Läsresan

en blogg om böcker (mest)

Page 2 of 151

Små magiska stunder med Tartt

DSC 0001 red Små magiska stunder med Tartt

Ni som läst Steglitsan av Donna Tartt, minns ni hur det var att läsa om när Theo och hans mamma råkar ut för explosionen på konstmuséet? Jag minns så tydligt hur jag i den stunden blev så fascinerad över hur Tartt’s berättelse just då passerad en gräns bortom orden, mycket flummigt jag vet. Men plötsligt så var jag så inbegripen i Theos upplevelse, mitt inuti det vita bombdammet, splittret och förstörelsen. Jag förstår inte riktigt hur hon gör när hon skriver så, men plötsligt finns det inget annat alternativ för läsaren än att vara fast i hennes berättelse.

Igår upplevde jag en snarlik upplevelse med Den lille vännen. Det var när Hely plötsligt i panik flyr in i mormonernas hus och blir fast i den skräckinjagande lägenheten, där det just då finns massor av giftormar instängda i olika lådor. Han flyr in under en sittsäck och ser i panik hur de fyra män han är oerhört rädd för kommer in. Någonstans där, tryckt mot golvet, nära giftormen som kliar sig mot nätet, upplevde jag samma känsla. Jag var där och det var obehagligt, men jag kunde inte ta mig därifrån.

Det är häftigt när någon kan skriva så, små magiska stunder av läsning.

Korsika och myntaglassen

DSC 1256 1000 Korsika och myntaglassen

I Saint-Florent var det tryckande värme, men ändå behagligt när man slog sig ner på en uteservering i skuggan. Och jag trodde att jag beställde mintglass, men fick en myntaglass som nog var den godaste jag ätit. Jag kan inget om mynta, men det finns ju olika sorter och det här var inte gjord på någon som gav en pepparmint smak, utan mer grönt te-aktig smak. Det var så gott att jag krävde att vi skulle åka tillbaka och gå till exakt samma ställe, så att jag kunde få äta myntaglass en gång till 🙂

Nu håller jag på att efterforska hur jag skulle kunna tillverka den här myntaglassen själv. Jag misstänker att det inte ens kommer att komma i närheten.

Korsika och böckerna

DSC 0518 red Korsika och böckerna

Jag vet inte riktigt var jag ska börja den här Korsika-rundturen, men kanske ändå logiskt att börja med böckerna 🙂

Jag såg mycket färre små bokhandlare än vad jag hade förväntat mig. Såg ingen Fnac, vilket jag absolut hade förväntat mig. Å andra sidan befann vi oss väldigt lite i städerna, men jag höll ändå utkik. Jag besökte bara en ordentlig bokaffär, där jag även köpte en bok. Jag såg böcker på en loppmarknad i Île-Rousse, jag såg människor läsa på stranden och ett par som satt i varsin solstol och läste vid havet kl. 7 på morgonen. Jag läste en del själv i Den lille vännen, korta stunder på stranden, på ett glascafé i Saint-Florent, vid poolen i Cargèse och på många andra ställen. Voilà, har inte så mycker mer att säga om det 🙂

Post-Korsika-Depression

DSC 0577 red Post Korsika Depression

När jag under några år jobbade på turné om somrarna, var borta flera månader i sträck, besökte många olika städer både i Sverige och utomlands, kändes det alltid märkligt framåt hösten när jag kom hem. Lite på skoj, lite på allvar brukade vi som var med säga att vi led av PTD – Post-Tour-Depression. En slags av tomhet efter intensiva månader av möten och upplevelser och intryck, där man ständigt var omgiven av människor. Och så plötsligt ensamheten hemma i lägenheten. Visserligen jätteskönt också, men ganska snabbt bara en känsla av tomhet.

Lite så känner jag efter Korsika, lite PKD – Post-Korsika-Depression. Det var svårt att lämna Korsika och jag vet att det beror på en rörig blandning av faktorer, som jag inte tänker reda ut här. Men jag tänker bjuda på lite Korsika-inlägg så snart jag landat lite mer här hemma 🙂

Böckerna finns kvar, men inte dagarna på Korsika

Det blir inte särskilt mycket läsning av. På dagarna far vi runt eller vandrar och på stranden är hettan så tryckande att jag mellan doppen bara orkar dåsa. Hos Audrey där vi bor nu finns också så många sällskapssjuka djur som vill ha uppmärksamhet, pratsamma katter, två glada vovvar, fyra shettisar, en arabhäst och lite höns 🙂

Den inhandlade franska boken ligger därför orörd och jag har inte kommit så långt i Den lille vännen. Men böckerna finns ju kvar, dagarna på Korsika finns bara här och nu.

Tre intryck från två Ajaccio-dagar

IMG 1919 819x1024 Tre intryck från två Ajaccio dagarPå matmarknaden, på bänkarna under palmerna, sitter de äldre damerna från kvarteret och umgås. Jag sätter mig bredvid en dam. En liten kille vimlar förbi med två plastsvärd upptagen i sin lekvärld. Damen sträcker ut sin käpp och undrar om han vill slåss, sen vänder hon sig till mig och säger att han är en jättesnäll pojke. Det får mig att sakna damerna på det franska ålderdomshemmet där jag jobbade. Deras pliriga sätt, hur de alltid hade skarpa kommentarer på lager.

När vi går under den heta Medelhavssolen fångar en skylt på en fasad plötsligt min uppmärksamhet. Det är ett bibliotek och vi flyr den tryckande gatan in i en entréhall som tycks ha sina bästa år bakom sig. Två gigantiska och kantstötta lejonstatyer ligger på vardera sida om porten som leder vidare in i biblioteket. Ett A3-papper sitter uppsatt på dörren, ber om tystnad med respekt för de elever som sitter och pluggar inför sin studentexamen. Och där inne går mörka träbokhyllor ända upp till det välvda taket. I mitten ett långt bord med läslampor. I bokhyllorna nästan obegripligt gamla böcker, en del från medeltiden. Kontrasten till de bjärta Korsikafärgerna där ute är så stor. Det är skönt att befinna sig där för en liten stund.IMG 1946 819x1024 Tre intryck från två Ajaccio dagar

Tvärs över gatan från vårt hotell har Michele en liten frisörsalong. Vi har varit förbi spontant ett par gånger för att se om hon har tid, men hon ber oss hela tiden återkomma senare. Till slut bokar vi en tid, men när det är dags ser hon på oss med stressad blick och säger att hon är sen. Det verkar bara vara hon som friserar och det sitter minst fyra damer där inne med färg eller annat i håret. Går det bra om en timme istället undrar hon och vi går och kommer tillbaka en timme senare. Då sitter en av kunderna med färg i håret på trappan utanför och de övriga damerna ser fortfarande ganska ofärdiga ut, det är svårt att säga vem av dem Michele håller på med. Vi väntar en kvart, en halvtimme men inser sen; Michele är inte sen, hon är jättesen. Vi måste gå och hon försöker få oss att komma imorgon bitti. Men då är det inte möjligt så det blir ingen ny fransk frilla.

I morgon reser vi vidare och det ska bli skönt. Jag saknar närheten till naturen, vill komma bort från bilarna, doppa mig i havet.

En barnslig Madame

IMG 1819 819x1024 En barnslig Madame

Idag gick vågorna tillräckligt höga för att vi skulle akta oss för att hoppa i. Men vilka stränder Korsika bjuder på, fina och ibland helt ensliga med bara få besökare.

Annars, en stor skillnad mot när jag bodde i Frankrike för mer än tio år sen är att jag plötsligt blivit “Madame”. Kan inte alls identifiera mig med det, det låter så gammalt 🙂 Hemma visar jag ju fortfarande leg på systemet och jag är den enda vuxna som kommer till stranden bärandes på en gigantisk badring (till mig själv). Jag är alldeles för barnslig för att kallas “Madame”!

En iakttagelse  är annars att på radion spelas fortfarande samma Jean-Jacques Goldman-låtar och samma kassa remixer av engelska låtar där man slängt in lite partier på franska, haha!

Men, jag gillar det ändå. Och nu börjar jag bli lite varmare i kläderna v g franskan också 🙂

När vyerna är storslagna och en liten kaffe verkligen är liten

IMG 1759 819x1024 När vyerna är storslagna och en liten kaffe verkligen är litenHej på er!

Tidsuppfattningen har fallit isär som den gör på resande fot. Då intryck och händelser tycks ha utspelat sig på flera dagar när det egentligen var på en och samma dag.

Det känns alltså som jag varit på Korsika längre än vad som är fallet. Och de storslagna vyerna avlöser varandra, kombinationen av hav, klippor och pittoreska bergsbyar är häftig, Korsikaborna vi träffat är så tålmodiga med vår knaggliga franska, baguetterna smälter i munnen, en liten kaffe är pytteliten och underbart god, jag dricker kall panache efter att vi vandrat bland klipporna hela dagen, havet är varmt och nyss åt jag moules frites gjord på ost från Korsika.

På instagram dyker det upp ett och annat foto 🙂

Enda titten på nya sommarböcker

DSC05503 red Enda titten på nya sommarböckerDSC05495 red Enda titten på nya sommarböckerDSC05498 Enda titten på nya sommarböckerDSC05500 Enda titten på nya sommarböckerDSC05496 Enda titten på nya sommarböcker

Det är flera år sedan jag hade så dålig koll på nyutgivna böcker. Hela våren är som en bokskugga för mig och sommarens utgivning vet jag jättelite om. Eftersom jag inte haft tid och energi att vada runt bland allt nytt på nätet har den enda lilla titten på sommarens utgivning blivit i Modernistas sommarkatalog. Visst kan jag tycka att det är lite onödigt med en papperskatalog, jag bläddrar bara i den några gånger sen slängs den, men just nu kändes det ändå skönt. En bok per sida (oftast), inga andra störande intryck runtikring, vända ett blad i taget och ta in en sak i taget.

Jag är nyfiken på Green Girl av Kate Zambreno. Jag menar en bok som jämförs med Glaskupan (iofs upplagt för alltför höga förväntningar). Jag är också mycket nyfiken på novellsamlingen Natt bland hästar av Djuna Barnes, och lite nyfiken på Du känner mig så väl.

Tipsa gärna om andra böcker som kommer i sommar på andra förlag! 🙂

Bumerang av Tatiana de Rosnay

DSC05452 red Bumerang av Tatiana de Rosnay

Titel: Bumerang
Författare: Tatiana de Rosnay
Utgiven: 2010 (på svenska)
Förlag: sekwa
Adlibris ¦ Bokus

Jag tycker att bumerang börjar så bra och att den håller sig så ganska länge. Där finns en inramning som skapar stämning (fransk sommar), där finns ett mysterium (vad skulle Antoines syster precis säga när de råkade ut för en bilolycka) och där finns en underliggande spännande familjehistoria (vem var egentligen Antoines mamma och vad hände när hon dog).

Jag älskar det här, jag kan inte sluta läsa – tills boken nästan helt släpper allt det ovan nämnda och istället handlar om: Antoines skilsmässoliv, sexliv, strul med sina barn, bekymmer över exfruns nya man och jobbiga uppdragsgivare på jobbet.

DSC05453 red Bumerang av Tatiana de Rosnay

Jag blir faktiskt lite paff. Boken har haft stora framgångar och även filmatiserats, den har hyllats och blivit omskriven. Är det inte någon mer än jag som upplevt det här? Det är skitsvårt att skriva sammanhållande rakt igenom en bok, men det är väl det man kan förvänta sig av framgångsrika böcker?

När Antoine’s dotters bästa vän plötsligt dör och det plötsligt får mycket uppmärksamhet, utan att jag som läsare överhuvudtaget har lärt känna den där vännen, då vill jag nästan sluta läsa i protest. Vad hände med relationen till systern, mammans och familjens historia?

Mot slutet fångar författaren äntligen upp det där igen, men då tycker jag att berättelsen har hackats sönder av ett spretigt mellanparti. Jag önskar att hon hade koncentrerat boken och inte spretat iväg.  Där fanns massor av stoff som nu inte fick utrymme.

« Older posts Newer posts »

© 2017 Läsresan

Theme by Anders NorenUp ↑

© 2010-2017 Läsresan All Rights Reserved -- Copyright notice by Blog Copyright