Här ligger jag och blöder Läsdagbok: Här ligger jag och blöderTitel: Här ligger jag och blöder
Författare: Jenny Jägerfeld
Utgiven: 2010
Förlag: Gilla böcker
Adlibris ¦ Bokus ¦ Bokia

Jenny Jägerfeld har lyckats med gestaltningen av en ung människas liv på ett beundransvärt sätt. Det märks att hon har lagt ner tid på research – vad det gäller avsågade tummar t.ex.

Den här boken börjar väl inte riktigt som många andra svenska ungdomsböcker, dvs. det är inte ofta huvudpersonen sågar av sig en kroppsdel på de första sidorna. Men förutom den detaljen (som visserligen är viktig genom hela berättelsen) är handlingen i sig inte särskilt unik. Det är en skildring av tonåriga Maja i Stockholm med tillhörande ångest, längtan, utanförskap, förtvivlan och känslomässiga handlingar.

Varför fångas jag? Hur kommer det sig att liknande berättelser kan berättas om och om igen? Därför att författaren har fått till det. Gestaltningen, personporträtten, dialogerna, det där tomma utrymmet där läsaren själv fyller i. Därtill är det välskrivet. Jenny Jägerfeld hastar inte, hon tar sig tid. Och det behöver inte vara hastigt bara för att det är ungt och tufft. Läsaren måste fortfarande få en chans att följa med. Och det får man i den här boken. Man följer med. Till det där många gånger jobbiga tonårslivet, till Norrköpings gator, till mammans tomma lägenhet.

Jag kan inte låta bli att dra paralleller till Lisa Bjärbos Allt jag säger är sant (2012), även det en bok om en färgstark tonårstjej. Den boken fastnade jag inte alls för och det handlar mycket om att jag upplevde att just ovan saknades. Det är så skönt att Här ligger jag och blöder berättas och inte bara är en uppradning av olika statements.

Som jag skrev. Innehållet är inte särskilt unikt, men dräkten det kommer i känns inte som vad som helst. Det är kul med den udda blandningen av splatter, djupt tonårsallvar och de där välplacerade inslagen av humor. Det är inte för mycket av något, utan en väl avvägd blandning. I kärnan för berättelsen finns Majas relation till sina skilda föräldrar. Att hon regelbundet kollar sin pappas mail och Facebook har stor betydelse för handlingen. Det som driver handlingen framåt är annars det faktum att Majas mamma är “försvunnen”. Hon var inte hemma när Maja kom för att spendera sin helg hos henne i Norrköping. Det här virrvarret av att Maja söker efter svar, samtidigt som hon inte riktigt vill hitta dem, tycker jag är särskilt lyckat. Det bidrar till ett konkret driv i berättelsen.

En liten invändning hade jag mot språket i bokens början. Jag kände mig ofta bromsad som läsare. Det kom lite. Stopp. Lite mer. Stopp. Det kunde jag irritera mig på. Konstigt nog upplevde jag det motsatta mot bokens slut, där meningarna istället flyter ut ganska långt.

Här ligger jag och blöder tilldelades Augustpriset 2010. Det förvånar mig inte.