i tiden I Tiden av Lyra Ekström LindbäckTitel: I Tiden
Författare: Lyra Ekström Lindbäck
Utgivningsår: 2016
Förlag: Modernista
Adlibris ¦ Bokus

Ett så starkt ljus läste jag och fick ett splittrat intryck av. Å ena sidan imponerades jag över språket, å andra sidan tyckte jag att det var tillkrånglat och stod i vägen för berättelsen ibland. I I Tiden är känslan av att språket tar över borta och istället flyter det på bra. Jag behöver inte läsa om meningar om och om igen för att förstå. Det är väldigt skönt.

Boken är ett tidsdokument där man i framtiden förmodligen kan få en ganska bra bild av den unga stockholmarens accessoarer, teknikanvändning, musikstil, livsmönster, ångest och kval. Där förstår jag boken och ser att den fyller en funktion. Och Lyra skriver ju fortfarande riktigt bra.

Men vad är det då som får mig att faktiskt lägga ifrån mig boken och börja med en annan som jag avslutar innan jag får kämpa med att ta mig igenom det sista av I Tiden? Kanske handlar det delvis om dramaturgi, att det inte finns de där markörerna som suger tag och får mig att vilja läsa vidare. Eller att engagemanget för Christoffer aldrig riktig infinner sig.

Återigen måste jag påpeka min enorma trötthet över böcker som skildrar unga stockholmare som driver runt på söder och i tunnelbanan. Jag får nästan panik över att läsa ytterligare en liknande bok. Råkar just jag välja dem eller är det en överrepresentation av det här konceptet? Sen har jag generellt svårt för när karaktärer blir beskrivna för mycket. Stephen King har uttryckt hur han inte gillar personbeskrivningar. Han menar att han sällan har sett det som nödvändigt att beskriva sina karaktärer. Jag har skrivit mer om det här. Och jag håller med för det är sällan en karaktärs kläder, hårfärg, kroppsform etc fyller en funktion för mig i läsningen. Där vill jag fylla i själv. Och den här boken är väldigt mycket personbeskrivning, det är en del av grejen jag vet, att sätta ljus på ytligheten Christoffer brottas med, men jag blir helt mätt på hans kläder och märken och musiken han lyssnar på. Jag tycker inte det är intressant helt enkelt.

Men jag beundrar som sagt språket och en hel del formuleringar som t.ex:

Att fånga något innan det har hunnit stelna, nästan innan det finns. Hålla det mellan sina kupade händer och känna luftdragen från osynliga fjärilsvingar, innan svärmen flödar in i samhället och uppfyller nästan alla människors medvetande.