norrut åker man för att d Norrut åker man för att döTitel: Norrut åker man för att dö
Författare: Ida Linde
Utgivningsår: 2014
Förlag: Norstedts
Adlibris ¦ Bokus

Jag blev nyfiken på Ida Lindes roman efter ett inslag i Babel där hon berättade att Bruce Springsteens album “Nebraska” varit förlagan till boken. Jag kan inte hitta tillbaka till inslaget, men jag har för mig att hon sa något i stil med att hela berättelsen fanns där i sångerna. Att en roman utgår från ett Springsteen-album men översatt till svensk miljö känns oerhört spännande.

Det börjar i ett tempo som gör att man får dra efter andan och stanna upp lite och tänka “vänta nu, vad händer här egentligen?”. Två för varandra okända personer driver till synes planlöst runt i en bil i Västerbotten, efter att han, Benjamin, har klivit in i hennes hem och druckit kaffe och haft sex med henne i skafferiet. När de börjar skjuta personer känns det som att det kommer bli omöjligt att släppa boken. Varför händer det här? Sen får vi följa några olika berättelser berättade ur olika personers perspektiv som på ett eller annat sätt har ett samband med vad som har skett.

Jag tycker att Ida Linde skriver oerhört bra. Det är också en skickligt uppbyggd bok, där man plötsligt möts av bilder som man tycker sig ha mött tidigare i berättelsen, där saker hakar i varandra nästan obemärkbart. Hon har en fantastisk förmåga att snabbt skapa en känsla för människorna vi möter. Det blir vackert när skildringarna blir så levande med hjälp av ett sparsamt språk.

Ändå har jag lite svårt för den här boken. Den är så fruktansvärt mörk. Det är definitivt inte en tråkig bok, men jag tycker det är lite tråkigt att läsa om så mycket mörker. Kanske var det också min egen sinnesstämning, det här var kanske inte den bästa boken att läsa över julen. Sen känns det lite typiskt, eller har jag fel? Att det ska vara Norrland och mörker, deppighet, avfolkning, konflikter om skogen, hopplöshet. Ändå är det så himla läsvärt. För någon är det typiska en verklighet.