DSC04103 1 (M)ornitologen

Titel: (M)ornitologen
Författare: Johanna Thydell
Utgiven: 2016
Förlag: Alfabeta
Adlibris | Bokus

Det är ett roligt och kreativt sätt på vilket Moa i berättelsen närmar sig sin mamma som plötsligt efter 15 år vill träffa henne. Moa blir en Mornitolog, under täckmantel att hon ska studera fåglar vistas hon några dagar hos sin mamma som är det egentliga objektet för hennes studier.

Jag läste ut den här boken snabbt. Överhuvudtaget flyter berättelsen på, det finns inget som hakar upp sig eller stör. Eller jo, det finns en sak, Johanna Thydell har använt sig av fotnoter och det är jag inte så förtjust i vare sig det är fack- eller skönlitteratur av den enkla anledningen att det just stör läsningen när man plötsligt måste stanna upp mitt på sidan och förflytta blicken ner och ta in en fotnot.

DSC04162 (M)ornitologen

Men visst, fotnoterna är lite småroliga ibland. Vid sidan av undersökningen av Moas mamma finns även en vänskapshistoria med Otto som till skillnad från Moa har förlorat sin mamma på riktigt.

Det känns som om det finns en tradition i svensk ungdomslitteratur där jag känner att den här boken passar in. Det är ungdomsböcker som i sin stil är liknande. I flera fall finns det en allvarlig underton men huvudpersonen återberättar det hela i humoristisk ton. I flera fall är det tjejer och killar som känns ganska starka eller åtminstone försöker verka det verbalt.  Det är böcker som är vardagliga och relationsinriktade. Jag tänker särskilt på Jenny Jägerfeldts böcker men även Johanna Lindbäck, Lisa Bjärbo, Petra Backström, Åsa Asptjärn mfl.

Johanna Thydells nya bok är trevlig att läsa och det finns inga tveksamheter i berättarrösten eller i språket. För att fånga mig lite till hade den behövt uppehålla sig lite mer, undersökningen hade behövt ta längre tid, nu går det ganska hastigt och jag som läsare hinner inte riktigt känna hur stort det faktiskt måste vara för Moa. Överhuvudtaget hade jag önskat att berättelsen stannat lite vid vissa saker. “Värstingkillarna” Moa träffar på t.ex. kliver in och ut så snabbt i historien att de nästan inte får någon mening.

Hursomhelst, för en fågelnörd som jag själv är jag ändå förtjust över kombinationen ungdomsroman och fåglar. Och titeln är ju helt underbar!