Läsresan

en blogg om böcker (mest)

Jagger, Jagger av Frida Nilsson

Jagger Jagger Jagger, Jagger av Frida NilssonTitel: Jagger, Jagger
Författare: Frida Nilsson
Illustrationer: Lotta Geffenblad
Utgiven: 2013
Rek. läsålder: 6-9 år
Förlag: Natur & Kultur
Adlibris ¦ Bokus ¦ Bokia

Man har med all rätt förväntningar på en Augustnominerad bok. Barnboken “Jagger, Jagger” tycker jag inte är särskilt bra och är nästan förvånad över nomineringen.

Det är lätt att börja ifrågasätta sig själv som läsare när ens egen upplevelse och bedömning av boken går helt emot den gängse, i det här fallet en nominering till ett prestigefullt pris. Egentligen gillar jag upplägget med en kille i utanförskap som finner mening i umgänget med en hund, om så en uteliggarhund, men den här historien är berättad på ett vis som inte fångar mig.

Övertydligheten fångar mig inte. I bokens början visas det så tydligt att Bengt är den tjocka, äckliga killen som är utfryst av Astrid, Allan och Gustav, som gör diverse elakheter mot honom på gården där de bor. I bakgrunden står föräldrarna och försöker upprätthålla något slags av vuxet sken av att allt är normalt utan att någon av dessa vuxna får vare sig färg eller form i mina ögon. De träder inte fram som karaktärer, jag får ingen bild av vilka de är.

Jag gillar inte heller dialogen, som ibland blir för mycket “Jo”, “Nej”, “Jo”, “Nej”. Jag hittar inte alltid meningen i den. Jag gillar inte heller hur Bengt väldigt ofta avslutar sina inre tankar med “…eller nåt”, vilket späder på den meningslösa känslan jag beskriver nedan.

Något som jag däremot gillar är att Frida Nilsson vägrar böja sig för de som förespråkar tillrättalagda moraliskt korrekta barnböcker. Inte sagt att det måste finnas cigaretter, sprit och pistoler med för att gå emot det, men det finns det i “Jagger, Jagger”. Jag gillar hur den vågar ta ut de svängarna.

Men i övrigt tycker jag att berättelsen i många avseenden saknar “mening”, vilket blir lite märkligt för temat är onekligen meningsfullt. Men jag pratar inte om temat utan om berättandet och hur den här berättelsen har byggts upp. Det är en bra lärdom för mig själv att försöka definiera vad jag menar med det och jag kan bäst förklara det med att jag upplever berättelsen som planlös. Plötsligt är Bengt bara bästa kompis med Kenny. Hur gick det till? Jag har även svårt att finna den meningsfulla känslan inför slutet, vilket gör att “Jagger, Jagger” lämnar mig med en ganska så avsvalnad känsla tyvärr.

4 Comments

  1. Läser Jagger, Jagger just nu. Har inte kommit så långt, men jag har hunnit få den där klumpen i magen man får av såna hemska saker som Bengt står ut med.

    • Kristin

      December 4, 2013 at 12:22 pm

      Ja, det är ett viktigt tema och ledsamt tema utan tvekan, men jag tycker inte det är bra berättat tyvärr.

  2. Har inte läst Jagger, Jagger men älskar böckerna om Hedvig som hon också skrivit. Rekommenderar dem varmt.

    • Kristin

      December 4, 2013 at 3:09 pm

      Tack för tipsen! Har hört många som gillar hennes tidigare böcker, så jag ska absolut ge demven chans vid tillfälle.

Leave a Reply

Your email address will not be published.

*

*

© 2017 Läsresan

Theme by Anders NorenUp ↑

© 2010-2017 Läsresan All Rights Reserved -- Copyright notice by Blog Copyright