O Nar hundarna kommer framsida När hundarna kommerTitel: När hundarna kommer
Författare: Jessica Schiefauer
Utgiven: 2015
Förlag: Bonnier Carlsén
Adlibris ¦ Bokus

Jessica Schiefauer hade velat skriva kring ungdomar och våldsbrott alltsedan John Hron mördades av fyra nynazister i Kungälv där Jessica själv bodde. Det var tjugo år sen, men när Johns pappa intervjuades i radio för inte så längesen hördes smärtan så tydligt i hans röst. Därför slog jag lite motvilligt upp den här bokens pärmar, jag tänkte att det skulle bli en jobbig berättelse att läsa.

Jag tänker att det måste ha varit så oerhört svårt för Jessica att hitta formen och språket för den här berättelsen. Hur närmar man sig sånt här? Till en början känner jag att hon berättar med lite mycket distans. Det är svårt att förklara men det är något med formen just i början. Följande mening är t.ex. jättefin, men den är så pass svepande att jag som läsare hålls lite på distans:

Och Ester drack och hostade och Isak drack igen och hostade, och de skrattade åt varandra och sedan kysstes de.

Ett annat exempel:

Och dagarna och veckorna och månaderna går och för varje dag blir längtan efter det där andra, efter det där riktiga, mer och mer förtvivlad.

Jag hade lite svårt för det i början för jag ville kommer närmare karaktärerna än vad språket tillät. Men sedan tycker jag att den här känslan släpper helt, istället tycker jag att Jessica har hittat precis rätt form och språk för att berätta det här på bästa vis. Det spelar inte så stor roll att jag inte får så tydliga bilder av vilka karaktärerna är, de viktiga dragen finns där.

Det är onekligen ur ett intressant perspektiv hon väljer att berätta. Våldsbrottet sker, men det är framförallt vad som händer i våldsutövarens familj, vad som händer med Anton och hans bror Isak och Isaks flickvän Ester, som vi får följa. Det är ganska många komplexa saker som måste underbyggas för den här berättelsen. Dels är det vägen fram till att en ung människa ska ta det hemska steget att mörda en annan människa, dels är det en förälskelse och komplikationerna som följer när den börjar svaja. Men det lyckas så bra, jag är med som läsare och det är många starka känslor jag dras med i. Jag tycker framförallt att kärleksberättelsen är så väl skildrad. Den sätter fingret på den där diffusa bilden av kärlek man hade som ung då det också var svårt att handskas med sina känslor (vilket det väl fortfarande är, men då var det liksom ännu svårare). Hundarna får en otroligt effektfull plats i den här boken och jag skulle gärna fråga Jessica var hon fick idén om dem ifrån. De finns där som både trygghet och hot och jag gillar väldigt mycket hur hon lyckas placera dem.

Den här boken är ruggig på många vis och oerhört sorglig. Den väcker tankar. Tankar om hur det måste vara i alla familjer där våldsutövare finns. Tankar kring allt onödigt våld. Och tankar kring brottet som är bokens källa.