här om henne, kvinnan som männen har tillfälliga förbindelser med, kvinnan som har tillfälliga förbindelser med män. Kvinnan som inte har anpassat sig eller lyckats anpassa sig till familjenormen, tvåsamhetsnormen. Hon är lika känslig inför miljöerna omkring sig, hon är också en flanör som lägger märke till byggnader och stadens karaktär. Men hon är äldre och hon är mer bildad, hon rör sig i Stockholms akademiska värld.

Till en början känner jag lite motvilja över att hon ska lägga märke just till Stockholmsmiljöerna. Jag har läst så himla många böcker om kvinnor i Stockholmsmiljö, jag är nästan allergisk mot det just nu. Överhuvudtaget tar det en stund innan jag kommer in i boken, i början känns det nästan på gränsen till för konstruerat, återigen den där känslan från Den andra kvinnan, det känns inte som om berättelsen kommer mig in på livet. Sen blir jag lite förvånad för baksidestexten känns lite missvisande. Där står:

Hon är professor i konstvetenskap. Han är hennes doktorand. För första gången på länge känns hennes tillvaro meningsfull – men hur navigerar man genom all längtan, den pulserande sexualiteten, rädslan och den ständigt närvarande ensamheten?

För mig framstår det som om hennes relation med doktoranden ska vara det centrala i berättelsen men så upplever jag det inte alls. I själva verket känns han inte särskilt närvarande för det är så mycket annat, det är även många andra män. Det gör mig lite snopen.

Nu har jag börjat det här som om jag knappt gillade boken men det stämmer inte alls. Efter ett tag händer något, jag trillar helt dit, jag blir som förtrollad av denna värld och det tillstånd huvudpersonen befinner sig i. Jag vet hur ensamt det kan kännas som singel i Stockholm och just ensamheten, trots alla tillfälliga relationer, känns verkligen. Den vilsenhet hon trasslar runt i, jakten efter att få betyda något för någon och att hitta någon som betyder något för henne. Det är en bok med mycket konst och jag gillar när karaktärer får leva ut sina passioner mellan sidorna men här kan jag känna att jag hellre hade velat ha mer av henne bortom konsten. Mer av vad som händer i henne när hon reser hem till sina föräldrar, mer av hennes flanerande i Stockholm, mer av hennes upplevelser av den akademiska världen.

Visst är det fantastiskt med böcker som får en att vilja ha mer av det som utspelar sig på sidorna?