Mannen under bron 195x300 Läsdagbok: Mannen under bronTitel: Mannen under bron
Författare: Henrik Wallgren
Utgiven: 2013
Förlag: Lindelöws Bokförlag
Adlibris ¦ Bokus ¦ Bokia

Vilken tur att Wallgren tar med sina huvudpersoner på en resa ut i Europa, det räddar läsupplevelsen, som annars är ganska så haltande.

Jag skrev nyligen ett inlägg om att jag i princip hade stalkat Henrik Wallgren. Jag önskar verkligen att jag hade fått möjlighet att träffa honom och prata om hans bok, ställa frågor, men nu blev det tyvärr inte så.

Ibland hamnar en text alldeles för nära författaren. Inte så att det som skrivs är självbiografiskt, det är mer att författaren inte har lyckats lyfta texten en bit ovanför huvudet på sig själv så att den får stuns att börja leva. Lite så känns det när jag läser Wallgrens bok. Mer under den första delen av boken, där jag även blir irriterad över alla felstavningar och saknade bokstäver. Jag kommer inte heller helt överens med språket i början och retar mig på sånt som att det på två sidor finns tre meningar som avslutas med “liksom” (“Och jag levde själv i en slags parallelltillvaro liksom”, “Men så extrem är man ju inte så man hoppar av totalt liksom”, “Nej, så man håller ju sig kvar på vägen liksom”). Till en början känns boken även för redogörande. Som om Wallgren faktiskt försöker klämma in små ledtrådar från sitt liv vare sig de har en funktion för berättelsen eller ej.

Tur att huvudpersonerna ger sig iväg på den där Europaresan, för då börjar både språk och berättelse att flyta bättre. De två är förresten bokens Henrik Wallgren och uteliggaren Jaeger, vars förflutna vi får små ledtrådar kring längs vägens gång. Just där finns det något som väcker mitt intresse. Jaegers drastiska förändring av sin tillvaro från välbärgad till laglös och fri man, som kan döda vildsvin och vägrar att ta i pengar. Och så Wallgrens tvivel på det samhälle och de normer han är underordnad, vilket leder till konflikter, uppbrott, frågor kring hur han bör leva.

I slutet av boken finns korta textdelar från anteckningsblocket Wallgren hittar. Det är olika betraktelser av vårt samhälle och vårt levnadssätt. Det är egentligen det bästa i hela boken och det jag tycker är läsvärt.

En tanke som slog mig är hur den här boken skulle ha tett sig om könen på personerna hade kastats om. För blir det inte ofta så att manliga huvudpersoner som bryter upp, lämnar familj, beter sig lite svinigt, ändå blir någon slags av frihetens romantiska vagabonder? Tänk en bok där två kvinnor lämnar män och barn hemma för att sätta på prostituerade i en jordkällare och umgås med villiga technograbbar. De skulle med säkerhet inte framstå i lika romantiska dager som deras manliga jämlikar.