Drömbokhandeln Läsdagbok: DrömbokhandelnTitel: Drömbokhandeln
Originaltitel: Au bon roman
Författare: Laurence Cossé
Översättning: Marianne Öjerskog
Utgiven: 2012 (på svenska)
Förlag: Sekwa förlag
Adlibris ¦ Bokus ¦ Bokia

Drömbokhandeln känns angelägen på så vis att den behandlar något som blivit ovanligt – förekomsten av bra välsorterade bokaffärer. Och den berör en känslig fråga – den om bra och dålig litteratur.

Jag hade länge sneglatDrömbokhandeln och fastnade direkt för baksidetexten. Anledningen: jag kan sakna bra bokaffärer så jag blir tokig. Gå och strosa mellan hyllor som erbjuder litteratur som inte bara är aktuell för stunden, böcker som inte bara lever på enorma marknadsföringsinsatser. Lustigt nog så hittade jag Drömbokhandeln i vad jag tycker är en av landets bättre bokaffärer, Hedengrens i Stockholm.

Drömbokhandeln börjar mysterieaktigt med att några olika författare utsätts för attentat. Man dras in i de här olika författarnas liv och jag tror länge att boken kommer handla om vilka de är och att hitta förövarna. På sätt och vis handlar boken om det, men fokus förflyttas nästan helt och landar istället hos Ivan, som i många år jobbat i bokhandel. Han träffar arvtagerskan Francesca och de hittar varandra i kärleken till litteraturen. De bestämmer sig för att förverkliga drömmen om en bokhandel som bara ska erbjuda bra romaner. Romanerna ska väljas ut av en hemlig kommitté bestående av författare, bl.a. de vi får möta i bokens början.

Au bon roman slår upp sina dörrar i Paris och får snart sin trogna kundkrets. Ivan blir en frontfigur, medan Francesca håller sig i bakgrunden. Fram till öppnandet får vi följa Ivans och Francescas överväganden och val, diskussioner om litteratur och böcker. Och egentligen är det detta som boken handlar om mer än om att lösa mysteriet med attentaten.

Tanken med Au bon roman är att erbjuda något som de flesta bokaffärer inte gör. Att stå emot bästsäljarhysteri och likriktning, att erbjuda litterära mästerverk enligt dem själva och kommittén. Jag skulle ju jubla om en sån bokaffär öppnade. Men snart uppstår problem, för långt ifrån alla jublar. Bokhandeln blir attackerad i press och media och det övergår till rena motaktioner.

Känns inte det överdrivet? tänker jag. Varför skulle det bli så starka reaktioner mot en enda bokhandel i en världsstad som Paris som svämmar över att kulturella yttringar? På det planet vet jag inte hur realistiskt det är. På samma sätt som jag undrar hur möjligt det är att åtta framstående litteraturpersonligheter hoppar på arbetet med kommittén tillfrågade av två helt okända människor. Men egentligen spelar det inte så stor roll, för själva konflikten är realistisk på olika nivåer. Tänk bara vilken storm det blir i bokbloggarvärlden så fort det yttras tankar om vad som är bra och dålig litteratur. Då är det inte så svårt att tänka sig vad det skulle storma om en bokhandel öppnade där det deklarerades att den bara säljer bra litteratur.

Jag skulle inte bli så upprörd om det var så att den bokhandeln fyllde ett hål som jag tycker gapar i bokhandlarvärlden. Sen är det ju inte säkert att jag skulle tycka att alla böcker som såldes där vore bra.

Boken Drömbokhandeln skulle ironiskt nog själv inte platsa i en sån bokhandel, i mina ögon är det inget mästerverk. Men för alla litteraturälskare är den intressant. Där handlingen kretsar kring bokhandeln är dock inte bokens starka sida. Det är snarare det som pågår mellan Francesca, Ivan och Ivans svårfångade flickvän Anis. Där lyckas författaren skapa oerhört intressanta personligheter och intriger med små medel. Det känns nästan tråkigt att hon inte har tagit vara mer på det. Även de inledande porträtten av författarna är intressanta och jag känner mig även besviken över att inte ha fått mer av det. Konstigt nog tror jag boken hade blivit bättre om den inte hade handlat lika mycket om Au bon roman.