natternas gras Nätternas gräs av Patrick ModianoTitel: Nätternas gräs
Originaltitel: L’herbes des nuits
Författare: Patrick Modiano
Översättning: Anna Säflund-Orstadius
Utgiven: 2013 (på svenska)
Förlag: Elisabeth Grate bokförlag
Adlibris ¦ Bokus ¦ Bokia

Modiano kanske ska läsas på franska för en bättre läsupplevelse. “Nätternas gräs” känns konstigt nog nästan meningslös.

För många år sen läste jag Patrick Modiano. Jag sögs in i “Un cirque passe” och minns att jag gillade det mycket. Modiano lyckades skapa en stämning av mystik på ett nästan obemärkt sätt. Jag minns inte mycket av boken, men även där har jag för mig att det kretsar kring en man och en gåtfull kvinna som banar sin väg genom Paris.

Det återkommer i “Nätternas gräs”. Berättarjaget, Jean, försöker reda ut vad som egentligen hände för många år sen kring den kvinna han hade ett förhållande med, men som aldrig framträdde klart och tydligt för honom. En kvinna som tycktes dölja mycket och som försvann ur hans liv utan att riktigt ge svaren. Till sin hjälp har han sin svarta anteckningsbok där han skrivit ner saker lite på måfå, samt en polisutredning där kvinnan figurerar.

Jag går och hämtar “Un cirque passe” i min bokhylla och bläddrar lite på måfå. Får känslan att jag hade tyckt om “Nätternas gräs” mycket bättre på franska. Kanske framträder Modianos strosande, sökande språk mycket bättre på sitt originalspråk. På svenska känns det märkligt intetsägande för mig. Modiano uppehåller sig mycket vid Paris miljöer och försöker tillföra vikt till inte så märkvärdiga saker. Det känns inte engagerande. Och den svarta anteckningsboken blir jag snart tokig på. Hur många gånger ska berättarjaget upprepa ordet “den svarta anteckningsboken”?

Nästa gång jag läser Modiano blir det på franska. Vad som framstår som meningslöst på svenska, kan säkert bli vackert en français :).