Läsresan

en blogg om böcker (mest)

Inte min Jägerfeld-favorit

hal i huvudet pocket 185x300 Inte min Jägerfeld favoritTitel: Hål i huvudet
Författare: Jenny Jägerfeld
Utgiven: 2006
Förlag: Gilla böcker
Adlibris ¦ Bokus ¦ Bokia

Det som jag har läst tidigare av Jenny Jägerfeld har känts kul och uppfriskande, men “Hål i huvudet” lämnar mig lite likgiltig.

Jag tycker nog att jag har lärt känna Jägerfelds författarskap nu. Här ligger jag och blöder läste jag först, den tycker jag också var bäst. Jag är ju så jävla easy going var helt okej, den var bra men inte lika bra. “Hål i huvudet” däremot känns lite varken eller. Jag vänder visserligen blad efter blad, som övriga Jägerfeld-böcker rinner man liksom igenom den, men den lämnar mig lite likgiltig.

Som i tidigare böcker är denna välskriven, den bjuder stundtals på riktigt bra humoristiska scener och jag imponeras som tidigare över Jägerfelds förmåga att uppfinna ord och beskrivningar. Det handlar om Minou, som har blivit dumpad av sin kille Isak. Hon drar till Spanien, där hon deppar ganska mycket, varvat med sms och brev till några vänner hemma. Men hon lär också känna nya vänner, även om påminnelserna om Isak alltid kommer tillbaka. På var och varannan sida (känns det som) tänder hon en cigg med Isaks guldtändare. Jag har tidigare uppskattat Jägerfelds tålamod med att stanna upp och verkligen beskriva och gestalta, inte bara rusa förbi, men här känns det som att det blir mer det än handling. När ska det hända något mer? känner jag hela tiden.

Och egentligen händer det ju mycket. Minou blir dumpad, hennes vän ligger på psyket, hon blir attraherad av både en kille och en tjej i Spanien etc. Men vad är det då som inte funkar för mig?! Det är något med att det känns som att det kan mala på sådär i evighet. Jag saknar nog någon annan form av dramaturgi eller vad man nu kallar det för.

I “Här ligger jag och blöder” tyckte jag det gjordes så himla bra. Där fanns det där ungdomslivet i centrum, samtidigt som det byggdes upp en spänning kring huvudpersonens mamma. Jag kan inte hitta det där som ska fånga mig som läsare i den här boken. Som tonåring hade jag kanske uppskattat den lite mer.

Jag vill dock säga att uttrycket “Det här skitnödiga stjärtlandet” är helt briljant! 🙂

2 Comments

  1. Jag håller med dig om “när ska det hända något mer-känslan”, den här boken var alldeles för seg och utvecklades aldrig. Eller det gjorde den väl, men alldeles för långsamt!

Leave a Reply

Your email address will not be published.

*

*

© 2017 Läsresan

Theme by Anders NorenUp ↑

© 2010-2017 Läsresan All Rights Reserved -- Copyright notice by Blog Copyright