Attentat Fleming 181x300 James Bond enligt FlemingTitel: Attentat (Moonraker)
Författare: Ian Fleming
Utgiven: 1966 (1955 första gången)
Förlag: A.B Bonniers
Adlibris ¦ Bokus

Jag är inget stort James Bond-fan, det var inte därför jag köpte de tre gamla utgåvorna av Flemings romaner på en loppis. Det var mer för att de var charmiga (ser inte ut som omslaget på bilden) och för att jag var lite nyfiken på denna tidslösa actionhjältes ursprung. För någon i min generation känns det så avlägset att Bond har fötts mellan bokpärmarna, han är ju så etablerad som filmfigur.

Vad jag förstår har Attentat (Moonraker på eng.) aldrig blivit film, däremot finns det en Bond-film som heter Moonraker, den ska dock inte vara baserad på den här boken. Jag blir redan på de första sidorna lite förvånad. Dels över att M. är en man, vilket hen ju inte alltid har varit i filmerna, men för mig är M. Judi Dench. Sen blir det lite ovant att lära känna Bond som någon slags av kontorsnisse. Känns som att den delen av honom inte har getts så stort utrymme i filmerna:). Men så är det bara i början också. Snart känner man igen de typiska Bond-grejerna. Sportbilar, intresse för det kvinnliga könet och mötet med en superskurk.

Det är spännande att läsa den här boken med tanke på hur man skrev böcker förr helt enkelt. Jag blir förvånad över hur berättarperspektivet hoppar mellan alla karaktärer och tiden avspeglas verkligen i texten. Man säger t.ex. inte att man ska på toa, utan man ska pudra näsan. Och det är lite Mad men-känsla över det hela, vilket innebär att kvinnorna är sekreterare eller figurer i skuggan av männen som driver berättelsen framåt.

När berättelsen kommit så pass långt att superskurkens planer har uppdagats och det blir den actionfyllda grejen att Bond ska sätta dit honom, så börjar det kännas som en parodi för mig. Lite Austin Powers och dr Evil. Det slänger en lite löjlig slöja över det hela, vilket kanske inte alls uppfattades så då boken kom ut. Något annat som jag har svårt för är vissa miljöbeskrivningar som är oerhört svåra att hänga med i och skapa sig bilder ifrån. Så, överlag en spännande bok att uppleva ur flera aspekter. Men boken är definitivt inte så tidlös som James Bond har blivit.