no och jag No och jag   en liten besvikelseTitel: No och jag
Författare: Delphine de Vigan
Översättning: Helén Enqvist
Utgiven: 2007
Förlag: Sekwa förlag
Adlibris ¦ Bokus

Jag blev besviken på No och jag. Det beror dels på att sedan jag läste Ingenting kan hindra natten av de Vigan har jag enorma förväntningar på hennes böcker. För jag älskade den boken! Men den här funkade inte alls för mig.

Det stora problemet är att berättelsen aldrig landar ordentligt, den tycks surfa omkring på ytan där den hela tiden tappar bort mig. Viktiga saker underbyggs inte, plötsligt är de bara jätteviktiga och jag har inte alls förstått det. T.ex. den här personen Loïc på Irland som tydligen är så viktig för No, jag vet knappt vem det är. Och det kommer inte fram ordentligt hur viktigt bandet mellan No och Lou  blir. Plötsligt är det bara värsta bandet som är så starkt att Lou t.om. är beredd att ge upp sitt eget liv. Jag kan fortsätta med fler saker som inte landar hos mig som läsare.

Det här är samtidigt så intressant för det får mig att fundera mycket på vad skillnaden egentligen är mellan en bok som inte lyckas dra in mig i berättelsen och en bok som lyckas med det. En sak är att för lite verkligen utspelar sig. Det är mycket generella beskrivningar som inte gjuter liv i berättelsen. Sen gillar jag inte känslan när man vet att Lou ska vara den där brådmogna 13-åringen och det hela tiden måste ges exempel på det.

Nej nu slutar jag skriva för det blir bara en massa klagande och det känns så trist. Samtidigt kan jag inte låtsas att jag gillade den när den verkligen inte gick hem hos mig.