DSC02567 red När landsbygden läser Århundradets kärlekskrig

Titel: Århundradets kärlekskrig
Författare: Ebba Witt-Brattström
Utgiven: 2016
Förlag: Norstedts
Adlibris ¦ Bokus

Det är så svårt att tycka till om den här boken. Den är så omtalad, så omdiskuterad, så skvallrad och vad jag än tänker om den hör jag för mitt inre Ebba Witt-Brattströms skarpa röst “Nej, det där stämmer inte, du måste läsa noggrannare!” Ja, typ så som hon sa när Jessika Gedin intervjuade henne i Babel. Men för att börja någonstans så gillade jag den. Jag trodde att jag skulle ha svårt för formen men det var inga som helst problem. Jag läste den med behållning och intresse. Däremot hade jag jättesvårt för alla dessa litteraturreferenser. Det kändes så onödigt. Det jag särskilt gillade var att dialogen i vissa fall glimmar till av något, ibland fin komposition, ibland lite humor. Men annars är det ju väldigt sorgligt. Det är en påminnelse om hur illa två människor kan göra varandra inom en parrelation.  Hur både män och kvinnor kan göra varandra illa. Men okej, nu handlar det mer om hur den här 1800-tals mannen gör illa och hur det är uttryck för en ojämlik struktur i vårt samhälle.

DSC02568 red När landsbygden läser Århundradets kärlekskrig

Men samtidigt som jag tycker boken är bra finns det många saker som stör mig runtikring den. Det är den där Babel-intervjun som spökar. Jag har skrivit om den här. Jag såg den för en tredje gång när jag läst boken och jag blir inte klok. För att upprepa några saker jag skrev där:

Vid ett tillfälle frågade Ebba “Hur vet du det?” Och jag skulle vilja ställa samma fråga till Ebba angående en sak de pratade om, nämligen det där att det bara är 08:orna som är så skvallerlystna att de gör kopplingen till Ebbas äktenskap med Horace. Hon menade att hennes publik ute i landet (och utanför Sverige) inte skulle ha något problem med att läsa boken utan att göra den kopplingen. “Hur vet du det?” undrar jag alltså. Varför skulle publiken ute i landet vara annorlunda? Visst är landets stora medier centrerade till Stockholm, kanske även de människor som jobbat och funnits nära paret, men i övrigt kan jag inte förstå varför läsarna skulle skilja sig åt utifrån var de befinner sig geografiskt. Skvallerlystnad finns det gott om ute på landet, liksom medvetenhet om kultureliten i Stockholm.

Ebba slog vakt om sin rätt till yttrandefrihet och där skulle jag även vilja flika in och slå vakt om läsarens rätt att fritt tolka ett verk. Utan att författaren säger att det är något fel på en (eller som Ebba sa till Jessica att hon behöver jobba med sig själv). En bok börjar leva sitt eget liv när den lämnar författaren och det kan inte vara författarens uppgift att berätta för läsaren hur en bok ska läsas.

Nu behöver jag väl jobba med mig själv om jag gör kopplingen till Ebba och Horace men här sitter jag ändå och gör den, utanför 08-området, typ på landsbygden! För jag håller med vad Johanna Ögren skriver på Bokhora. Vem kan identifiera sig med bokens par om inte dessa karriärlystna 08:or? I boken anklagas mannen för att utöva maktspråk. Jag tycker Ebba använder maktspråk i Babel-intervjun. Man kan vara hur förbannad och upprörd över samhällets strukturer man vill men det är inte ett effektivt sätt att föra vidare sitt budskap till yngre generationer som Ebba säger sig vill göra, genom att sätta sig pladask på de yngre generationerna. Jag tror inte de lyssnar då.

Kan avslutningsvis upplysa om att kopplingen till Ebba och Horace har diskuterats flitigt här ute på landsbygden de senaste dagarna :).