Elfrid och Milas riktiga jul Julen kastas ut med en önskan om en riktig julTitel: Elfrid och Milas riktiga jul
Författare: Pernilla Oljelund
Utgivningsår: 2007
Förlag: Opal
Adlibris ¦ Bokus ¦ Bokia

Till en början: Så var det dags att slänga ut julen, fast den som läste mitt inlägg om Trettondagshelgen vet att det mest är vi svenskar som håller på traditionen 20e Knut. Jag kastade ut julen redan förra helgen och kastar i helgen lite till i form av en julinspirerad barnbok. Känns det lite off som tema nu i mitten av januari? Jag tänkte inte så mycket på det, hade fullt sjå med att försöka förstå varför vissa böcker blir bra (som denna), medan andra inte blir det.

Handling: Den här boken låg till grund för SVT:s julkalender 2007 och jag tänkte först att den julkalendern måste jag ha missat. Men när jag sen började läsa insåg jag att jag visst såg den. Och jag mindes att jag irriterade mig massor på den där tomtenissan Elfrid. Det gör jag inte nu. Jag älskar henne och boken.

Det handlar om Mila som bor ensam med sin mamma. Julen närmar sig och mamma berättar att hon kommer att bjuda in hennes nya kille, Klas till julafton. Det kommer inte att bli någon riktig jul för Mila. Hon skriver ner sin önskan om en riktig jul (=utan mammas nya kille) och vips når önskan Nordpolen. Uppdraget att förverkliga Milas önskan går till Nordpolens lataste nissa, Elfrid. Hon skickas till människornas värld för att ta itu med det hela. Det går sådär. Hon är ju lat till att börja med och Mila (som kan se henne då hon tror på Tomten) är ganska skeptisk till hennes idéer. Samtidigt som Elfrid kämpar med sitt uppdrag kommer en hungrig journalist henne på spåren (han kan också se henne och tror därmed på Tomten). Han inleder en jakt på det stora scoopet som ska göra honom berömd. Med tiden inser Mila att en jul utan Klas kanske inte alls är önskvärt och lagom till att hon ångrar sig, börjar hennes önskan gå i uppfyllelse…

Jag gillar den här sköna boken massor. Pernilla Oljelund är manusförfattare och jag uppfattar det som att det märks i boken. Därför att “det händer saker”. Det är svårt att förklara, men det är inte alltid det finns så konkreta händelser som driver berättelsen vidare. Här får en handling en konsekvens som påverkar fortsättningen, som gör att man måste veta hur det kommer att gå. Det är en väl uppbyggd och välskriven historia fylld av fantasi, som är trovärdig och där man (vilket jag saknar i många böcker) bryr sig om karaktärerna.

Jag gillar t.ex:
Kollektivtrafiken från Nordpolen i form av isbjörnar.
Att hållplatsen i människornas värld är en reklampelare med en isbjörn på.
Att Elfrid tror att Milas marsvin är en ren.
Finurliga ord som t.ex. ilskeknut i magen, skrufsliga, tomtofon, stropplurka.

Då kastar vi ut julen: Hej då alla fina julberättelser för den här gången. Nu ser jag fram emot vårens första värmande dagar.