Jag har läst två barnböcker av Julia Donaldson och Axel Scheffler, den prisbelönta duon som bl.a. har gjort Gruffalon. Båda böckerna är nyutgåvor och vänder sig till barn i 2-5 års åldern. Böckerna har olika format, men har båda bandtypen board book, tryckt på kartong. När jag läste dessa böcker fick jag funderingar kring det här med hur och var våra böcker tillverkas. Men det blir ett eget inlägg.

Den flottaste jätten i stan

 Läsdagbok: En jätte och en häxaFörfattare: Julia Donaldson
Illustratör: Axel Scheffler
Översättare: Lennart Hellsing
Utgivningsår: 2013 (först utgiven 2002)
Förlag: Alfabeta förlag
Adlibris ¦ Bokus ¦ Bokia

Vilken mysig värld! Här finns både jättar, människor i vanlig storlek och djur som lever sida vid sida. Och vi får träffa en av jättarna, Georg, som känner sig som den skruttigaste jätten i stan, för han går runt i så trasiga kläder. Men så hittar han en klädaffär där han köper en uppsättning flotta kläder. Men så snart han fått på sig sina nya kläder börjar han möta djur som på olika sätt är i knipa. Georg hjälper dem genom att ge bort sina nya kläder. Men vad händer då med den flotta jätten?

Jag gillar verkligen idén till den här boken. Den är enkel, men spännande. Det är en gullig berättelse, det är gullig miljö, en snäll jätte, söta djur som behöver hjälp. För min smak kanske lite för gulligt. Men det känns som en bok jag gärna skulle läsa för ett yngre barn.

Illustrationerna känns mysiga och det finns lagom mycket detaljer att titta på. Jag gillar enkelheten i karaktärerna, men att det ändå är en ganska scenisk och detaljerad miljö.

Jag gillar det upprepande inslaget när Georg möter djuren, att det följer samma mönster. Det skapar på ett enkelt sätt vilja att gå vidare och se vad nästa möte innebär för jätten. Den enda invändning till språket jag har är följande: “Mitt bälte på stund blev en spång åt en hund”. Jag har aldrig någonsin hört “på stund”, så för mig känns det bara konstigt eller som ett krystat sätt att få till rimmet.

Slutligen gillar jag formatet riktigt mycket. Jag är lite yrkesskadad vad det gäller format och layout och lägger direkt märke till det. Det här formatet är stående, ganska litet, som en “kartong-pocket” nästan.

 

Kvastresan

 Läsdagbok: En jätte och en häxaFörfattare: Julia Donaldson
Illustratör: Axel Scheffler
Översättare: Lennart Hellsing
Utgivningsår: 2013 (först utgiven 2001)
Förlag: Alfabeta förlag
Adlibris ¦ Bokus ¦ Bokia

Här har vi återigen en människa (om än en häxa) som huvudperson och även här kretsar berättelsen kring möten med djur. Jag gillar den här boken snäppet bättre än boken om Georg, kanske för att den inte är lika urgullig.

Häxan flyger omkring på sin kvast med sin katt och tappar hela tiden saker; hatten, sin rosett, sin trollstav. Men med hjälp av olika djur hittar hon alltid sina grejer. Men här finns ett tydligt avsnitt där kvastresan plötsligt blir lite läskig. Kvasten går nämligen sönder och häxan möter en drake.

Boken är skriven på rim och jag är lite av en sucker för rim, så jag faller direkt för det. Däremot minns jag att jag inte alls gillade rim när jag var barn, det var så tråkigt! Så jag funderar över om det här språket kanske roar mig som vuxen mer än vad det skulle roa ett barn. Och rimmen blir ibland lite svåra för ett barn kan jag tycka, t.ex:

Hur katten kunde purra
och häxan kunde le
när de flög på kvistfritt kvastskaft
genom vinden alla tre.

Vid såna formuleringar har t.om. jag lite svårt att hänga med. Men jag älskar’t! För det här språket blir som en extra krydda åt berättelsen för min del.

Illustrationerna är himla mysiga med ett lagomt inslag av humor. Jag ler stort åt drakens förskräckta uppsyn när ett “lermonster” plötsligt uppenbarar sig, liksom häxans stirrande ögon när hon står i drakens famn. Texten är förresten också humoristik, hör bara detta:

– Jag är en drake, elak är jag mè!
Nu vill jag ha HÄXA
MED CHIPS till mitt te.