Den tomma stolen J.K Rowling1 Läsdagbok: Den tomma stolenTitel: Den tomma stolen
Originaltitel: The Casual Vacancy
Författare: J.K Rowling
Översättare: Charlotte Hjukström, Gudrun Samuelsson, Ing-Britt Björklund, Helena Hansson, Tove Janson Borglund, Molle Kanmert Sjölander
Utgivningsår: 2012
Förlag: Wahlström & Widstrand
Finns hos t.ex. Adlibris och Bokus

Recensionsex från förlaget

Till att börja med: Det här är en bok om samhällsklass, utsatthet och fördomar. Vi träffar stolta, fega, inskränkta, rädda, skadeglada, svikna och farliga människor. Vi träffar också människor som längtar och som saknar sann medmänsklighet. Framförallt träffar vi utsatta ungdomar. Det kanske mest är deras bok.

“Den tomma stolen” får mig att tänka på Alexander McCall’s serier som utspelar sig i Skottland. Det är lite samma stil, förutom att McCall’s böcker är betydligt mer optimistiska och ljusa. Det gemensamma är att det är människornas relationer, känslor och förehavanden som står i centrum. I övrigt händer det egentligen inte så mycket. Det är människornas ageranden och icke-ageranden och vad det får för konsekvenser som fyller sidorna.

Handling: Barry Fairbrother faller plötsligt ihop och dör på sin bröllopsdag. I den lilla staden Pagford rullas ett antal intriger upp. I centrum står en politisk strid om ett förslummat hyresområde kallat the Fields. En falang vill att det ska tillhöra Pagford, en annan att gränsen ska dras så att det hamnar hos den större grannstaden Yarvil. Barry var anhängare och drivande kraft av den gruppering som önskar behålla the Fields och därmed erkänna dess utsatta människor som en del av samhället. Med hans bortgång får båda sidor andra förutsättningar, då Barry efterlämnar en tom stol i kommundelsnämnden.

När nämndens ordförande och självgode man Howard yttrar ”…finns det en väldigt enkel lösning på problemet. Sluta knarka” om de personer som behandlas på den lokala beroendemottagningen, sätter det fingret på en naiv och bristande förståelse för bakomliggande faktorer som skapar en underklass. När föräldrar fäller kommentarer om Krystal, som lever med sin drogmissbrukande mamma och lillebror i ett söndersplittrat hem, ser man hur fegt dömande en omgivning kan vara. Krystal, som är den som tar hand om sin bror Robbie och kämpar med att hålla sin mamma borta från drogerna, är inte lika mycket värd som deras egna barn.  

Boken handlar mycket om ungdomars utsatthet. Jag skulle säga att det är det bästa med boken. Deras värld skildras på ett trovärdigt sätt som förflyttar mig tillbaka till de där unga årens komplicerade känslor, ångest, oro och den hopplösa längtan. Samtidigt som jag får en bild av vad det innebär att vara ung idag när ett inlägg på Facebook snabbt kan förvandlas till mobbning.

Personerna i boken: Persongalleriet är stort. Så stort att jag 100 sidor in i boken fortfarande kämpar med att hålla ordning på alla. Men till slut finner de sin plats och jag tycker att det funkar. Visst hittar man många stereotyper både bland vuxna och ungdomar och ibland kan jag nästan bli irriterad över att det inte tycks finnas en enda man som inte beter sig fegt och svekfullt (förutom möjligtvis den döde Barry som de flesta tycks hållit av). Eller en enda kvinna som inte helt underkastar sig sina känslor gentemot män. Men kanske är det så det ser ut i en by som Pagford?

Språket: Boken har översatts av hela sex personer. Jag är väldigt nyfiken på hur en sådan arbetsprocess ser ut. Delar man upp boken? Till en början var jag mycket uppmärksam på språket och irriterade mig också en del över konstiga formuleringar, men det släppte allteftersom. I övrigt önskar jag att jag hade läst den på engelska till en början.

Och hur avslutar vi det här? Jag gillar ”Den tomma stolen”. Det är långt ifrån ett mästerverk, emellanåt kan den tyckas banal och inte särskilt spännande. Ändå vänder man blad efter blad. Det är en samhälls- och människoskildring som berättas på ett flytande och vardagligt sätt. Jag gillar särskilt skildringen av ungdomarna. Det jag inte gillar är att det blir lite väl mycket elände. Det blir elände på elände och så blir det lite till elände. Då kan jag tröttna.

Jag ser hursomhelst fram emot nästa vuxenbok av J.K Rowling. För den kommer säkert.