Eddie och julen Fin julbok, men jag föll inte helt för illustrationernaTitel: Eddie och julen
Författare: Lisa Bjärbo
Illustratör: Jesús Verona
Utgivningsår: 2012
Förlag: Rabén och Sjögren
Finns hos t.ex. Adlibris och Bokus

Till att börja med: Jag har följt Lisa Bjärbos blogg ett tag. Det här är första boken jag läser av henne, men hennes ungdomsroman Allt jag säger är sant ligger också och väntar i bokhögen från bibblan.

Handling: Lilla Eddie ställs inför sina första möten med julen. Och han köper inte meddetsamma hela grejen. Det är besvärligt med alla vinterkläder, jobbigt att spara pepparkakorna till senare och granen, som plötsligt bor inomhus, sticks! Men paket gillar han och till slut även tomten.

Jag kommer på en grej som har berättats om mig när jag var liten. Då stod jag i fönstret och fick se all snö varpå jag uttryckte ett ”Uuuff! Uuuuff!” (Usch! Usch!). De där spontana, oerfarna, ärliga och nyfikna reaktionerna inför omgivningen som en liten parvel kan ha. Det tycker jag skildras i Eddie och julen. Det är en fin introduktion för de allra minsta till julfirandet.

Illustrationerna: En bok för småknattar handlar såklart mycket om bilderna. Vid den första genombläddringen föll dem mig inte så värst i smaken. Jag tror att bildspråket helt enkelt inte tilltalar mig. Människornas ansikten är illustrerade på ett sätt som gör att de inte når fram till mig, de känns lite distanserade. Min vuxna medläsare reflekterade över att han gillade att det fanns rörelse i människorna och den jag tycker mest om är Eddie som klättrar ur sängen. Och vi kom fram till att det är något med kontrasten mellan rörelserna och mjukheten i kropparna och de lite poserande, stilla huvudena som vi reagerar över.

Men kanske finns det en tanke med det. Att profilerna har markerats ganska hårt kanske är med tanke på den lilla läsaren som vill sitta med och peka och känna igen? Vore intressant att fråga illustratören om det finns sådana tankegångar bakom formtydlighet (eller vad man ska kalla det) som jag tycker finns. När jag bläddrade fler gånger började jag gillar färgerna mer och mer. De är oerhört mysiga, mjuka och fint komponerade.

Till sist då: Det här är en fin julbok för de allra minsta. Det skulle vara spännande att få läsa den för någon liten läsare och se reaktionerna. Kanske tar jag med den hem på julafton om lånetiden inte gått ut. Arbetsskadad som jag är lade jag även märke till formatet på boken. Jag gillar det. Det är lite större, utan att bli för klumpigt och framförallt inte för avlångt. Den är kompakt och bra att hålla i.