Läsresan

en blogg om böcker (mest)

Lollo av Linna Johansson

Lollo3 Lollo av Linna JohanssonTitel: Lollo
Författare: Linna Johansson
Utgiven: 2015
Förlag: Modernista
Adlibris ¦ Bokus

Lollo är en bok som naglar sig fast. Som kliver in hos en med självklara steg, en slags pondus i både språk och berättelse som får mig som läsare att duka under direkt. Det dröjer inte många sidor innan jag kan konstatera att det är möjligt att berättelsen på något vis kommer att äga mig.

Linna Johansson skriver riktigt bra. Hon har den där lagom avvägda blandningen av komponenter som gör att en berättelse får liv, form och skapar en viss stämning. Jag vet att många läsare inte gillar miljöbeskrivningar, men jag har lite svårt att förstå varför. Tänker man då på något gammalt mossigt exempel man tvingades på när man läste en obligatorisk bok i skolan? När en författare har en bra känsla för hur miljöbeskrivningar ska användas gör det otroligt mycket för berättelsen, vilket är fallet i Lollo. Här är visserligen miljön nästan som en av bokens karaktärer, förorten Aspy där Lollos och Lidijas ovissa och ostadiga tillvaro utspelar sig.

Vinterviken, vår blåblanka Vintervik på vilken solen klistrar sina långa ljusremsor så att de liknar glödande boulevarder rakt in i evigheten.

Ett stycke molntrasor gled in över himlen. Gläntan slocknade omedelbart, som om någon kommit åt en strömbrytare. Glasdammen framträdde i kyligt svartvitt, gräset under mina fötter föreföll plötsligt torrt och dött. Lustigt hur ljus påverkar en, från ingenstans greps jag av ett lätt magont. Vad underligt livet blivit, tänkte jag, så komplicerat och svårt.

Överhuvudtaget är Lollo en sån där bok där jag vill skriva av formuleringarna.

Att skriva om två ungdomar, lätt vilse i tillvaron, som driver runt utan någon mening, är jättesvårt. Att förvandla det till litteratur ännu svårare. Men det gör Linna Johansson på ett sätt jag gillar. Lollo, som en gång var en tjej som ansågs duktig, tappar mer och mer bort sig. Har hon ens något ärende i denna värld? frågar hon sig. Men där finns Lidija som bekräftar henne och förstärker hennes tro på att den vanliga världen, den där man sköter studier och beger sig mot vuxenlivet, inte behöver vara för dem. En enorm likgiltighet och trötthet vilar över dem. Även om min tillvaro aldrig varit så extrem så minns jag själv just den där tröttheten inför att kliva in i vuxenlivet och jag tänker att det måste vara ömtålig balansgång, vem som helst skulle egentligen kunna börja falla så som Lollo och Lidija gör.

När deras tillvaro har skildrats ett tag börjar jag känna att berättelsen går lite på tomgång, det blir lite samma sak och jag undrar om det kommer bli så mycket mer. Men så smyger sig förändringen på, en stegrad intrig som vrider om Lollos och Lidijas relation till varandra.

Jag tycker det här är en riktigt bra bok. Det råder en stämning mellan raderna som förstärker berättelsen. Karaktärerna känns så himla självklara och skildras så starkt. Den enda gången jag lite tröttnar är när jag håller på att läsa boken och precis har varit i Stockholm själv. Då kan jag känna mig lite less på Lollo och Lidija, men strax dras jag på nytt in i deras värld och den håller mig fast till sista bladet.

Leave a Reply

Your email address will not be published.

*

*

© 2017 Läsresan

Theme by Anders NorenUp ↑

© 2010-2017 Läsresan All Rights Reserved -- Copyright notice by Blog Copyright