Mördaren ljuger inte ensam Maria Lang i fokusDet blir lite fokus på Maria Lang framöver. Jag har precis läst ut hennes ungdomsroman Akta dej Katja (1971) och igår hade det kommit ett recensionsex av nyutgåvan av Mördaren ljuger inte ensam, den som ligger till grund för filmen med samma namn som är bioaktuell. Jag läste mycket Maria Lang  (pseuonym för Dagmar Lange) och Agatha Christie när jag var yngre. Jag kanske har läst Mördaren ljuger inte ensam, men minns inte.

Det kanske är fler än jag som inte visste att Maria Lang även hade skrivit ungdoms-romaner? Akta dej Katja var den första boken i en serie om fyra böcker med Katja i huvudrollen. Tankarna går lite till Kittyböckerna. Även Katja är en ung tjej i 16-års åldern, rätt modemedveten, himla redig och självklart hamnar hon i trubbel som hon måste lösa (och visst känns både omslag och hur Katja ser ut väldigt Kittylikt?).

Handlingen utspelar sig under Katjas sommarlov, då hon åker till sina farföräldrar i Värmland. Redan på bussen dit blir hon bekant med några av personerna som kommerAkta dig Katja Maria Lang i fokus spela en roll under den kommande tiden; det sociala och fantasifulla barnet Jan och ungdomarna Uffe och Mikael. Mysteriet börjar redan när Katja kommer fram och inte möts av sin farfar som avtalat. Det dröjer innan hon lyckas få reda på att han åkt in med hennes farmor till sjukhuset. Under tiden han är borta blir Katja ofrivilligt vittne till ett större rån av båtmotorer när hon går en tidig morgonpromenad. Trots att hon inser sitt utsatta läge tvekar hon inte att ställa en av killarna till svars, vilket leder till att hon luras med och blir inlåst i ett ödetorp.

Det här är en sån där sommarmysig mysteriebok. Den är visserligen inte sådär deckaraktig som jag minns Langs andra böcker, men ändå vill man veta hur det ska sluta och hur Katja ska ta sig ur situationen. Att läsa den idag är också en stor behållning vad det gäller språket! Det känns som att språket är talspråk för den tiden. Hör bara på det här:

“Det är Janne Torén, ja han är styv på att hålla låda, och så är det hans morsa. Det är ett kvinns som är mera i min smak”.

“Var i helsefyr kommer den där lilla snorgäsen ifrån? En snutmygga, det är vad han är.”

“Larva dej inte.”
“Du är väldigt raff, säjer han”.

Förutom språket tycker jag personporträtten är den största behållningen och då framförallt barnet Jan. Lang lyckas verkligen gestalta den där envetet nyfikna ungen vars närvaro blir fylld av värme och humor. Det är humor när Jan på bussen härmar en uggla och en tant yrvaket skriker “Hjälp, hjälp! Det är ambulansen! Vad är det som har hänt?”.

Jag ser fram emot att återupptäcka Maria Langs deckare under våren.